Om tidigare dagar inte varit särskilt späckade av olika godsaker samt obskyrdheter (är det ett ord?) så håll i den engelska tekoppen – för nu gasar vi.

Vi börjar med fina Roehampton och Leo Borg.

15 minuters bilfärd från All England Club hittar vi Roehampton. Älskad av fansen – hatad av spelarna.

Här spelas kvalet till Wimbledon och det är lätt att förälska sig i anläggningen. Rättare sagt – det är snarare omöjligt, eller inte moligt som en viss Hasse Backe hade uttryckt det, att inte gilla det paradis Roehampton erbjuder.

Det är oerhört charmigt. En mängd gräsbanor som ligger tätt intill varandra på ett så stort fält som man aldrig tror ska ta slut. Endast två banor har läktare – bara en sån sak.

I restaurangen trängs vanligt, dödligt folk med spelare och ledare – bara en sån sak!

Själv blev det en pasta med vitlöksbröd och en helt okej sallad med lök, broccoli och tomat att mumsa på – innan det var dags för den riktiga munsbiten. Leo Borg VS Lori Pourroy!

Det var sisådär 15 pers på plats varav 4 var fotografer och resten journalister.

Själv kan jag inte riktigt förstå den hypen som vissa vill bygga upp. Att Leo Borg är Björn Borgs son. Jahapp. Och sen då?

Jag har oerhört svårt att se det nostalgiska i det. Kanske är det för att man inte är en 60-talist? Vad vet jag. Men för mig är Leo Borg just Leo Borg och ingen annan. Det är också så vi kommer att förhålla oss till honom i kommande rapporteringar. För allt annat är bara patetiskt i mina ögon.

Till matchen då?

Det gick lite för snabbt för Leo Borg. 6-1, 6-4 till den två år äldre och drygt 250 rankingplatser bättre Pourroy.

Tränare Rickard Billing pratade i efterhand om en tight och nervös Leo som inte fick ut av sitt bästa jag. Förståeligt, med tanke på den enorma uppståndelse som Leo fått kastat på sig sedan wildcardet annonserades.

En intervju med Leo läser ni här.

En intervju med Rickard Billing läser ni här.

***

Det fick bli en Über från Roehampton tillbaka till All England Club. Denna gång med Elvis från Ghana som bjöd på godis. Han fick 5 stjärnor i betyg.

***

Elvis råkade av någon högst oklar anledning släppa av mig några kvarter från All England Club. Det fick helt enkelt bli en promenad i Southfields-kvarteren bara ett stenkast från Wimbledon. Och en husrunda eller vad man ska kalla det.

Jag har en vän hemma i Sverige som är svag för att åka runt och kolla på lite för dyra villor i olika välbärgade områden i Stockholm. Jag kunde själv känna hur min kamrats intresse smög in på mig själv. Mobilen åkte fram. Nu vart jag helsåld. Helsåld på olika svindyra villor utanför All England Club.

***

Efter husturen blev det att skicka upp Leo Borg-intervjun för att sedan grinda matcher igen. Ut på sidobanorna, där allt händer som ni vid det här laget känner till, och kika lite herrdubbel. Lindstedt/Puetz VS Purcell/Saville. Australiensarna lite bättre i första set och man knep det också efter ett tiebreak. Puetz var inte riktigt med. Kanske fick han en avhyvling av Lindstedt? Kanske inte? Men han höjde sig i andra och därefter var det inget snack. Lindstedt/Puetz slarvade inte i sina egna servegem och var heta i returtagandet. Lindstedt/Puetz vidare till omgång 2.

***

Tänk att man skulle vara så naiv igen.

”Jag går ner några minuter innan så är det lugnt”.

Det var inte långt. Kön var enorm. Först ville jag inte tro på det. Men det var bara att inse. Jag skulle inte komma in.

Vad i hela friden jag pratar om?

Nadal VS Kyrgios på centercourten. Och jag missade att se den live. Tsitsipas VS Wawrinka del 2 kan man säga.

Till historien hör till att min ackreditering är markerad med en brun färg, vilket betyder att jag inte prioriteras när pressplatserna på centercourten är fulla. Eller beräknas vara fullsatt. Vill man kika tennis på centercourten, då behöver man gå ner till presscentret och hämta ut ett grönt armband.

Det var det jag tänkte göra, men jag var sent ute. Jag gav upp.

Nadal VS Kyrgios fick bevakas via skrivbordet. Under den svinkalla AC:en.

***

Jag vet inte riktigt om jag har skrivit om det tidigare, eller om jag förträngt det. Men. Mackorna på greggs, som är någon typ av brittisk motsvarighet till pressbyrån, bortsett från tidningar och magasin, extremt fina. Nästan så att baguettehaket i Paris ligger i lä. Inte jättedyrt heller. En macka och vatten = 3 pund. Samma kombo i Sverige och man hade nästan fått ta fram 100-kronors sedeln.

Greggs – värt ett besök i England!

***

Vad ni än gör, titta på reprisen av Nadal och Kyrgios. Och när ni sett den – titta på Nick Kyrgios presskonferens. Popcorn.

***

Om alla tennismatcher på touren skulle ha samma ”spice” som i Nadal VS Kyrgios – oj vad sporten skulle må så mycket bättre.

***

Man gillar inte direkt när tennisspelare ”glömmer” att tagga diverse fotografer i sina bilder på Instagram.

Om vi skulle göra samma misstag, och t.ex använda en bild från TT eller bildbyrån, utan med någon som helst rättighet att publicera samma bild? En saftig faktura på några laxingar…

***

Fotograf Patrick Bengtsson hälsar till folket att han kommer komma tillbaka från detta – starkare än någonsin!

***

Måste vara oerhört mäktigt för allas vår egna Stefan Olsson att se detta. (Tack till Philip Mårdh för bilden)

Tänk om vi kunde få en tredje raka Wimbledon-titel från Olsson? Då är vi inne på GOAT-nivå.

***

Nick Kyrgios. I say no more.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.