Jonathan Mridha. Foto: Jacob Johannesson.

Här publicerar vi ett gästinlägg från Jonathan Mridha.

Hej alla tennisnördar!

Jag fick en förfrågan av Alex att göra ett gästinlägg till Tennisportalen och när Alex frågar vet man att det inte är någon idé att ens säga nej. Han kommer fortsätta fråga tills man säger ja. Hehe, jättekul skämt, jag vet…

Jag tänkte att jag bara kunde ta och skriva lite om de senaste åren i korthet men även om min nuvarande situation och om framtida planer och mål.

Vissa av er kanske redan vet att jag haft stora problem med skador senaste åren. Det hela började egentligen våren 2017. Jag började jobba med Gianluca Marchiori på Good to Great. Vi fick en väldigt bra start tillsammans och jag kände första gången på flera år att jag hittade någon som såg mitt spel och min tennis på likasinnat sätt som mig.

Tidigare hade jag studsat runt lite mellan olika tränare och klubbar men hittade inte något som fungerade så som jag hade önskat mig.
Jag låg rankad runt 900 i världen när vi började jobba tillsammans och sakta men säkert fick vi till lite resultat och vinster.

Under hela våren och sommaren 2017 hade jag problem med mitt högerknä som gjorde att vi var tvungna att hålla igen med träningen mellan tävlingarna. Trots knäskadan så klättrade jag till 500 på rankingen under våren/sommaren och kände att jag var på gång.

Hösten 2017 hade jag fortsatt ont och kunde bara spela fem tävlingar.
Januari 2018 kände jag mig redo och startade året med att åka till Miami för att träna med Monfils följt av tävlingar i Florida. På en träning kände jag hur det bara small till i knät, helt från ingenstans, och jag kunde knappt ta några steg längre. Jag blev tvungen att ta 6 månader off för att försöka lösa mitt knä vilket jag lyckades med.

Sommaren 2018 började jag tävla igen och jag kände att jag började närma mig min ”vanliga” nivå allteftersom.

Davis Cup och Schweiz borta. Jag började få känningar i mitt vänstra knä. Ja, ni kan ju tänka er paniken som uppstod efter mina tidigare problem med mitt högerknä.

Jag spelade två Futures på hemmaplan under hösten (Danderyd, Falun) med smärtstillande men sen gick det inte mer. Tog ytterligare ett break på tre månader och testade att spela två tävlingar nu i januari senast. Vänsterknät svarade inte som jag hade hoppats på. Jag var tvungen att ge upp och åka hem.

Nu har jag genomgått en operation som mer eller mindre var mitt enda val för att kunna fortsätta spela tennis på den nivån jag vill. Rehab väntar nästkommande sex veckorna och efter det kan jag sätta igång och spela lite lätt. Om allt går som det ska. I maj hoppas jag vara redo och tävla igen.

Det är inte lätt att vara elitsatsande tennisspelare och inte kunna träna och tävla. Man blir rastlös, stressad, ledsen, arg och även i vissa perioder deprimerad. Man vet liksom inte vad man ska ta sig till.

Jag ser ändå ljust på saken. Efter senaste operationen känner jag första gången på två år att jag inte har ont i något knä eller någon annanstans i kroppen. Det känns lovande. Jag kan gå upp mitt i naten utan ett behöva känna efter eller tveka när jag ska gå eller böja mig. Sjukt skönt faktiskt.

Nu gäller det bara att min rehab ska gå bra och att jag får hålla mig skadefri. Jag känner mig mer motiverad än någonsin och känner verkligen att jag har så sjukt mycket mer att ge. Jag har liksom satsat på tennis sen jag var 8 år gammal och det är helt ärligt det enda jag anser att jag är bra på här i livet.

Vad gör man då? När man har ett uppehåll som jag just nu? Ja ni… jag har satt igång med lite olika jobb och saker på sidan för att hålla mig sysselsatt. Inte helt enkelt dock att bara hitta på saker att göra när man inte vet annat förutom att slå på den där jävla bollen…

Men, hur som helst, jag börjar jag se ljuset i tunneln och känner ett enormt sug av att börja spela och komma igång med min tennis! Igen.
Målet för detta år samt de nästkommande åren är ju självklart att hålla mig skadefri. Inget man kan garantera men man kan ju göra allt i sin makt för att ge sig själv bästa förutsättningarna för att det ska hända.

Rankingmål samt mål för tävlingar jag vill kvalificera mig i håller jag lite på för tillfället för att se lite hur allt går. De slutgiltiga målen är fortfarande densamma som när jag var 8 år gammal. Topp-100 i världen först och främst och att en dag bli så bra att jag ska vinna Wimbledon.

Visst, att vinna Wimbledon är inte direkt runt hörnet och vissa kanske skrattar lite för sig själva nu, men det är i alla fall en dröm som jag haft och som jag kommer jobba stenhårt med för att kunna ge mig själv chansen att uppnå.

Ska bara lära mig att spela lite på gräs först. Ska nog gå bra.

För att avrunda denna lilla text så vill jag bara säga tack till er som läst och hoppas att ni har tyckt det varit intressant, eller lite intressant i alla fall.

Hoppas också att alla ni som har stora mål kämpar för att ta er dit och att ni är den bästa versionen av er själva.

Hälsningar, Jonathan Mridha.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.