Traditioner är till för att följas heter det och i sedvanlig ordning ska vi summera en turneringsvistelse med en fullspäckad lista. Denna gång från Australian Open – mycket nöje!

Turneringens hjältar: Svenska klacken

Bubblare: Ubaldo Scanagatta, Nils Sveinsson

Med sitt stöd väckte man de svenska spelare annars ganska intetsägande matcher rent publikmässigt till en fest. Härliga hejaramsor, bra drag matcherna igenom och ett koppel av bira-drickande – precis som det ska och bör vara. Tråkigt då att två av svenskarna som kvalade till turneringen inte visade uppskattning gentemot klacken som den så förtjänar.

Turneringens rötägg: Mcdonald-supportern

Bubblare: Ryan Harrison

Mcdonald-supportern ifråga var en mycket berusad sådan som vi misstänker hade gått in med ett par tusenlappar på Mackenzie Mcdonald mot Elias Ymer i kvalfinalen. ”Come on Macka” dundrades ut med jämna mellanrum, även efter de allra mest grova misstagen från Ymers racket. Nej, här var bristen på spelförståelse enorm och förhoppningsvis gör arrangörerna sitt i fortsättningen och kastar ut fanskapen som inte kan hävda sig med ett par bira innanför västen.

Turneringens presskonferens: Kyrgios vs Amerikansk fotboll

Bubblare: Tennys Sandgrens försvarsstal

Presskonferenserna vi gick på var många och de allra flesta tråkiga. Robot-liknande svar, Nadal som jämnt och ständigt pratade om hur allt minsann var ”special” och Federers “amazing”. Nja, inte riktigt men nästan. Har man lärt sig något genom att driva en tennissida genom åren vet man att när det är dags för en Kyrgios-PK, ja, då är man där. Kyrgios säger vad han tycker och det behöver inte alltid stämma in med vad övriga spelare känner och tänker men australiensaren är genuint äkta, på gott och ont. Kyrgios drar sig inte heller för att ”outa” journalister med dumma frågor och det var precis det som hände när han fick en fråga om en amerikansk fotbollsspelare som han enligt journalisten var bra vän med. Kyrgios svar? ”Amerikansk fotboll? Ska du fråga mig nu vilken färg rummet har som vi sitter i?”. Kyrgios lämnade därefter presskonferensen trots två minuter på ”PK-klockan” och journalisten, som förövrigt gratulerade Mahut till en seger i Franska Öppna trots förlust för ca 3 år sedan (legendariskt ögonblick), fick skämmas i tystnad.

Turneringens trevligaste: Alla australiensare

Bubblare: John Millman

Sällan stöter man på sådant genuint (härligt ord) och trevligt folk som just australiensare. Råkar man knuffa in i en australiensare är dem först med att säga förlåt, trots att man själv låg bakom det hela. Föredömligt folk, dessa australiensare.

Turneringens mat: Presskäket

Den allra viktigaste punkten när det kommer till att summera en tävling är presskäket såklart. I Melbourne var alternativen många och nytt för året var att mediacentret flyttat in till den nybyggna lokalen Tennis HQ. Det går bra nu, Tennis Australia! Alternativen på käket var många och här kunde man plocka sin egna sallad och välja någon av 6 varma rätter som serverades dagligen. Sushin var ett stående inslag på menyn. Världsklass säger vi bara. Förmånliga priser dessutom. Gratis kaffe och läsk på det. Vi kan ganska enkelt konstatera att undertecknads form aldrig varit i sämre skick.

Turneringens mest obskyra sanning: Fördelningen av kapitalet

Tack vare en av alla våra murvlar (fint ord) på plats fick vi reda på att spelarna endast drar in 15% av turneringens totala intäkter. 20 miljoner dollar i prispengar ska visserligen delas ut till spelarna, vilket är äckligt med mycket pengar kanske ni tänker men endast 15% av 100% som går till spelarna är inte på något sätt okej. Tennis Australia håvar givetvis in storkovan varje år och kommer 2019 att bygga ut komplexet i Melbourne park som ska kosta ett antal miljarder. Publiken kommer inte till Melbourne Park för att bevitta Mastercard, Barillla, Lavazza och övriga sponsorer utan de facto spelarna och fördelningen av kapitalet idag är minst sagt vedervärdig. Skärpning!

Turneringens bästa: Tomic – Paul

Bubblare: Jaziri – Caruso

Öppen kategori. Oklart varför? Hur som helst, vi gör den. Var det kanske Will Smiths eller Will Ferrells närvarande som var det bästa med turneringen, två personer som undertecknad växt upp med på tv-rutan och idoliserat sedan urminnes tider? Kanske. Nej, egentligen inte. Fina ögonblick dock. Vi väljer istället att lyfta fram Bernard Tomic och Tommy Pauls match i kvalet (kvalrunda 2) som turneringens bästa. En match som hade alla dess ingredienser en tennisnörd kan önska. Bra stämning på läktaren. En fantastiskt välspelad match med två olika spelstilar. Paul, likt de flesta amerikaner idag, baserar sitt spel (ett stort sådant) med sin forehand och slägga till serve. Obskyr backhand givetvis. Tomic, en finlirare utan dess like med ett gudabenådat spelsinne. Ger ingen som helst fart till sina motståndare och kanske har den finaste slicen på touren om man bortser från Feliciano Lopez, mannen som säkerligen har ett par modellkontrakt att se framemot efter karriärens slut.

Turneringens sämsta ramsa: Aussie, aussie, aussie, oi, oi, oi

Ja, vi kan inte låta bli att lista den välkända ramsan ”Aussie, aussie, aussie, oi, oi, oi”, som turneringens sämsta ramsa. Slut på ord.

Turneringens tank: Gael Monfils

Bubblare: Mischa Zverev

Tankarna vi såg under vår vistelse var inte många. Inte ens “The tank Engine”, som han kommit att kallas genom åren, Bernard Tomic, levde upp till tank-förväntningarna. Istället var det en viss fransman, en favorit i repris, Gael Monfils, som stod för turneringens tank enligt oss. Man ska veta att det visst var 40 grader varmt i skuggan när Monfils mötte Djokovic i tredje omgången och enligt australiensiska Channel 7 hela 69 grader varmt på banan. Courtside-platserna på långsidan som inte var täckta av skuggan var givetvis nästintill tomma. Nästintill att betona. Undertecknad kunde efter visst dribblande sätta sig courtside bland oklart/överbefriskat folk som just likt undertecknad ville få till en härlig bränna. Satan vad det var varmt (se tweets nedan). Juste, tankningen! Monfils smälte efter 1.5 set och energin tog slut. Djokovic vann tämligen enkelt efter att fransmannen helt slutat spela och inte ens bemödat sig med att returnera servar. Tillström på läktaren såg inte helt nöjd ut minst sagt. Varför tank? Jo, för 10 minuter senare, när Monfils fått lämna arenan, kommit tillbaka efter välbehövlig vila fanns energin där igen. Mycket märkligt.

Turneringens norrman: Nils Sveinsson

Bubblare: NRK-journalisten

Sveinsson. Nils Sveinsson. Har ni dem senaste 20 åren besökt Australian Open har ni med all sannolikhet sett mannen som går under epitetet “norrmannen”. Nils Sveinsson hör ni även i historiens första avsnitt av Tennisportalens engelskspråkiga-podcast, “The block return tennis podcast”, nämnd efter kanske historiens mest fruktade slag i tennis, Chris Gucciones blockretur. Norrmannen är vad man kallar en sann tennisfantast och har koll på när Jacob Adaktusson senast kvalade in till Australian Open samt varför Blaz Kavcic ändrat sitt uppkast i serven. Tenniskunskapen är enorm och kärleken för tennisen likaså. Nils Sveinsson – en levande legend!

Turneringens fulaste outfit: Nike-kollektionen

Nikes senaste kollektion har nog inte undgått någon som kikat på Australian Open. Diagonal-liknande design med två färger som inte ger varandra rättvisa. Nej, det här var ett enormt dubbelfel och vi kan bara hoppas att hen som tog fram kollektionen fått sparken sedan en lång tid tillbaka!

Turneringens kroppsfint: Irländaren med ackreditering

Ja, veckans kroppfint á la Samir Nasri/Kim Källström för att tala fotbollsspråk stod irländaren med ackreditering för. Oklart huruvida irländaren nu var en journalist eller jobbade med TV, men “kroppsfinta” kunde han nog. Ihållandes två drinkar övertygade han säkerhetspersonalen utanför gaten till mediaplatserna att hans kamrat satt courtside precis bakom kortsidan och att hans kamrat visst hade hans biljett. Irländaren fick dispens, gick till Rod Laver Arenas bästa platser, med sina drinkar givetvis, och på sant Nicholas Cage manéer låtsades han leta efter sin kamrat mitt bland folket. När domaren ropade ut “time” satte irländaren sig på en av de exkusiva platserna. Säkerhetspersonalen, likt undertecknad, följde irländaren hela tiden med blicken och när han ringde sin kamrat, som satt ett antalet rader bort på ganska så obskyra platser, synades bluffen. Säkerhetspersonalen gick därefter, på ett mycket föredömligt sätt, och kastade ut irländaren från arenan. Huruvida ackrediteringen rök förtäljer icke historien…

Turneringens “Media Announcement”: Kerbers födelsedagstårsta

Bubblare: Ubaldo Scanagattas quizvinst

Många var de olika “Media Announcements” som annonserades i mediarummet via högtalarsystemet. Tider när de olika presskonferenserna med diverse spelare skulle äga rum samt när spelarna faktiskt var påväg in till intervjuerna pratades in med jämna mellanrum. Nej, “jämna mellanrum” är att ta i, det annonserades meddelanden tamefan hela tiden. Tur att man hade med sig sina inköpta Bose Quiet Comfort 35-lurar med brusreducering. Nej, jag är inte sponsrad. För att komma till saken då – turneringens media announcement var tveklöst då det meddelades att Kerbers födelsedagstårta donerats till pressrummet och dess journalister. Maken till rush har man inte sett sedan den 25:e december då mellandagsrean gjorde sitt intåg i Kista Galleria.

Turneringens mediaprofil: Jim Courier

Bubblare: John Mcenroe, Ubaldo Scanagatta

Jim Courier. En levande legend för att citera poddkollegan Jacob Johannesson. Få, eller rättare sagt ingen, bemästrar post-match intervjuerna på banan som Jim Courier. Vältänkta frågor och med en gnutta humor vid rätt tillfälle. Har han någonsin gjort en dålig intervju? Kan inte vara helt rätt heller att prata inför 20 000 på Rod Laver Arena men Jim, han kan detta. Speciellt intervjuerna med Federer är ren popcorn-underhållning! Många var det dock som undrade vart Jim tog vägen då han inte syntes till under huvudtävlingens inledande dagar då det var olika som delade på uppgiften, däribland Dimitrov och Tsongas tidigare tränare, Roger Rasheed. Låt oss säga att det inte gick som på räls…

Turneringens “Det här hade jag inte räknat med” – Tennys Sandgren.

Bubblare: Hyeon Chung

Tennys Sandgren, mannen med det passande namnet. Må vara uttjatat vid det här laget men ack så härligt namn, Tennys. Tennys hade inför årets Australian Open endast vunnit två matcher på ATP-touren och misslyckat med att kvala in till Australian Open efter ett tiotals försök. I år gick han in i huvudtävlingen via sin ranking (97) och chockerade en hel tennisvärld med att gå hela vägen till en kvartsfinal, bland annat efter att ha besegrat toppnamn som Jeremy Chardy och Maximilian Marterer. Skämt åsido. Lägg till namn som Wawrinka, visserligen skadad, och Dominic Thiem, ska Tennys prestation enbart hyllas. Hans livs prestationer på tennisbanan överskuggades dock av hans tidigare aktiviteter på twitter som diverse tennisfans var snabba med att påpeka såfort Tennys blev ett namn på de flestas läppar. Obskyra tweets om homosexualitet, polisvåldet i USA samt delningar av tweets med kopplingar till den extrema högern hamnade i offentlighetens rum. Tycka vad man vill om politik och sport men att hans sanna jag kommer fram i ljuset är bara bra. Tennys svarade med att radera alla tidigare tweets, tog tillfället i akt på en presskonferens med att hålla ett längre tal samt gå ut med en ursäkt på just sin twitter.

Turneringens final: Wozniacki – Halep

Ack så dramatisk den blev, damfinalen. Inte så välspelad som rapporterna utgav sig för att vara och som man kanske själv tyckte först när man väl såg matchen och var “uppe i varv”. Två gasade (trötta) spelare, en hel del nervositet inblandat och verkligen allt på spel. Det var minst sagt bäddat för en dramatisk drabbning. Det svängde, svängde och svängde under matchens gång. Wozniacki i ledning, Halep i brygga, omvända roller osv. 4-3 i tredje set till Halep och serve anade man en rumänsk GS-titel men danskan ville annat, steppade upp när Haleps energi inte fanns där längre och första Grand Slamen i karriären var ett faktum. Fantastiska scener.

Turneringens poddinspelning – Ubaldo Scanagatta.

Bubblare: Magnus Tideman, Nils Sveinsson.

Ubaldo! Den italienska superjournalisten känner ni förhoppningsvis till vid det här laget. Grundare till Ubitennis.com och över 145 bevakade slams på sin meritlista, ett mäktigt facit. Han var med under Björn Borgs storhetstid, är enligt egen utsago mycket god vän till Mats Wilander och är Fabio Fogninis värsta fiende. Ubaldo, själv sponsrad av Vespa och en rad andra olika företag, finns att bevittna på Youtube då han skjutsar runt diverse spelare på sin Vespa, däribland Giorgi. Fognini? Han skulle kört över Ubaldo med vespan om möjligheten skulle dyka upp, sa Ubaldo i podden bland annat. Vart kan man lyssna på avsnittet då? Högst oklart om avsnittet publiceras och når allmänhetens öron. Ljudet var inte av podd-kvalité och Ubaldo själv kanske inte bidrog med en radiovänlig röst, milt sagt. Vi hade dock ett mycket intressant samtal som handlade om alltifrån tennisspelarnas öppenhet till media “back in the Days” och hur spelarnas restriktiva och robot-liknande kommentarer försvårar journalisternas dagliga arbete. Han finns på twitter, den gode!

Turneringens “fistpumpare”: Fidde Rosengren

Bubblare: John Millman, Lleyton Hewitt

Den som såg Kyle Edmunds matcher kan inte ha missat Fredrik “Fidde” Rosengrens olika “fistpumpar” från läktarhåll. Otroligt engagerad i det han gör, Fidde, och det är givetvis befriande att se. Edmund mår uppenbarligen bra av att kasta ett snabbt “getöga” på sin box och se en uppumpad “Fidde” som manar på sin adept. Bildproducentens dröm, “Fidde” Rosengren. Fantastisk start på året för Edmund som i och med sin semifinal i Australian Open klättrar hela vägen upp till plats 26 på världsrankingen. Vi unnar Fidde, en av våra tidigare gäster i “Source”, all framgång med Edmund.

Turneringens returnerare: Rafael Nadal

Bubblare: Diego Schwartzman

Rafael Nadal hade inte trivts i Kallhäll/Triangelns tennisklubb. Där ligger skynket drygt tre meter bakom baslinjen och det är enligt just Rafael Nadal tio meter för kort. I princip alla sina matcher började han sin returposition ett flertal meter bakom baslinjen för att sedan smyga framåt, göra ett split-step och slå till, fortfarande nio-tio meter bakom baslinjen. Vid andraserven började han sin position ett par meter längre fram än vad han gjorde vid förstaserven, en genialisk taktik om du frågar mig. En taktik som bara måste sätta griller i huvudet på motståndaren. I bilderna nedan ser ni när Nadal möter Leonardo Mayer och visst, argentinaren har en fin slägga till serve men absolut inte i närheten av de allra främsta. Kanske något för fler tennisspelare att ta efter? Effektivt är det i alla fall för den gode Rafa som uppenbarligen gynnas av det.

Turneringens taxichaufför: Greken George

Det blev ett par turer från den hyrda Airbnb-lägenheten mitt i Fitzroy (Melbournes svar på Södermalm) till Melbourne Park med taxi. En promenad till tennisen tog drygt 25 minuter och en taxitur 7-8 min. Turneringens taxichaufför, “born and raised” i undertecknads grekiska hemstad, Thessaloniki, stötte man på i taxin mot flygplatsen påväg hemåt. Greken George hade många intressanta anekdoter att bjuda på och med tanke på att han bott i Melbourne i ca 50 år var hans engelska minst sagt undermålig. Vi syns i Thessaloniki, sa George och hävdade att han precis fyllt 70 och skulle köpa en enkelbiljett hem till Grekland. Självklart togs en bild med George innan vi skildes åt. Taxibilen, den skulle bara vara med i bilden. En levande legend, denna George.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.