Mats Wilander i exklusiv intervju om svensk tennis: ”I Sverige får vi inte fram en Agassi”

Under Eurosports årliga pressträff i Melbourne fick vi en exklusiv intervju med Mats Wilander om svensk tennis och pressen på bröderna Ymer, Rebecca Petersons utvecklingsområden och kulturen i svensk tennis som måste förändras. 

Boris Becker, Alex Corretja, Justin Henin och Mats Wilander var alla närvarande under Eurosports pressträff den 23:e januari i Melbourne. Tennisportalen fick som en enda svensk representant ett par minuter till godo med Mats Wilander – mycket nöje! 

Du pratade tidigare om Mikael Ymer och hans möjligheter i Australian Open, samt pressen på honom från svensk tennis. Tycker du att det varit för stor press på bröderna Ymer i Sverige senaste åren? 

– Jag tror nog att pressen har varit för stor beroende på hur de har klarat av det. Kommer du upp inom svensk tennis, då är det press på dig och det har inget med dig som individ att göra. Det är press på dig eftersom du är bäst i din åldersgrupp och ser vi historiskt sett på vad det inneburit att vara bäst i din åldersgrupp i Sverige, ja, då har du varit rankad mellan 1-4 i Europa som junior. På sikt, topp-10 i världen. Det är stegen man tagit, historiskt sett. 

Mats fortsätter sitt resonemang.

– Jag känner mer såhär: Istället för att vi har suttit för mycket press på bröderna Ymer kanske det finns en kultur i Sverige där spelare inte är redo att behärska den pressen som följer med att vara svensk tennisspelare p.g.a det som hänt historiskt i svensk tennis. Vi kanske skulle ha sagt det för längesen: ”Ett litet land som Sverige ska ha en spelare bland topp-100 och två i topp-400”. Det var någon studie jag läste tidigare. Så är inte fallet. I Sverige är vi duktiga på tennis, skidskytte och ishockey. Håller du på med det följer det också med en viss press för det är vad vi har i Sverige. 

– Man kan inte heller säga att pressen från vår sida har varit för stor på bröderna. Visst är det naturligt att man idag inte utvecklas på samma sätt som man gjorde förr. Mikael Ymer måste idag slåss med spelare från Japan, Kina och Serbien. Spelare kommer från alla olika länder idag. På min tid slogs vi mot samma nationer som ishockeylandslaget slåss mot vilket är tio nationer. Tennis är en global idrott där du slåss mot 50 nationer, vi snackar om en global idrott här. Ishockey är inte globalt och skidskytte är inte globalt. Det är stort i Sverige, men det är inte globalt. Konkurrensen är fantastisk därute men vi kan samtidigt inte begära att vi ska inse det och sätta mindre press på dem. Istället: Bygg upp spelaren som kan klara av pressen och det tycker jag ”Micke” har gjort. Han har nog i slutändan känt att han haft den pressen han behövt för att fortsätta utvecklas och inte tappa modet men också inse att du har mer ansvar som bäst i Sverige än bara dig själv. Det kommer hjälpa honom i slutändan och det håller på att hända nu.

Vad ser du i Rebecca Peterson potential och vad tror du Thomas Högstedt kan addera i hennes team? 

– Högstedt har varit med hur länge som helst och det är svårt att säga med Rebecca. Jag tycker hon har en bra inställning men varje gång jag ser henne spelar blir jag lite konfunderad över att hon inte vinner mer. Jag ser också att det finns vissa begränsningar i hennes fotarbete och rörelseschema som vi ser på vissa tjejer som kommer upp, 15, 16 år gamla och man bara: ”Det går ju inte att slå henne om man rör sig på det sättet”. Coco Gauff, för att nämna ett exempel.

– Hon har fortfarande en bra chans att slå sig in, kanske inte bland topp-3, men ändå en chans att slå sig in där någonstans p.g.a tenniskunnande och tenniskultur. Lite som Johanna Larsson har visat genom åren. ”Jag kommer från Sverige och jag vet hur man spelar tennis taktiskt sätt och jag kommer alltid ställa upp till 100% i alla lägen”. Lite så. Då kan man komma rätt långt, även om det finns vissa fysiska begränsningar på spelare i världen. 

Vad tror du det krävs för att tennis ska bli en folksport igen i Sverige, där det skrivs och pratas betydligt mer om sporten än vad som är fallet idag?

– Jag tror det räcker med att Mikael Ymer blir bra och visar vägen för spelarna som är under honom på hemmaplan och som slagit honom på träning och känner att, jag är minst lika bra och som inte riktigt förstår varför han går till kvartsfinal i Australian Open 2020, t.e.x. Det krävs att någon tar steget och som en följd av det smittar det av sig på hemmaplan. Det var samma sak på vår tid när Stefan Simonsson skulle vara den nästa Björn Borg, när Hans Simonsson skulle vara den nästa Björn Borg och när Per Hjertquist skulle vara den nästa Björn Borg. Det hände ingenting. Av någon anledning lyckades jag slå igenom och direkt hörde man. ”Wille vann, klart att jag också kan slå honom, jag vann ju på träning fem gånger i rad”. Det är klart att Nyström gick i de tankarna. 

– Nivån finns där. Det handlar bara om att du mentalt vågar och tror på att du har det som krävs. Jag tror inte vi gör något fel hemma i Sverige och vi behöver ha passion och rätt inställning. Det måste komma fram en spelare som visar vad rätt inställning är för föräldrar, pojkar, flickor, tränare i Sverige. Nu känns det lite som att man letar för mycket om vad som är rätt inställning och rätt taktik. Är det att jag ska chansa och ständigt spela mitt spel och bli tillräckligt bra eller ska jag ha tillräckligt mycket stolthet och säga: ”Jag vet att jag inte är bättre än dig men jag ska fan göra dig sämre idag. Det är min enda chans att vinna”.

– Den kulturen måste förändras och vi behöver ha någon visar att det är så man blir bra i tennis. Mikael Ymer är ett fantastiskt exempel på så sätt. Han blåser inte bort spelare utan han är tvungen att spela tennis och försöka göra sina motståndare sämre. Vi har en kultur där vi tror att ”Jag är bättre än dig i tennis och så kommer jag vinna”. Det är inte det viktigaste i tennis. Inte heller om du har en bra forehand, serve, backhand eller ett bra fotarbete. Det viktigaste i tennis är att inse att ”Okej, du är bättre än mig men jag ska fan göra dig sämre”. Det är den absolut viktigaste kvalitén att ha som tennisspelare.

Tycker du fler länder har sprungit ifrån oss på det taktiska?

– Ja, fullständigt. Kanske är det för att vi specialiserar oss för tidigt i tennis och inte testar på andra idrotter. Det du lär dig från andra idrotter är något som inte går att lära sig på en tennisbana. Hur spelar man taktiskt riktigt? Det går inte att sätta exakt vad du lär dig eftersom det beror på individen. Vissa tar med sig saker från hockeyn, fotbollen och längdskidåkningen när det kommer till att spela taktiskt riktigt i tennis. Du behöver hålla på med flera idrotter för att på så sätt öppna upp tankesättet, i och med att vi inte kan slåss med merparten av länderna gällande antal utövare.

– Vi får inte fram en Agassi i Sverige som inte håller på med andra idrotter utan bara står och blåser från baslinjen, som inte heller är taktiskt fulländad som junior men som ändå vinner Grand Slams. Varför kommer han fram? Jo, därför att de (USA) har 10 000 spelare som står och slår från baslinjen. Någon blir bra! Vi har inte den möjligheten. Vi måste alla utvecklas som idrottsmän i och med att vi bara är nio miljoner svenskar. Tror jag.

Html code here! Replace this with any non empty raw html code and that's it.
Alexander Theodoridis
Alexander Theodoridis
Skribent och grundare av Tennisportalen
  1. Mats Wilander är en intressant spelare. Han vann som tunn 17-åring Roland Garros 1982, och han sågs tå som en utpräglad grusspecialist. Men redan 1983 vann han Australian open, som då spelades på gräs. Han fick oftast stryk när han mötte Ivan Lendl, men han lyckades besegra honom i finalen av såväl Roland Garros, Australian Open som US-open. Fastän han utan tvekan gav ett vekare intryck än Lendl och oftast förlorade mot honom, så var han ofta bättre än Lendl när det väl gällde. Mats Wilander var en stor taktiker med kloka tankar.Jag tror att vi ska lyssna noga på hans åsikter.

  2. Rättad version

    Mats Wilander är en intressant spelare. Han vann som tunn 17-åring Roland Garros 1982, och han sågs då som en utpräglad grusspecialist. Men redan 1983 vann han Australian open, som då spelades på gräs. Han fick oftast stryk när han mötte Ivan Lendl, men han lyckades besegra honom i finalen av såväl Roland Garros, Australian Open som US-open. Fastän han utan tvekan gav ett vekare intryck än Lendl och oftast förlorade mot honom, så var han ofta bättre än Lendl när det väl gällde. Mats Wilander var en stor taktiker med kloka tankar.Jag tror att vi ska lyssna noga på hans åsikter.
    Svara

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.