17 år gammal var Pontus Norberg en av Sveriges mest lovande tennisspelare och tillhörde Sverigeelitten i sin årskull. En hemsk cykelolycka avslutade tenniskarriären långt innan den ens började.

Tennisportalen har träffat Pontus Norberg som från och med i höst har huvudansvaret över Johanna Larsson.

Vi träffade Pontus Norberg under förstaveckan i Wimbledon och varför intervjun först publiceras nu får vi skylla på vår borttappade bandsspelare som mirakulöst återfunnits igen…

Vi bestämde träff nedanför Bana 14 som ligger en känslig stoppboll från mediabalkongen och ”Players Lounge”. Först försökte vi, på initiativ från Coach Norberg, sätta oss i spelarnas egna lounge där de gärna relaxar mellan matcherna och kopplar bort pressen och förväntningarna i vad ett Wimbledon innebär.

Vi fick snällt nobben av en säkerhetsvakt och tillbaka till mediabalkongen blev det.

Första gången du är här?

– Ja! Magiskt är det här. Magiskt.

Jag började intervjun med att fråga om hur och när Pontus coachingresa egentligen startade och innan jag kom på mig själv återberättade Pontus om den hemska olycka för 14 år sedan som ställde om hans tillvaro rejält.

– Jag var 17 år gammal och cyklade på ett farthinder på vägen och föll över direkt på en blomlåda. Mina stämband förlamades och jag kunde inte fortsätta satsa som jag ville på min tennis efter det. Det är tufft med rösten. Vissa dagar känns det bättre och andra dagar sämre. Jag var som sagt 17 år gammal och hade sett fram emot en proffskarriär men det är så det är.

Pontus var innan olyckan en av landets mest lovande tennisspelare.

– Jag tävlade bland Sverigeeliten och kvalade ett år till Swedish Open.

Vem mötte du?

Michal Przysiezny. Numera hittingpartner till Caroline Wozniacki. Han var långt i Wimbledon året efter minns jag, tror han nådde fjärderundan eller liknande. Den bästa man mött är dock Rafael Nadal i Lag-EM för 16-åringar. Jag och Ervin (Eleskovic, reds.anm) spelade mot honom och Marcel Granollers.

Nadal vann väl Franska Öppna inte så långt därefter?

– Precis, vi vann faktiskt tre gem, det är stort, haha. Det var fullt blås hela tiden. Träningssättet och hur Nadal spelade, man var ju hästlängder ifrån.

Olyckan gjorde att Pontus inte kan få maxluft i sina lungor, vilket hämmar honom från att prestera på nivån som krävs mot de allra bästa. Omställningen fick honom inte att sluta med tennisen helt. Istället hittade han en ny passion som tagit honom hela vägen till Wimbledon.

– Jag testade på med tränarbiten och det var jättekul, passade mig. Jag började i Växjö TS och sedan dess har det tickat på, dels i klubb och dels i förbundet i nästan två år.

Norberg var med på ett hörn i Team Larsson under Mattias Arvidssons styre, Johannas tidigare tränare, och ser nu fram emot att bära huvudansvaret för “Jola” som i skrivande stund befinner sig strax utanför 80-strecket på världsrankingen.

– Jag tog över helt vid Indian Wells och hade då fortfarande kvar min tjänst i Växjö. Nu när skolan och tennisgymnasiet slutar blir det heltid med Johanna. Jag kommer med till Moskva, och sedan kör hon US Open efter Cincinnati.

Planerna för att Johanna Larsson ska ta nästa steg i sin tennis finns redan där, och det är inte en eller två specifika saker som man oftast hör tränare prata om.

– Få henne att följa upp mer på nät när hon väl är inne i banan. Försöka ta vara på det och gå lite mer för förstaserven. Hon har en jättebra andraserve, absolut, men att kunna nyttja förstaserven mer för jag tycker att hon mer har ”spelat” in serven. Fortsätta vara aggressiv i spelet och söka upp bollen. Det finns saker att jobba på, absolut.

Vi träffades dagen efter att Johanna och Pontus äventyr i Wimbledon tog slut i den första omgången i Wimbledon. Världsnian och den tidigare femfaldiga-mästarinnan i turneringen Venus Williams vann efter tre set, men det efter att amerikanskan varit rejält i brygga inledningsvis, 6-7, 6-2, 6-1.

– Hon vann första set mycket på sin serve och framförallt kroppsserven. Vi pratade innan om att försöka bryta ner Venus backhandkross med slice och det tyckte jag fungerade väl ut. Ju längre matchen gick servade Johanna sämre och Venus tog över. Ska man slå Venus måste serven klicka och tyckte Johanna hamnade nog lite väl för långt bak i banan under Venus servegem.

Pontus hade dagen innan vår träff skickat en video på när Larsson och Peterson bollat in inför deras respektive inledande matcher i Wimbledon.

Hur mycket betyder Petersons intåg på touren för svenskduon?

– Jättemycket! Jag menar, kunna träna tillsammans, umgås efter träningarna, det är ganska ensamt ute på touren. Det betyder verkligen jättemycket och de sporrar, stöttar varandra. Det funkar skitbra!

Hur mycket hänger man med övriga svenskar på touren?

– Man försöker hålla ihop och snacka. Vi har “Tompa” (Thomas Johansson) med Sakkari, “Jocke” (Joakim Nyström) med Pavlychenkova, “Fidde” (Fredrik Rosengren) med Edmund, Thomas Högstedt med Sharapova. Magnus Norman med Wawrinka. Vilka har vi fler? Mart (Peterson) såklart med Rebecca Peterson. Klart vi håller ihop. Alla har ju sitt team och man har olika scheman men man försöker hänga ihop så gott det går.

Johanna Larssons andra titel i karriären kom i Nurnberg i Maj på grus och kanske är det så att vi redan sett bitar av ”Norberg-effekten?”.

– Jag var hemma då, så det får väl vara ”Norberg-effekten”, haha. Skämt åsido, det var jäkligt roligt. Liten besvikelse efteråt då man vill gärna följa upp en sådan insats i Paris och Franska Öppna men det blev lite handbroms mot Mattek-Sands. Hon spelade jättebra, amerikanskan, men Johanna kanske gjorde hon så pass bra. Svårt där i Paris dock, hade hon vunnit i första omgången hade det nog släppt lite mer.

Med Johanna Larsson och Rebecca Peterson som sporrar varandra på touren och båda rankade inom topp-100 är det i princip oundvikligt att prata om Swedish Opens bortfall på WTA-touren.

”Tycker de borde fixa en jävla turnering”

– Skittråkigt när det är två vi har däruppe. Vi har två ATP-turneringar och en stor Challengerturnering och tjejerna har en 25,000-dollarstävling som högsta tävling. Visst är det jättetråkigt. Vi har många tjejer som kommer underifrån och det skulle vara kul om man hade en turnering inomhus och en utomhus som herrarna har, säger Norberg och fortsätter.

– Visst, det är pengarna som styr och man har gått back och hela den biten men man tycker ändå de borde fixa en jävla turnering. Förbundet kanske inte har resurserna, återigen kommer det ner till pengar, men förbundet kanske kan, ja, hur ser det ut med marknadsföringen, sponsorer? Jobba med den biten. Man borde kunna sälja in en sådan turnering. Dels att kontoret ligger i Stockholm samt med alla företagen i staden.

Jag pratade med Johanna efter hennes match mot Venus Williams och hon hade gärna velat se en satsning på spelare i ännu yngre åldrar och på så sätt försöker få upp intresset med fler spelare i samma årskull som kan sporra varandra. Hur ser du på det?

– Samarbete är A och O och vi kommer återigen tillbaka till det här med pengar och ekonomin. Tänk att kunna ha ett team med en tränare som kan åka runt hela året och följa upp på tävlingar, det skulle bli en bra helhet. Det är nog det som är nyckeln till allting, att kunna ha en helhet och följa upp tävling och träning.

Tycker du att klubbarna och förbundet kan göra något bättre?

– På ett sätt, jag är nästan för ung för jag har inte sett allt. Alla snackar om att det var bättre förr och hur det såg ut för 10-20 år sedan. Jag har bara jobbat i klubb i 10 år, men det viktiga är att ha rätt tränare i rätt åldrar. Bästa tränarna, ska de träna 15, 16-åringarna eller eleverna som är 9-12 år gamla när tekniken sätts? Oftast är de bättre tränarna på de äldre spelarna, man kanske skulle testa och göra en rockad där, säger Pontus.

– Förbundet kanske kan införa en typ av certifieringsgrej till klubbarna, har ni de här bitarna så får ni stöd. Finns säkert hur mycket som helst. Tränarna är jätteviktiga på klubbnivå. På WTA och ATP krävs det mer pedagogik, metodik, utbildning. Nu fick vi silver på ITF:en, kanske kan vi steppa upp den ännu mer till guld?

Pontus fortsätter.

– Hade förbundet haft ekonomin hade de kanske haft ett center när man ses mycket mer. Kollar man Frankrikes utbildning så måste en tränare ha 700 timmar för att ens kunna ha en timme på banan. I Sverige kan du ta en person när som helst och jobba i klubb. Där (Frankrike, reds.anm) finns det verkligen pedagogik, teknik, psykologi, fysik. En jäkla skillnad. Men också ekonomin förstås.

– Vi besökte deras nationella center. Det kan också bli för mycket. De hade ett rum där man tränade på nån sort form av höghöjdsträning. Vad kostar det rymmet? Gör det nytta för andra? De körde drills där. Vad ska vi prioritera? Prioriterar man tränare som vill åka med, säg, Caijsa Hennemann, ge henne stöd så man kan följa upp, eller för ett rum? Rätt prioritet är viktigt.

”Klubbverksamheten är grunden för allt i svensk tennis”

– Jag tror ändå att klubbverksamheten är grunden för allting i svensk tennis. Få upp så många bra spelare som det finns högre upp. Jag vet inte hur det ser ut med det spontana spelet i de största klubbarna? Känns mer som vi att vi styr det för mycket och jag tror det är jävligt lite, spontantspelet.

Du vill se mer spontanspel och utan föräldrar antar jag?

– Det är en grej jag kan tycka, man ser många förädrar som spelar med sina barn, men då som tränare.

– Föräldrarna får gärna spela med ungdomarna, men spela matchsspel, teknikmässigt får tränarna fixa. Ofta ska föräldrarna ge råd och tips, ungarna får 15 olika input från alla olika håll. Stötta på rätt sätt, spela mycket poängsspel så får tränarna fixa tekniken, tekniken. Jag hade blivit vanssining om farsan hade kört teknikträning med mig, det är så korkat! Ser så mycket korgträning från föräldrar, spela matchspel istället!

Pontus fortsätter.

– Samtidigt kan jag också förstå att det är tufft i storklubbarna med spontanspel. Spelar de spontantspel kan de utnyttja sin kreativitet mycket mer. Ofta ska vi som tränare ge input när det missas, spelarna tänker inte själva snart. Jag vill se mycket mer spontantspel!

Pontus Norberg blev utvald av tio tränare i tränarprogrammet, tennisförbundets nystartade satsning där varje tränare har en en egen mentor. Vem Pontus fick som mentor? Magnus Norman.

– Jag trodde inte det var sant när jag fick reda på det. Magnus är en fantastisk person, ödmjuk och vet otroligt mycket.

Hur funkar det rent konkret, kan du ringa han mitt i natten och be han om råd?

– Jag kan ringa han när som helst, även när man är ute och klubbar, haha. Skämt åsido. Jag kan ringa lite när som helst egentligen. Jag försöker fråga mycket om mina funderingar kring Johanna Larsson, mina funderingar innan i klubben och hans syn på det hela. Han är värdefull.

I höst väntar ett nytt kapitel i livet för Pontus Norberg.

– Det blir inget US Open för mig i år.

Varför?

– Vi väntar faktiskt en dotter!

Kanske har vi då en ny “Norberg-effekt” att vänta i höst för Johanna Larsson i årets sista Grand Slam…

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.