I en intervju med Tennissmash.com pratar Robin Söderling öppet om livet efter tennisen, det nuvarande jobbet som coach för Elias Ymer, läget i svensk tennis och hemligheten bakom sportens kanske största skräll genom tiderna.
När det annonserades att Robin Söderling tog över jobbet som tränare åt Elias Ymer, en nyhet vi på Tennisportalen först rapporterade om, låg Elias runt 270 på världsrankingen. Nu, ett drygt halvår senare och med två Challengertitlar vunna, 142 på rankingen.
Det är inget snack om att samarbetet med den forne världsfyran Robin Söderling har burit frukt och i en intervju med Tennissmash.com pratar Söderling bland annat om sin adept som vi har översatt till svenska här nedan.
Du tränar för närvarande Elias Ymer. Det har genom åren varit en hel del ”hype” kring Elias. Vad kan du berätta om honom?
– Elias är ung och bara 21 år gammal. Han hade en väldigt fin karriär som junior och hade en fin start på sin professionella karriär men jag märkte att han besvärades av ett par saker förra året. Jag har jobbat med honom sedan i juli och vi har jobbat på en hel del olika grejer. Mentalt hade han det kämpigt och han var alltid så fokuserad på att spela bra hela tiden och glömde bort det som betydde mest – vinna matcher. Det spelar ingen roll om du inte spelar på toppen av din förmåga hela tiden. Han droppade från 160 på världsrankingen till 280, tappade massor av självförtroende och spelade alltför långt bakom baslinjen. Han var inte aggressivt nog och i dagens tennis måste du vara aggressiv. Han lär sig snabbt och har förbättras mycket på bara sex månader. Han är nu rankad 144 (142, reds.anm) och har fina möjligheter nu i kvalet till Australian Open och är alltmer aggressiv i sitt spel.
Vad var dina intryck av tennissäsongen 2017?
– Att väldigt många av herrarna var skadade och tennisen kan bara skuldbelägga sig själva för det. Säsongen är på tok för lång, inte som andra sporter där du har en 3-4 månaders period där spelare kan vila och återhämta sig. I tennis är det bara ett par veckors ledighet i december och inte mer än så. Dagen efter nyårsafton börjar tävlingssäsongen igen, sporten skulle verkligen dra nytta av ett längre uppehåll.
Vad var hemligheten för att slå Nadal på grus i Franska Öppna?
– Du måste spela väldigt aggressivt. Jag fokuserade inte så mycket på honom utan försökte att vara aggressiv, hela tiden sätta press på honom och ge han så lite tid som möjligt. Står du vid baslinjen och försöker bolla så är det omöjligt att slå Nadal. Jag var tvungen att ta risker och gå för mina slag och just den dagen fungerade det extremt bra.
Mål för 2018?
– Jag har mål för honom men det håller jag till mig själv. Jag tycker inte att han ska fokusera på ranking eller matchvinster i sig. För Elias är det viktigaste att bli lite bättre varje dag. Att på riktigt förbättras tar tid. Varje dag borde han känna att han gav 100 procent och det tror jag är en lättare ”approach” eftersom det är tufft att kolla på vad andra spelare gör. Det kommer alltid finnas spelare som gör det bra och det är inte något du kan kontrollera, vad du däremot kan kontrollera är vad du gör själv.
Hur ser du på svensk tennis just nu?
– Den har det rejält tufft. Vi var världens bästa tennisnation under 80-talet. Ganska imponerande för ett litet land. Jag tror att förbundet blev lata. Det började med Björn Borg, Stefan Edberg och Mats Wilander. Tennisen var så populär i Sverige och alla talangfulla barn valde tennis före fotboll och ishockey. Men, som så många andra sporter har tennis utvecklats och förbättrats men tränarna i landet stod stilla och träningsmetoderna förändrades inte. Jag tror att det går i rätt riktning nu. Vi har en drös med framgångsrika ex-proffs som coachar nu och vi ser talangfulla spelare som Elias, Mikael (Ymer) och 15-16 åringar som är påväg framåt.
