Huvudturneringen sprakade igång på riktigt under måndagen med två matcher på centercourten. Vi kikar närmare på resultaten och analyserar varför det gick som det gick.

Benoit Paire – Markus Eriksson 7-6 (4), 6-3

Grov klasskillnad på spelarna och väldigt ojämn match på förhand då Eriksson harvar på futuretouren och har vid 25-års ålder svårt att kvala in till challengers samtidigt som Paire har tillhört det övre skiktet av ATP-touren och är vid samma ålder som Eriksson rankad 472 platser bättre. Första set blev dock mycket jämnare än vad som spåddes på förhand då det hela slutade med ett tiebreak efter att spelarna servat väldigt bra och hållt sina vardera sex servgem. Spelarna skildes åt vid 4-4 i tiebreak där en väldigt taggad Paire sedan kunde dra ifrån och knipa första set. Paire muttrade ur sig ”vamos”, ”come on” samt ”allez” i slutet av setet och publiken samt undertecknad vart minst sagt imponerad över fransmannens språkkunskaper.

Andra set inleddes med att Paire höjde sig och snabbt drog iväg till en 3-0 ledning som dock blev upphämtad av svensken lika snabbt till 3-3 men efter att fransmannen helt och hållet slutade att gå för slagen och istället började bolla likt Gilles Simon skrevs andra set till 6-3.

Paire använde backhanden mer än sin forehand, ett välkänt fenomen på damtouren, och är faktiskt den enda spelaren rankad inom topp-100 som har just en bättre backhand än forehand. Den bollbegåvande fransmannen ville mer än gärna rycka i spelet och periodvis skifta spelet helt och hållet. Från att gå för slagen helt och hållet i vissa gem till att bara sikta in sig på ett monotont bollande och emellanåt slå till med ett par patenterade stoppbollar, allt för att störa rytmen i spelet.

Paire har tidigare vart så högt rankad som 24:a i världen och länge setts som tourens framtid men Paires största svaghet är den mentala faktorn som inte osar världsklass direkt och i sina värsta stunder på banan kan han stänga av helt och tanka när det stretar emot. Lyckligtvis bevittnade vi inte något sådant under måndagen då motståndet inte bjöd in till sådana frestelser men det första testet kommer redan i nästa omgång då förstaseedade David Goffin väntar. En helt klart tuff uppgift men är fransmannen på spelhumör kan vad som helst hända.

Lindell – Souza 6-2, 3-6, 6-4.

En rejält svängig match där siffrorna talade sitt tydliga språk. Lindell spelade väldigt bra i första set, inte alls bra i andra men kunde reda ut stormen i tredje set efter att gummiarmen höll på att kosta honom matchen.

Första set inleddes med att svenskbrassen tog kommandot direkt och bröt Souzas serv ganska omgående till 2-1 och kunde efter det hålla sina resterande servgem komfortabelt som sedan skulle räcka till setvinst. Souza fick inte alls utdelning på sin vanligtvis väldigt fina serve och snärtiga forehand som kan generera väldigt många vinnare på en grusbana. Samtidigt ska det betonas att Lindell själv tog hand om serven på ett ypperligt sätt och gjorde Souza osäker från baslinjen genom att slå toppade forehands med bra längd, inte med en genererad fart som man kanske skulle önska från läktarplats men ändå klart tillräckligt. Backhanden har länge vart ett osäkert kort från Lindell men även det verktyget såg klart förbättrat ut från tidigare år i Båstad.

Spelarna bytte sedan roller då Souza istället växte in sig mer och mer in i matchen och gjorde det som han inte gjorde i första set, tog hand om serven och började diktera spelet med sin forehand. Brassen servade hem andra set blankt och just då kändes det som att momentum snabbt skiftate till den 88-rankade Souzas favör.

Tennis följer dock inga manus och Lindell kunde återigen gå upp i en betryggande 4-1 samt 5-3 ledning i matchens sista set. Svensken hade sedan vid ställningen 5-4 och egen serve bara blivit bruten under matchen en enda gång, vilket man trodde skulle stå sig då Lindell gick upp till 30-0. Därefter hände det som absolut inte fick hända och som man i baktankarna mycket negativt och nervöst befarade faktiskt kunde hända. Stundens allvar. Stundens allvar greppade tag i Lindell då han först gjorde två dubbelfel och efter det spelade två nervösa poäng vilket ledde till ett break. 5-4. Där och då blev man mer och mer övertygad om att en klassisk choke var på god väg.

Lindell kunde dock, mycket imponerande, reda ut stormen och bryta brassens serve direkt vilket alltså ledde till vinst. Fantastiskt kul då Lindell nu tog sin andra ATP-seger någonsin, första vinsten kom dessutom här i Båstad då han under fjolåret slog spanjoren Inigo Cervantes i öppningsrundan. Rajeev Ram ploppar plötsligt upp i undertecknads tankar.

Det spelades även kvalfinaler på banorna nere vid hamnen som bjöd på underhållande spel samt fantastiska bolldueller på det röda gruset. Spelarna som gick vidare till huvudturneringen är markerade i fet stil.

Rogerio Dutra Silva – Stephane Robert 6-2, 6-4.

Andrea Arnaboldi – Maxim Dubarenco 7-6 (5), 6-3.

Paul-Henri Mathieu – Giovanni Lapentti 6-2, 6-3.

Julian Reister – Constant Lestienne 6-4, 6-3.

DELA
Föregående artikelFenomenet Rajeev Ram
Nästa artikelSammanfattning Båstad, Tisdag
Alex Theodoridis
Tennisfrälst Spångabo som är extra svag för Challengertouren. Ser upp till Rafael Nadal men missar inte en match när Radek Stepanek är inblandad. Enrico Becuzzi är och kommer alltid förbli en hjälte för mig. Finns på Twitter!

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here