Djokovic vann vad som på förhand kallades årets match mot Federer och det med 3-1 i set. Därmed tog världsettan sin tredje titel i Wimbledon och sin nionde grand slam totalt. Vi kikar närmare på matchen och analyserar varför serben stod som segrare för andra året i rad.

Djokovic stod som segrare efter 7-6 (1), 6-7 (10), 6-4, 6-3 där det svängde rejält mellan spelarna och topparna samt dalarna var inte särskilt svåra att peka ut i tv-soffan för den hyfsat inbitna tennissupportern.

Federer tog kommandot direkt i matchen då han bröt fram till 4-2 men blev sedan bruten omgåendes av Djokovic och skaffade även två setbollar vid 6-5 i Djokovic serve. Serben räddade setbollarna och vann sedermera tiebreaket i överlägsna siffror, 7-1. Möjligtvis att det hade vart mest rättvist med en setvinst för Federer men rättvisa existerar som bekant inte alltid i sport och 7-1 i ett tiebreak talar sitt tydliga språk.

Andra set skulle kantas av bra servande och otrolig dramatik då spelarna höll sina servgem fram till tiebreak där Djokovic hade en 6-3 ledning, tappade till 6-6, hade ytterligare ett knippe setbollar men kunde inte knyta ihop säcken och Federer tog hem det på första försöket i egen serv. Kan mycket väl vara ett av de mest sevärda och underhållande tiebreak som har utspelat sig genom historien och om man lägger till att det skedde under en Wimbledon-final, i toppen av nämnda kategori bör den hamna i. Efter att Federer krigade hem matchens andra set efter en patenterad serve och volley på andraserve á la Edberg kändes det som att momentum skiftade till schweizarens favör och publiken, den var definitivt på den sjufaldige mästarens sida.

Tredje set skulle knappt börja innan Djokovic bröt Federer för andra gången i matchen och det efter ett hiskeligt misstag från Federer vid ställningen 2-1 och fördel för världsettan, Federer skulle bara smacka iväg en tillsynnes lös boll som damp ner vid nät men han släppte blicken från bollen en aning och bollen seglade långt ut, ett misstag som man nästintill aldrig bevittnar från proffsen och ännu mindre från en spelare av Rogers kaliber. Vid 3-2 började det regna och spelarna togs av plan, ett avbrott som tog ungefär en kvart från det att de gick av plan till att bollen sattes i spel igen. Ett avbrott som nog mest gynnade Djokovic då han fortsatte på den inslagna vägen och kunde spela ut igen efter att ha kastat bort matchens andra set.

Efter den hiskeliga missen och regnavbrottet kändes det som musten tog ur Federer samtidigt som Djokovic höjde sig och kunde hålla sina resterande servgem i tredje set tämligen komfortabelt, 2-1 Djokovic.

Fjärde set fortsatte på den inslagna vägen från tredje set och Djokovic såg så stabil ut som bara han är kapabel till att göra, han dikterade spelet från baslinjen med sin forehand och alla aggressiva attacker från Federer avfärdades med patenterade passeringar. Djokovic skulle sedermera bryta Federer två gånger och sista set skrevs slutligen till 6-3.

Djokovic tredje titel i Wimbledon och nionde totalt i Grand Slam-sammanhang.

Varför gick det som det gick då?

Finns många faktorer att ta hänsyn till men kollar man på helheten kommer jag slutligen fram till att det mer eller mindre handlade om stabiliteten på banan. Djokovic var helt enkelt säkrare i matchen och stegade fram när det mest behövdes och ju längre matchen led, desto större fördel hade han att vinna matchen. Federer bemästrade offensiven fantastiskt och nästintill prickfritt i två set men sedan i inledningen av tredje set hände något, intensiteten var inte där längre men det är inget man kan klandra honom för. Det skiljer trots allt lite i fysiken mellan spelarna och att Federer nästan, med betoning på nästan, spelar sin bästa tennis i karriären vid 33 års ålder gör det hela ännu mer beundransvärt.

Kommer Djokovic slå Federers rekord på 17 Grand Slams? Novak Djokovic tog i och med titeln alltså sin nionde Gs-titel och med tanke på att han idag är 28 år, säg att han har 5-6 år kvar på den absoluta världstoppen, ytterligare konkurrens i form av Dimitrov, Raonic, Nishikori, Kyrgios som tills dess förhoppningvis har växt såpass mycket om att de konkurrerar om titlar i Grand Slam samt att Nadal, Wawrinka, Murray håller absolut toppform, kan Djokovic ta 8-9 titlar som krävs för att tangera och slå rekordet? Väldigt svårt att svara på. Och fantastiskt intressant att följa. För visst är det Serbens mål i karriären nu efter alla rekord och titlar som redan har inbringats? Självklart.

DELA
Föregående artikelRojer/Tecau starkast i herrdubbeln
Nästa artikelReilly Opelka för svår för Mikael Ymer
Alex Theodoridis
Tennisfrälst Spångabo som är extra svag för Challengertouren. Ser upp till Rafael Nadal men missar inte en match när Radek Stepanek är inblandad. Enrico Becuzzi är och kommer alltid förbli en hjälte för mig. Finns på Twitter!

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here