Sveriges nya förbundskapten: ”Vore väldigt kul att sätta en smäll på näsan för alla som hackar ner på svensk tennis”

Mattias Arvidsson har sedan flera år tillbaka coachat Sveriges bäst rankade tennisspelare, Johanna Larsson.

Vi träffade Arvidsson under det stundande Australian Open där vi pratade om duons tid tillsammans, målsättningen för säsongen, svensk tennis framtid och det nya jobbet som förbundskapten.

Johanna Larsson kan idag stoltsera sig som världens 55:e bästa singelspelare och 25:e dubbelspelare på damsidan. Ett fantastiskt facit för firma Larsson/Arvidsson som förberedde sig inför årets första Grand Slam i Melbourne när denna intervju gjordes. Johanna blev mycket olyckligt magsjuk innan öppningsrundan i singel och tvingades således dra sig ur men repade sig snabbt och nådde andra rundan i dubbel tillsammans med belgiskan Kiki Bertens.

Mattias, hur skulle du summera din och Johannas tid hittills?

– Vi trivs väldigt bra på banan och har ett bra team tillsammans. Vi har jobbat i många år och känner varandra väldigt bra, både på och utanför banan. Det känns som att vi under resans gång utvecklats väldigt mycket tillsammans.

Målsättningen för säsongen?

Vi har pratat väldigt mycket om att ta nästa steg. Hon har varit 45 som bäst i världen på rankingen i singel och 24 i dubbel och målet är att flytta fram de positionerna och således nå topp-40 först och främst i singeln. Förra året kändes det som att det låg och bubblade hela tiden och under några veckor smällde det till och det är kanske det vi hoppas på att hon ska göra här i de stora tävlingarna och sätta pricken över i:et. Då händer också mycket på rankingen. Spelmässigt ska Johanna diktera och styra fler poäng men samtidigt försöka göra det utan att gå ifrån sitt spel. Hon ska fortfarande använda sin rull på bollen, inte gå in och spela flackt men f ändå försöka diktera fler poäng.

Mer specifikt, vad krävs för att Johanna ska gå längre i Slams och nå andra veckan?

Nä, men pricken över i:et. Förra året spelade hon väldigt bra i New Haven och slog både Bascinsky, Vinci och Rogers i huvudtävlingen. Hon slog tre riktigt bra spelare och fick ihop allting på ett bra sätt, skulle hon få ihop det i en Grand Slam så tror jag säkert att hon skulle nå en kvartsfinal, definitivt. Hennes högstanivå tycker jag är hög, samtidigt så brukar man säga att rankingen inte ljuger utan det är en jämnhet man behöver för att kunna kliva och ta nästa steg.

Svensk tennis framtid har varit en het potatis i media de senaste månaderna, där negativiten flödat fritt inte minst. Hur ser du på det hela?

– Jag tycker det är synd. För det är så att det är många som sliter hårt därute. Vi kan inte bara titta tillbaka på det som har hänt, det har hänt, det är många andra länder som lidit med. Jag tycker det är väldigt viktigt att alla vi som jobbar inom tennisen idag, Svensk tennis, att vi gör det här tillsammans, säger Arvidsson, innan han fortsätter.

– För mig är ordet tillsammans vi måste göra nu, mer framåt. Vi ska hjälpa varandra, vi ska samarbeta mer på resor ihop, vi ska träna mer ihop, vi kanske måste gå över gränser, finns det inte tillräckligt bra sparring hemma kanske vi hittar någon i Danmark, Norge, Tyskland eller bjuda in från Ryssland eller vad det nu är. Vi måste hjälpas åt och tillsammans tror jag faktiskt vi kan vända på den här skutan, definitivt! Tittar man på det så, lite oturligt att både Rebecca Peterson och Susanne Celik är skadade, annars hade vi haft två till i kvalet här. Elias Ymer åker ut i första

kvalomgången men det är bara två år sedan han kvalade in här och det var hur mycket positivitet som helst. Nästa år kanske vi har minst fyra i kvalet och då helt plötsligt är Sverige på gång. Det är en skada eller något ifrån hur det ska vara. Jag är definitivt beredd på att försöka hjälpas åt med alla andra svenskar och göra det här tillsammans. Det vore väldigt kul att sätta en smäll på näsan för alla som hela tiden hackar ner på svensk tennis, vi ska kriga hårt för det och det gäller bara att vi får med oss allt folk. Ända ner från minitennisen upp till vuxentennis med eliten!

Du reser en hel del på touren bland den absoluta världseliten. Lägger du märke till något proffsen gör som vi kanske måste implementera eller göra bättre i Sverige?

– Det handlar mycket om organisation, engagemang och leva tennis hela tiden. Oavsett om du jobbar med lille Kalle som är 10, 11 år och om han ska bli riktigt bra kommer han behöva stöttning hela tiden. Alla vet att tennis är en tuff sport, du kanske förlorar 3-4 matcher och står där helt ensam, då behöver du en tränare eller en klubbkompis eller vad som helst, extra mycket. Det är något som jag tror måste bli bättre.

– En annan grej som jag hade önskat att se mycket är att vi får ut fler tränare på internationell tennis, vi har inte lika många spelare som är på internationell nivå men det finns fortfarande många svenska tränare. Få med dem på lite tävlingar och se mycket mer vad som händer. Alla klubbtränare måste ut.

”Vi måste se vad andra gör bra och vad vi saknar”

– Vi måste se vad det är andra gör bra och vad vi saknar helt enkelt. Det känner jag själv att när man varit ute mycket att man får just en väldigt härlig inspiration. Du jobbar närmare dem bästa och då handlar det inte enbart om Federer, Djokovic, Serena utan det är väldigt många ”upcoming” som är 16, 17, som du ser på tävlingar, som fått wildcard och ser oj, ”vad den här gör bra ifrån sig”. Vi får inte heller glömma ”upcoming” tränare som är nyfikna och lägger ner mycket tid. Det är hårt jobb och det är där vi måste tillbaka och hjälpas åt hela tiden.

Vad skulle du säga är tuffast med ditt yrke som tränare?

– Tuffaste nu är att ha en son på fem år och det är klart det är tufft att lämna honom när man vet att man ska vara borta 4-5 veckor. Det skär alltid i hjärtat när man ska ta den sista farvälkramen innan man åker. Samtidigt vet jag att det här jobbet är det som jag brinner för väldigt mycket. Jag vet att jag är en bättre pappa när jag är hemma och han har också haft möjligheten att följa med mig. Han var här förra året och kommer åka med till Indian Wells. Det är också saker som öppnar sig för honom. Han fick vara med i Luxemburg när de (Larsson/Bertens) vann en dubbeltitel och han träffade väldigt mycket kompisar och tjejerna sprang efter honom. Det är klart att han betyder väldigt mycket för mig och det är det tuffaste.

Om vi vänder på frågan – vad är bästa med att vara tränare ute på touren?

– Det är att du lever på en väldigt hög nivå här ute. Det är väldigt kul att vara på tävlingarna och framförallt inspirerande. Det är sjunde gången jag gör den här Australien-resan men jag älskar det varje gång och tycker det är skitskoj. Samtidigt, om ett par veckor ska jag vara med på Svenska juniorcupen hemma när vi möter Lund och jag ser fram emot den grejen med. Det är inte så att jag varit här och, ”åh, nu ska jag hem igen”, utan istället komma hem, visa den energin att det är såhär vi ska jobba och försöka dra med alla spelare där hemma, kollegor i klubben och även föräldrar. Visa att det är den här energin som ska ut och gör vi det här kan vi också ses i Australien om ett tag!

Mattias Arvidsson har tidigare assisterat i det svenska damlandslaget under två år men har sedan årskiftet tagit över huvudansvaret. Ett landslag som i skrivande stund har tre spelare på Grand Slam nivå (Larsson, Peterson, Celik) och Arvidsson ser fram emot ett nytt kapitel i karriären.

– Det ska bli väldigt kul. Väldigt roligt att de frågade mig om jobbet, det tyder på att man har gjort något bra. Nej, självklart ska det bli kul. Vi har trillat ner ett par grupper nu och det ska bli en riktigt härlig utmaning. Jag har ettårskontrakt och min målsättning är att få med alla tjejer, deras tränare och alla som kommer ingå i vårt team på ett positivt sätt. Vi ska försöka kriga tillsammans för att gå  upp en division redan i år och visa att svensk tennis framtid ska bli bättre.

Jag antar att Johanna kommer ingå i teamet?

– Ja! Jag hoppas att vi ska ha det bästa laget när vi är i Litauen, sedan vet man aldrig med skador och tuffa planeringar. Allt kan hända i tennis som vi såg inte minst här i Australien med Rebecca och Susanne. Har vi bästa laget så är det klart att vi kommer ha bra möjligheter. Samtidigt så tror jag att det finns tjejer som är precis under våra tre tjejer som kan spela slams, som är väldigt intressanta och ibland när en ung spelare får chansen så är de också väldigt taggade och sugna. Då har man också chansen att spela in sig själv och det var så Johanna fick göra en gång i tiden, när hon var 16 år och tog för sig på träning och slog de spelare som var tänkta att spela. Det är det man vill se från de som kommer under, att de är beredda, ”Nu är det jag som ska spela”, lite krig.

Fed Cup 2017 avgörs som ett gruppspel i april i Litauen med tre gruppspelsmatcher plus antingen uppflyttnings- och nedflyttningsmatch.

Html code here! Replace this with any non empty raw html code and that's it.
Alexander Theodoridis
Alexander Theodoridis
Skribent och grundare av Tennisportalen

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.