Sammanfattning av Wimbledon, dag 2

Dag två av Wimbledon bjöd på många härliga matcher och som vanligt i Grand Slams, en hel del skrällar. Vi kikar på tisdagens matcher som var följande:

Bautista-Agut – Bemelmans 6-1, 6-3, 7-6(6)

Stabil seger för spanjoren som är nästintill lika bra på alla underlag, möjligtvis lite vassare på grus men en väldigt duglig grässpelare, tog två titlar på underlaget förra året och kan mycket väl nå andra veckan om han fortsätter att prestera. Bemelmans har visserligen en väldigt bra serve som borde ge honom många gratispoäng men belgaren är känd för att inte knyta ihop säcken när det väl gäller.

Brown – Yen Hsun Lu 3-6, 6-3, 7-5, 6-4

Oerhört stark seger av Dustin Brown som bara älskar gräset och har gjort fina resultat i såväl turneringen som på underlaget där han slagit spelare som Hewitt och Nadal. Lu är en spelare utan några svagheter i sitt spel, kanske skulle det vara serven och framförallt uppkastet som kan svika honom vid prekära lägen men annars en väldigt jobbig spelare att ställas mot. Slog grässpecialisten Feliciano Lopez i Nottingham för en vecka sedan så förlusten mot Brown kom kanske lite förvånande ändå, hur som helst en väldigt stabil insats av tysk/jamaicanen som servade fantastiskt bra matchen igenom.

Paire – Youzhny 6-4, 6-4, 6-3

Benoit Paire är den enda spelaren på touren som har en bättre backhand än forehand och fransmannen vet man aldrig vart man har honom. Magisk högstanivå men blandar det titt som tätt med horribla insatser. Mycket stark seger över ryssen i tre raka sets och förhoppningvis är detta vad Paire behöver för att vakna till och uppnå den potential vi alla vet han är kapabel till.

Tsonga – Muller 7-6(8), 6-7(3), 6-4, 3-6, 6-2

Två storservare ställdes mot varandra i denna drabbning där Tsonga var starkast när det väl gällde. Gilles Mullers spel är som gjutet för gräs men serven svek honom i sista set vilket han absolut inte har råd med mot en sådan stark spelare som Tsonga. Bjöds på ohyggligt många ess i matchen och ingen hade egentligen förväntat sig något annat.

Dolgopolov – Edmund 7-6(4), 6-1, 6-2

Stabil insats av ukrainaren som inte hade några problem för det brittiska framtidshoppet. Den stora scenen och Grand Slams är inte riktigt den nivån Kyle Edmund befinner sig på utan han behöver leverera på Challengertouren vecka ut och vecka in innan han kan ta steget till att bli en stabil kugge på ATP-touren och sedermera utmana på riktigt. Potentialen finns där och kapaciteten likaså men att kunna prestera vecka ut och vecka in är det som skiljer agnarna från vetet.

Duckworth – Jaziri 7-6(2), 6-2, 3-6, 3-6, 7-5

Magisk match där de fanatiska aussiefansen bar fram Duckworth till segern som kunde komma tillbaka och knipa hem det femte och avgörande setet efter att ha tappat en 2-0 ledning. Vid ett tillfälle nynnade de passionerade fansen på en hemmagjord version av låten ”all about that bass” som istället lät såhär: ”Im all about that ace that ace no double”, varpå Duckworth direkt efter slog ett dubbelfel. Ironin.

Karlovic – Ymer 6-7(2), 6-2, 6-4, 7-6(2)

En på förhand väldigt tuff uppgift för vårt svenska hopp Elias Ymer då Karlovic skulle stå på andra sidan av nätet. Gräs, fem sets och försöka returnera tourens jobbigaste serve, ja ni hör hur det låter. Ymer spelade dock väldigt välvårdat i första set och tog tillvara på de chanser som gavs i första sets tiebreak men efter att Karlovic vart illa ute i ett av sina servgem i andra set höjde han sig avsevärt och pumpade upp sig med ett flertal ”idemo”. Ymer gjorde hela fyra unforced errors i ett av sina servgem i andra set och det räckte för Karlovic som efter det inte såg tillbaka och Ymer var märkbart knäckt av detta. Marginalerna är väldigt små mot storservare på touren och det räcker med några enstaka bollar, en boll för den delen av lite dåligt fokus och matchen kan redan vara över. Det fick Ymer erfara men en väldigt bra erfarenhet för supertalangen som har all anledning att blicka framåt igen för kommande utmaningar.

Seppi – Klein 6-3, 6-2, 6-2

Klein fick ett wild card till turneringen efter att ha gjort bra resultat på challengertouren den senaste tiden och klättrat många platser på rankingen men klasskillnad här och Seppi behövde inte anstränga sig alltför mycket, skiljer så mycket mellan spelarna att allt annat än 3-0 för Seppi hade ansetts som en skräll.

Groth – Sock 6-3, 3-6, 6-3, 6-3

Storservaren från Australien har verkligen gått framåt de senaste två åren och är en spelare alla på touren bör frukta, inte dåligt alls då han harvade på challengertouren utan att göra så mycket väsen av sig för några år sedan och man undrade hur det ens var möjligt med den redan då gudabenådande serven. Just serven har blivit mer stabilare och främst volleyspelet har Groth fixat till rejält då han även nu gör väldigt fina resultat i dubbeln. Väldigt övertygande seger mot Sock men amerikanen skadade sitt finger rejält i första set och det skulle senare visa sig vara en fraktur. Amerikanen kommer dock att fortsätta spela i turneringen då han och Pospisil försvarar dubbeltiteln från föregående år och hur det kommer gå vet bara gudarna.

Basilashvili – Bagnis 6-4, 7-6(3), 6-2

Stabil vinst från georgiern som spelar i ett rasande tempo, knockout-tennis med marginaler som hade fått den traditionella gnetaren att gå i taket. Har ett spel som ämnar sig bra för gräs till skillnad från sin motståndare som praktiskt taget campar på grusbanorna världen över.

Nadal – Bellucci 6-4, 6-2, 6-4

Duglig insats av Nadal som inte gjorde mer än han skulle men samtidigt, Bellucci är och kommer aldrig vara ett hot på gräs. Inget mer att tillägga där.

Fognini – Smyczek 6-4, 6-3, 6-2

Likt Benoit Paire vet man aldrig vart man har ”crazy Fabio” som denna gång bestämde sig för att kämpa och pulverisade en mycket duktig bollare. Blir intressant att följa italienarens kommande matcher i turneringen, får vi se någon attitydsförändring eller är Fabio en herre som förevigt kommer att förknippas med tveksamma insatser och utbrott?

Pospisil – Millot 7-6(2), 3-6, 6-7(4), 7-6(4), 6-3

Förvånansvärt tuff uppgift för kanadensaren som behövde fem set för att knyta ihop säcken. Millot är en spelare som aldrig vart bättre rankad än 147:a i världen trots sin långa karriär och har harvat på future och Challengertouren i åratal men pressade här en väldigt duktig grässpelare och kunde mycket väl gått segrandes ur striden. Gräset har den förmågan att ställa till det mot spelare man vanligtvis aldrig skulle göra det jobbigt mot så länge man själv hanterar underlaget.

Troicki – Nedovyesov 6-1, 6-4, 3-6, 6-3

Troicki har visat vilken fantastisk spelare han är på underlaget då han gick till final i Stuttgart, semifinal i Queens och möjlighet att nå tredjerundan om han slår Bedene i nästa omgång där han kommer att vara storfavorit. Fantastisk på alla underlag, Troicki.

Ramos – Istomin (uppgivet) 6-2, 6-2, 3-2

Hade Istomin fortfarande huvudet kvar i Nottingham då han tog sin första ATP-titel någonsin i karriären? Svaret är nog ja på den frågan då det inte såg särskilt jämnt ut mot en utpräglad grusspecialist. Visst, av resultatet att döma kanske han var lite småskadad och det florerade rykten efter matchen på sociala medier om en eventuell ryggskada men nej, bottennapp utan tvekan.

Federer – Dzumhur 6-1, 6-3, 6-3

Har vi någonsin tidigare bevittnat en sämre prestation av en spelare på centercourten i Wimbledon? Skriv då gärna här nedan i kommentatorsfältet. Serven ger han lite mer tid på grus men på gräset förlöjligas den och det med all rätt och volleyspelet ska vi inte ens tala om. Nejdå, t.o.m Federer skämdes nog över prestationen från bosniern.

Querrey – Sijsling 7-5, 6-3, 6-4

Querrey ligger enligt undertecknad på plats nummer fem i vem som har bäst serve på touren och det tillsammans med ett väldigt aggressivt grundspel, Querrey är ett hot på gräs och Sijsling hade inte en susning. Märkbart vad han har sänkt sig själv de senaste åren, holländaren.

Kavcic – Sugita 7-6(3), 6-3, 7-6(5)

Kul att se Kavcic vinna matcher igen efter ett väldigt långt skadeuppehåll. Tre raka sets bevittnar om en komfortabel seger och Sugita kan nu återgå till att plocka poäng i obskyra challengerturneringar i Asien.

Coric – Stakhovsky 4-6, 7-6(5), 6-2, 1-6, 9-7

Stakhovsky bör med all rätt ses som en grässpecialist och ingen glömmer nog hans bedrift i turneringen för två år sedan när han gjorde sin livs match och slog ut Federer med dunder och brak. Tung förlust här dock mot en potentiell GS vinnare som återigen visade vilken krigare han är och vilket psyke han har. Gjord för slams, Coric.

Lopez – Darcis 6-2, 7-6(4), 6-4

Darcis är även han en mycket duglig spelare på underlaget men har hämmats av skador de senaste åren och aldrig hittat den där jämnheten som behövs för att vecka in och vecka ut konkurrera om titlar på touren. Huvudet brister även när det gäller som mest och Lopez servade för bra för att belgaren ens skulle ha en minsta chans.

Rosol – Gulbis 7-6(2), 6-3, 7-6(3)

Misären fortsätter för Gulbis som vid den här tidpunkten förra året låg på tionde plats på världsrankingen och i skrivande stund håller på att hamna utanför 100-strecket. Hur sinnesjukt är inte det? Inte så sinnesjukt om man heter Gulbis dock. Rosol har grus som sitt favoritunderlag men hans kraftfulla spel passar bra in på gräset.

Murray – Kukushkin 6-4, 7-6(3), 6-4

Murray ville inte ödsla någon tid i den brittiska rekordvärmen och gjorde sejouren mot kazakern hyfsat kort. Känns som han kan gå hela vägen i år igen, skotten.

Haase – Falla 6-2, 3-6, 6-4, 6-2

Falla har knappt presterat något vettigt resultat de senaste fem åren känns de som men harvar fortfarande runt 100-strecket på rankingen. En ovanligt duktig grässpelare för att vara sydamerikan men Haase vart för tuff, inte konstigt egentligen. Holländaren bemästrar egentligen allt bättre än vad colombianen gör.

Andujar – Garcia-Lopez 3-6, 6-4, 3-6, 7-5, 6-4

Garcia-Lopez är den bättre grässpelaren mellan de båda men Andujar knep segern efter en väldigt jämn drabbning. Spelarna föredrar normalt sett grus och segare underlag men bjöd på många långa dueller i en fantastiskt välspelad match.

Simon – Almagro 6-4, 6-4, 7-5

Almagro har inte gjort många gräsmatcher i sin karriär och det märks tydligt. Spanjoren är mer sårbar i hörnen än vad han brukar vara på grus och hardcourt och då blir det jobbigt mot en spelare som Gilles Simon. Fransmannen fick Almagro exakt dit han ville ha honom, ett enda långt bollande som slutade med att Almagro slog ut sig.

Mahut – Krajinovic 7-6(4), 6-4, 3-6, 7-5

Det finns grässpecialister och så finns det Mahut. Fransmannen har tagit alla sina tre titlar i karriären på gräs och lever för gräsveckorna. På vilket annat underlag som helst hade detta varit en jämn drabbning mellan de två men Mahut bemästrar underlaget likt Nadal på grus om man ska jämföra det lite generöst. Berdych väntar dock i kommande omgång och det lär dock bli för tufft.

Bedene – Stepanek 7-5, 1-6, 4-6, 6-3, 6-4

Hur länge kommer Stepanek att spela på touren? Kommer han enbart att spela dubbel inom en snar framtid? Frågorna är många angående tjeckierns framtid och ”utomjordingen” verkar inte ha repat sig från sitt senaste skadeupphåll som höll honom borta från banan i ett par månader. Bedene spelade för första gången på hemmaplan i Wimbledon då han bara för några månader sedan fick sitt brittiska medborgarskap.

 Mannarino – Berrer 6-7(4), 6-0, 6-4, 6-1

Trodde själv på en mycket jämn match mellan de två och det såg ut att bli något efter att tysken knep hem först set men sedan kom Mannarino igång och då vart det inte kul längre. Berrer vek även ned sig fullständigt och när serven sviktar honom, då finns det inte så mycket att göra. På tok för bra returnerat av Mannarino under hela matchen.

Monfils – Carreno-Busta 6-4, 6-4, 7-5

Alla känner väl till begreppet ”bambi på hal is” och det är exakt vad man kan säga om spanjorens spel på gräs. En utpräglad grusspecialist som inte har något med Wimbledon och gräs att göra och Monfils tog så lätt på uppgiften att han slog till med en hederlig tromb. Landsmannen Mannarino väntar härnäst för Monfils, kan bli något det.

Ward – Vanni 6-7(4), 6-2, 6-4, 6-3

Hemmahoppet vidare efter en väldigt bra prestation. Vanni har dykt upp som gubben i lådan de senaste månaderna och spelat en tennis han aldrig vart i närheten av i sin karriär, då är ändå italienaren 30 år gammal. Ward vidare till andrarundan där Jiri Vesely väntar, 50/50 på förhand.

Berdych – Chardy 6-2, 6-7(8), 7-6(3), 7-6(5)

Chardy har alla element i sitt grundspel för att matcha Berdych men ändå inte. Fransmannen har på tok för dåligt psyke och missar väldigt mycket, för ofta, för att mäta sig med de riktigt stora. Man skulle kunna vara elak och säga att Chardy är en sämre version av Berdych och det må stämma till en viss grad men man måste ändå beundras av Berdych som alltid går långt i turneringar, utan att vinna för den delen. Outsider i turneringen, räkna inte bort Berdych.

Vesely – Lorenzi 7-6(7), 7-6(6), 6-4

Paolo Lorenzi må vara en legend på challengertouren men på ATP-nivå har han långt kvar innan han kan etablera sig på riktigt. Gräset är han inte helt ovan med och har gjort en del bra resultat genom åren men serven är ett minus för Lorenzi i en femsetare vilket resultatet här vittnar om.