Zverev – Reister 6-7 (4) 6-4 6-3
Två tyska spelare från olika generationer. Reister 29 år nu, har varit skadedrabbad i omgångar, men gjorde nu en riktigt bra insats mot framtidsmannen Zverev i ganska blåsiga förhållanden på centercourten. Reister knep tom första set med 7-5 efter fint offensivt spel. Zverev svarade dock omgående med att vinna det andra setet efter ett break med 6-4 och sedan av bara farten ännu ett break i tredje set som räckte för matchvinst. En ganska stabil seger för Zverev till slut vars större tyngd, både i serv och grundslag, till slut blev för mycket för Reister.
Mathieu – Chardy 7-5 6-3
Ett helfransk möte mellan två mycket kapabla spelare. Chardy kom med sin svenske tränare Magnus Tideman till Båstads träningsbanor för drygt en vecka sedan och har under några dagar hunnit känna på underlaget. Samma kan man egentligen säga om Mathieu som inför denna match spelat tre kvalmatcher och vunnit samtliga. Vinden var ett ständigt orosmoment för spelarna och det var Mathieu, den förre detta världstolvan som skulle hantera det bäst. Han nötte bara på i ett ständigt, monotont bollande samtidigt som Chardy hela tiden slog ut sig själv. Klassisk Chardy. Den sistnämnda kunde heller inte returnera och hade problem med Mathieus servande som var på topp för dagen. Tråkigt för Chardy som även förra året gjorde en plattmatch i förstarundan, då mot Cuevas som sedermera vann turneringen.
Gulbis – Ilhan 6-2 6-0
Gulbis har som bekant haft en misärartad säsong bakom sig och låg vid den här tidpunkten förra året rankad inom topp-10. Letten är en sann humörspelare med alla nödvändiga verktyg som behövs för att bli en världsspelare inom sporten men det mentala som sagt stoppar honom från att utmana de allra största på veckovis basis. Ilhan är en spelare som mest harvat på challengertouren under större delen av sin karriär men har på senare år filat till sin ranking och kommer in direkt i de flesta 250-turneringar på touren. Gulbis började showen med att anlända till bana 1 tio minuter sen och bjöd på ett stort leende när han äntrade planen. När väl matchen kom igång var det inget snack, Ilhan kunde ju inte träffa bollen. Kan inte minnas en sämre insats från en spelare på denna nivå och genast ploppar Enrico Becuzzi upp i undertecknads tankar. Gulbis behövde inte ens anstränga sig för att vinna poängen samtidigt som turken antingen servade horribelt, slog ut sig själv, eller knappt kunde röra sig. Måhända handlade det om sjukdom e d men faktum kvarstår, Ilhan kunde helt enkelt inte spela.
Bellucci – Ymer 6-4 6-2
På en solig, men blåsig centrecourt, med relativt välfyllda läktare inledde Elias med ett ganska offensivt och frejdigt spel. Visserligen blev han bruten omgående men bröt lika snabbt tillbaka och publiken bjöds på några fina tempostarka dueller med bra längd i grundslagen från båda spelarna. Elias har lite bättre tryck i slagen men också ett flackare tillslag vilket gör att han tar har högre risker i sitt spel. Efter ett ganska välspelat första set som Ymer snöpligt förlorar på matchens enda nätrullare, ser det ut som att luften går ur Ymer något. Serven mattas, antalet unforced ökar och Belluci glider ifrån och vinner uran att förta sig med 6-2 i andra set efter två break.
Almagro – Verdasco 6-4 1-6 7-5
På förhand utmålad som dagens höjdpunkt och så blev det också. Två välmeriterade herrar som båda kanske har sin passerat sina karriärers zenit. Men det betyder inte att dom inte leverar underhållande tennis. Extremt flackt spel, speciellt av Verdasco. Otrolig längd och full lödning i alla dueller. Almagro lever mycket på sin fantastiska förstaserve. Ett lågt uppkast, knappt något upphopp alls, men ett oerhört snärtigt tillslag. Tack vare detta vann han ett jämnt förstaset via ett break. I andra set började Verdasco läsa sin motståndares serve allt bättre samtidigt som Almagro tappade humöret. Verdasco vinner enkelt, men som så ofta i tennis svänger spelbilden ännu en gång. I tredje set spelar båda herrarna bra samtidigt. Setet blev mycket välspelat och såg ut att gå mot tie-break efter att Verdasco räddat två matchbollar i egen serve vid ställningen 5-6. Verdasco slår då vad som ser ut att vara ett serveess på fördelsbollen som skulle ha givit honom 6-6. Almagro menar dock att serven är ute men får ej medhåll av domare Mourier. I detta läge påpekar Verdasco (mycket sportsligt skall tilläggas) att domaren valt ut fel märke. Bollen döms således ut och på den efterföljande andraserven kan Almagro gå fram till sin tredje matchboll som Verdasco slår ett trist dubbelfel på. Verdasco som överlag servat mycket bra matchen igenom satsar lite för våldsamt på andraserven i detta nervösa läge. Hursomhelst, detta var dagens bästa match.
Ramos – Vanni 6-4 6-4
Dagens sista match på centercourten spelades mellan två rutinerade rävar, spanjoren Albert Ramos som är en erkänd grusspecialist samt Luca Vanni som trots sin ålder på 30 fyllda gör sin första riktiga säsong på ATP-nivå. Italienaren har tidigare varit en legend på future/challengertouren och förlorade under fjolåret endast fem matcher på gruset. Albert Ramos var dock numret för stort och styrde spelet under hela matchen, Vanni försvarade sig så gott han kunde men i hörnen var han chanslös. Inte så konstigt med tanke på att han mäter 198 centimeter. Matchen spelades inför drygt 30 åskådare då merparten av publiken från Almagro – Verdasco, som spelades innan, var så gott som bortblåsta.
Darcis – Gimeno-Traver 6-4 6-3
Enda matchen för dagen som spelades i hamnen vilket lockade såväl gratistittare såväl som icke-intresserade åskådare. Darcis fortsatte att visa upp sin grusform från tidigare Davis Cup-spel i helgen och hade inga större problem med att skicka hem spanjoren. Gimeno-Traver är en spelare som nästan enbart spelar på grus men hade svårt att hantera belgarens varierande och lite ryckiga spelstil och tidigare rapporter från spanjorens träningar under veckan talar om att spanjoren helt saknar självförtroende just nu.
Janowicz – Arnaboldi 6-4 7-5
Sin vana trogen hade polacken en inlevelse på banan som är få förunnad inom sporten då han med ett extremt stönande och frustande samt ideliga stoppbollar underhöll publiken maximalt. Arnaboldi kvalade in till turneringen och är en spelare som uppträder väldigt elegant på banan med fina grundslag samt ett ständigt backhandsslicande. Självklart skulle Janowicz vinna matchen efter ännu en patenterad stoppboll som Arnaboldi inte ens bemödade sig själv med att springa på och siffrorna var talande för matchbilden. Arnaboldi var bra men servade för vekt för att kunna ha en rimlig chans att slå den hetlevrade polacken.
