Wimbledon-bloggen är tillbaka och det gör vi med en summering av fredagen respektive lördagen.
Håll i den doppade jordgubben – för nu åker vi!
Innan vi går rätt och slätt in på det som faktiskt hänt, och det som jag på ett någorlunda underhållande sätt ska försöka förmedla här nedan i bloggform – ”Peoples Sunday”, som det så fint heter, kunde inte komma mer lägligt.
Vad är då ”Peoples Sunday” för den icke-insatta? Jo, den första söndagen i Wimbledon. Där tar man ledigt. Svaret finns bara en googling bort, men jag antar att det har att göra med vila och dylikt. En ledig dag till alla härligt grindande människor i Wimbledon. Det förtjänar vi alla.
Vad händer under söndagen? Vila. Inget annat.
***
Vi fick frågan om vart man hittar det bästa pressfikat i världen inför avsnittet med tennisoraklet Björn Hellberg. Hellberg gav sitt svar, vilket ni får höra senare under söndagen när avsnittet släpps.
Om jag själv fick försöka mig på att svara? Swedish Open/Stockholm Open. Två ruggigt starka kandidater. Wimbledon då? Svårt att säga. I alla slams är det uppbyggt på ett annat sätt. Du får en summa varje dag på ackrediteringen som du kan handla det mesta i ”ätväg” för. Mat, riktig sådan, och donuts, muffins, kakor, om man vill köra lite mer engelskt så att säga.
Något pressfika som tävlingarna bjuder på finns det inte mycket av. Eller jo, kaffe, och juice.
Juicen däremot. Herre min gud. Hög klass på den. Kan det vara svartvinbär-smak på denna? Eller jordgubb? Eller en lite udda kombo? Oklart. Nånting är det – och det är så svalkande så Wimbledon-drycken numero Uno – Pimms, får ursäkta.
***
Vilka matcher bevakades i fredags? Framförallt Lindstedt/Puetz – Kontinen/Peers. 3 timmar och 59 minuter. Nu satt jag inte på bana 16 från första till sista boll, utan det blev en grind mellan matchens första och tredje set.
Där borde det hela varit över.
Lindstedt/Puetz, 2-0 i set och 5-4 i egen serve, 0-40 i Peers servegem. Tre matchbollar.
0-40: Stenhård förstaserve som Puetz returnerar, Kontinen med volleyn framme vid nät, misslyckad lobb från tysken som Kontinen enkelt smashar iväg.
15-40: Förstaserve rakt in mot kropp på Lindstedt. Svensken får in returen på något lustigt sätt och tvingar Kontinen att göra en ”full-stretch-volley” som han skär ner med vinkel kort i banan. En helt galen volley med tanke på ställningen i matchen.
30-40. Andraserve som Puetz returnerar, Peers får en hög volley som sedan tysken skriker OUT på, Lindstedt tar dock den i tron om att den inte alls ska segla ut. Peers/Kontinen vinner sedan bollen efter att Kontinen tryckt ner en volley på en ståendes Robban.
Resten är som man säger historia. Lindstedt/Puetz hade sedan tre matchbollar till, ett vid 6-5 och i Kontinens serve, samt ytterligare två i tredje sets tiebreak.
Ibland kan det vara små marginaler i denna ädla sport.
***
Innan jag hann ställa min första fråga till Lindstedt efter match:
Robert: ”Skulle volleyn gå ut?”
***
Bernard Tomic. The Tank Engine. Som han tankade sin öppningsrunda mot Jo-Wilfried Tsonga.
Hur lång tid det tog för fransmannen att besegra Tomic i tre raka set? 58 minuter.
58 minuter.
Det är helt sanslöst.
Inga höjdpunkter finns att tillgå på Youtube men jag har kollat på reprisen via skärmen sedan det blev klart att Wimbledon fråntar Tomic prispengarna.
525 000 kronor hade han fått, om nu bara gjort sitt bästa. Eller rättare sagt – hade kämpat lite mer.
Jag såg som sagt reprisen och det var så uppenbart att det rörde sig om en fullständig tank. Tomic rörde sig inte från första boll. Nu är australiensarens rörelsemönster inte alls lika intensivt som, säg, Roberto Carballes Baena eller Pablo Carreno Busta, men med Tomic mått mätt, han gick på banan. Från matchens första gem.
Att spelare nu i efterhand, med Djokovic i spetsen, går ut och fördömer Wimbledons beslut är vedervärdigt. Låt mig gissa, ingen av spelarna som uttryckt sina sympatier för Tomic har sett matchen i efterhand?
***
Jens Littorin på DN skriver att Tomic sorti kan röra sig om matchfixning, utan några som helst bevis eller skeva oddsrörelser att utgå ifrån.
”Hade han blivit erbjuden mer från annat håll? Det är tveksamt om vi någonsin kommer få veta”, skriver Littorin bland annat.
DN Sport och Littorin är nog den enda tidningen i världen som drar den parallelen.
Som journalist bör man vara ytterst försiktig med att kasta ur sig om att det eventuellt KAN röra sig om matchfixning – när man egentligen inte har en susning eller för den delen, några bevis.
***
Det är dags att vi pratar om Coco Gauff. Eller som hon egentligen heter – Cori Gauff.
15 år gammal.
Och vidare till andra veckan i Wimbledon. Det är helt otroligt.
Gauff har bara tappat ett set i tävlingen, inklusive kvalet där hon vann tre matcher. Venus Williams, Magdalena Rybarikova och Polona Hercog.
Nu väntar världsstjärnan Simona Halep på måndag.
Kan Gauff vinna och ta sig till kvarten? Det vore helt jävla galet…
Men. Bollen är rund…
***
Wimbledon bjuder på popcorn från förstaveckan!
Bara poppa nu gott folk!
***
Undertecknad och en nära vän gick under lördagskvällen ut efter tennisen till närliggande Wimbledon Village. Jag ska inte ljuga. Det blev en och annan Pimms, men målet var att se så många tennisspelare som möjligt.
Det blev ett besök på The Dog and Fox, Kyrgios favorithak. Både jag och kamrat hade hoppats på en härlig och smått surrealistisk konversation med den hetlevrade australiensaren – men han syntes inte till. Kanske var han i närheten? Kanske hade han redan dragit hem?
Inte en enda spelare såg vi. Eller jo. Darryl Monfils, Gael Monfils bror, som en gång i tiden fick ett wildcard till Montpellier dubbeltävling där han i par med sin bror, knappt tog gem. Det är Darryls enda framträdande på ATP-touren.
Och André Göransson. Svensken spelar i Wimbledon, utan sparrar med vad vi förmodar är kamrater från College-tiden. Göransson var inte ute och partajade utan gick i rask takt mot tågstationen med tennistrunken i högsta hugg. Ett föredöme – André Göransson.
***
Söndagens lunch: En trött couscous-sallad med lite lök, currykyckling och Ruccola.
***
Avsnittet med Björn Hellberg publiceras senast ikväll söndag.
Lovar ett toppavsnitt där Hellberg öppnar upp den stora anekdotlådan – mycket nöje!
***
Vi publicerar också en intervju med Frederik Nielsen inom kort!
En intervju som kort och gott kommer handla om hur Nielsen kombinerar sitt liv på dubbeltouren med att coacha Mikael Ymer.
Nielsen svarade utförligt på varje fråga, och hade inga problem med att prata på, helt ensamma, jag och Nielsen, i ett av Wimbledons mindre intervjurum. Standard brukar vara tio minuter per spelare efter avslutad match, men Nielsen, han pratade på. En fantastiskt trevlig individ.
Lite synd tycker man ändå om dansken som trots tio journalister på plats (Alla i princip där för Wozniacki) inte hade requestat Nielsen. Frederik hade precis tagit sig vidare till den tredje omgången i dubbeln och har som bekant vunnit tävlingen tidigare.
***
Peoples Sunday. Märklig känsla just nu på området måste jag säga. Från fullständigt kaos dagarna innan till en total tystnad nu.
***
Lindstedt var i farten även under lördagen. I par med Jelena Ostapenko besegrades Gauff/Clarke planenligt i två raka set, 6-1, 6-4. Lindstedt, 42 år gammal, slog in ett koppel av serveess mot Gauff, 15 år gammal på deuce-sidan.
Svensken var inte sen med att kommentera ålderskillnaden på sitt Insta-konto.
***
Nu var tiden kommen, tänkte man. En svart jeep, tonande rutor, och nu åkte visst fönstret ner… (jag såg visst inte Wimbledon-loggan på bilen)
Nej, skämt åsido. Stefan Olsson med chaufför ville utbyta några ord vilket man bara måste gilla.
Stefan går på torsdagen in i rullstolstävlingen i Wimbledon som lite av en ”GOAT”.
Mästare 2017 och 2018. Blir det tredje raka Wimbledon-titeln? Det får vi hoppas på!
Ett kortare poddavsnitt kommer i dagarna ut med Stefan Olsson – allez!
***
Bloggen är tillbaka på måndagkväll igen – då med en utförlig rapport från sidobanorna och Centercourten. Det sistnämnda har undertecknad ännu inte undersökt under 2019 – skandal!
