TP On Tour goes Down under! Här kommer en rapport från våra första dagar i Australien!
Varför inte starta säsongen 2020 och TP On Tours första anhalt med en resa som kommer bli nästintill omöjlig att toppa senare under året?
Såhär var det exakt: Biljett var bokad sedan tidigare från 12:e till 26:e januari, via obskyra Air China, när en förfrågan kom att filma och dokumentera Elias Ymers första tävling i Canberra och förberedelserna inför Australian Open-kvalet. Det vore dumt att tacka nej!
Denna text får bli lite av en rapport i kronologisk ordning.
Från det att vi lyfte från Arlanda på självaste nyårsafton med det inte alls så obskyra Qatar Airways (bäst i branschen) till vad vi hunnit med fram tills idag. Ca sju dagar med allt från ett smärre kaos p.g.a det rådande läget i Australien, spaningar från Challengertouren i övrigt samt en hel del mat. Maten är något vi vurmar lite extra för här på TP On Tour som ni kanske märkt tidigare. Mat är bra grejer helt enkelt.
21:55 flyget från Arlanda till Doha väntade på nyårsafton. TP och ”Big Eli” Ymer satte kurs mot Canberra och King Kyrgios hemstad.
Glädjande att se ett antal personer i planet som kände igen Ymer och kom med ett par stöttande ord. Svensk tennis växer! Allez!
Allt var frid och fröjd när klockan tickade in mot 21:50. TP och Ymer hade varsin aisle-plats (ett måste vid långflyg) men mannen i mitten av vår stolsrad, han var inte helt frisk nej. Ett konstant hostande, ett djävulusiskt harklande som inte nådde några gränser och en rinnande näsa som levde sitt egna lilla liv. Vi gick mot en smärre katastrof och det innan ens flight QR0172 lyft marken.
Då kom räddningen. Ett gift par några stolsrader längre fram var utspridda och ville gärna sitta tillsammans. Folk sa vänligt men bestämt nej, rad för rad. Besvikelsen hos det gifta paret gick att ta på. Tills de kom till oss. Frågan hann inte ens ställas innan vi lämnade den stackars sjuka mannen (inte gammal ska tilläggas) och nya platser intogs. Aisle igen givetvis.
Resan kunde sedan pågå smärtfritt till Doha Airport.
Nytt flyg väntade kort därefter till Sydney, ca 15 timmar. Hur får man tiden att gå på ett sådant långflyg undrar ni säkert? Man sover. Finns inget annat. Vad gör man då om likväl har extremt svårt att sova på ett flygplan? Man kastar in två snabba sömntabletter i gommen och väntar tålmodigt in ögonblicket när tabletterna ger effekt.
Life hack när det kommer till smått utomjordiska långflyg: Boka aisle-seat längst bak i planet. Varför? Jo, störst chans att de bakre raderna är tomma. Logiskt. Detta lifehack hade inför resan inte nått fram till ”Big Eli” Ymer som dock trodde han hade funnit något bättre längre fram i ekonomin. Rättare sagt Exit-seat längst fram i planet. Benutrymmet var inget märkvärdigt enligt huvudpersonen själv och ”Big Eli” Ymer drog dessutom nitlotten i form av en nyfödd bebis i sätet bredvid. Elakt skrivet av undertecknad kan tyckas men 15 timmar på ett plan bredvid en nyfödd bebis, det är inget att rekommendera. Jag led med Eli. Kanske var det också därför jag gjorde en gärning som nog borde skrivas in i svensk tennis historieböcker under kategorin ”goda gärningar”. Jag erbjöd Eli mittensätet på min rad, längst bak i planet. Min mycket trevliga stolsgranne från Australien (världens trevligaste människor för övrigt) som hade lagt beslag på både aisle och mittensätet välkomnade Eli med öppen famn (inte riktigt).
Framme i Sydney fick man känna på Lounge-livet för typ första gången någonsin. Om ni har följt TP On Tour genom åren vet ni mycket väl att vi inte brukar resa med stil direkt. Obskyra hotell (läs Paris Velizy) varvade med onödiga mellanlandningar är helt enkelt något som är synonymt med TP on Tour. Därför var det lite som att komma till paradiset. Sydney Airport Lounge. Eli kunde visst slinka in en gäst i loungen som den World Traveler han ändå är och det guldkort han har…
Resultatet blev följande:
Sista stoppet, Sydney-Canberra skulle ta snabba 40 minuter. Förlåt, Greta Thunberg.
Canberra skulle vara världens mest förorenade stad p.g.a skogsbränderna i Australien, vilket vi ganska snabbt blev varse om. Blå himmel i Sydney förvandlades till något taget ur Apocalypse Now. Ingen skugga på mobilkameran som hade svårt att hitta fokus…
Väl framme i Canberra fick vi förklarat för oss att möjligheterna till en tennistävling i staden såg mörka ut.
Det var bara att dra till hotellet, gilla läget och hoppas på det bästa.
Några timmars häng i Kyrgios hemstad, en sväng till stadens stora galleria, surr med den första och bästa barberaren som visst berättade att Kyrgios brukar bränna förbi gallerian med sin mäktiga Mustang, tillbaka till hotellet, sova, vakna. Och så, beskedet. Tävlingen var flyttad till Bendigo. Ett spelarmöte utlystes några timmar senare där mer information om läget angavs. Totalt 12 spelare dök upp. Bland annat profiler som Henri Laaksonen, Blaz Rola och Danilo Petrovic. Där förklarade Tournament Director Kim med assistent om hur pass illa läget var i Canberra. Mellan raderna kunde man tyda att organisationen ville undvika skandaler och försäkra sig om spelarnas hälsa. En bussresa nästa morgon till Bendigo (8 timmars färd) styrdes upp och det var bara att signa upp sig.
Bussresan var ett äventyr i sig. Tänk er själva. 8 timmar i buss. Vad gör man? Det borde ni veta vid det här laget…
Väl framme efter den långa bussresan vid Bendigo Tennis Centre gick samtliga som satt på bussen ut till träningsbanorna och grindade. Där snackar vi passion för sporten!
Träningsmöjligheterna i Canberra var i princip obefintliga. Elias och Petrovic slog visserligen dagen före avfärd till Bendigo, men det i 45 minuter och en väldigt låg intensitet. Direktiven var tydliga från Tournament Director Kim. ”Low intensiv mate, nothing else.”
Den dåliga luften gjorde det i princip omöjligt att hitta någon slags rytm och man skulle kunna tro att spelarna lirade på hög höjd.
Dagarna i Bendigo gick åt att kunna träna så mycket som möjligt inför den första utmaningen i tävlingen. Just det, Danilo Petrovic!
Emil Russuvouri, Liam Broady, Saschia Vickery och någon tysk som inte alls spelar på Challengertouren tränade med Elias inför den första omgången. Och undertecknad! Jag fick frågan om jag kunde bolla och ja, den frågan finns det olika tolkningar på. Kan jag bolla med en random motionär i Järfälla Tennisklubb? Svar ja. Bolla med en spelare rankad 170 i världen? Nja. Speciellt inte om man får akut gummi mitt i passet. Nej, passet avbröts innan det knappt hunnit börja…
Innan incheckning på fina Mercure Hotell i Bendigo, ett hotell tävlingen för övrigt bokade samtliga rum i (Cash finns i Tennis Australia) blev det en natts vistelse i ett högst obskyrt motell som mer liknande ett fängelse. Låten ”Locked up” med Akon spelades flitigt.
Tillbaka till Mercure Hotell. Tävlingen bokade upp samtliga rum vilket gjorde att det varje kväll kryllade av olika Uber Eats påsar med influenser från världens alla olika hörn. Indiskt, burritos, chipotle, sushi – you name it. Ymers favorit? Burriton.
Nog om hotellvistelser, obskyra motell, mat, flygresor och sånt som inte riktigt hör till tennisen. Tisdagen hade kommit och det var dags för Elias Ymer VS Danilo Petrovic. Här skulle säsongen 2020 sparka igång. Det var nu försäsongsträningen skulle göra sken av sig och alla minutiösa förberedelser skulle betala av sig. Ymer och Petrovic kände varandra väl. Spelarna hade möts tidigare och bara tränat något dygn tidigare i Canberra. Ymer VS Petrovic. Nike VS Hydrogen.
Petrovic storservande mot Ymers offensiva malande från bakplan.
Som ni säkert har koll på vann Petrovic i två raka set och var aldrig riktigt hotad. Breakfest rådde i första set där Ymer blev breakad tre gånger mot Petrovic två. Serben gav svensken ingen rytm då det antingen kom ett servess, ett dubbelfel, en helt galen backhand down the line-winner eller också en forehand som satt på huvudleden mot Canberra igen.
Förutsättningarna var egentligen likvärdiga för spelarna. Minimal träning sedan båda anlände tidigt till Canberra, och jag vet inte, kanske är jag partisk i målet här, vilket egentligen strider mot alla journalistiska principer, men ja, det går ändå inte att komma undan från att förutsättningarna visst gynnade Petrovic mest. Han är inte alls beroende av samma rytm och det malande från bakplan som Ymer är.
Nåväl, tidigt respass i Bendigo och bara några timmar senare sitter vi båda här i Melbourne. Om det inte undgått någon har alltså TP On Tour och Elias Ymer gått ihop i en sorts collab här i Australien. En lång vlogg från resan med en hel del material bakom kulisserna (sånt gillar vi) kommer publiceras inom sinom tid på vår Youtubekanal. Känslan är att detta kommer ta lång tid att redigera, vilket också kommer vara nödvändigt för att få ihop något riktigt, riktigt bra!
Först ska vloggarna från både Jounieh och Doha publiceras.
Vi rekommenderar ingen att ge sig in i Youtubebranschen. Det tär psykiskt på en och kan få den mest stabila filuren att tappa huvudet när man minst anar det.
På återhörande snart igen…
