Vi på Tennisportalen har tidigare skildrat Enrico Becuzzis äventyrliga resa på challengertouren och följt italienarens jakt på sina första rankingpoäng i singeln. Tennisfans världen över avundas över Becuzzis målmedvetenhet och spelarna på touren älskar honom för sitt engagemang för sporten.
Tennisportalen har via nära vännen Alessandro Motti fått en pratstund med Becuzzi och italienaren pratar öppet om sina framtida mål, vilka hans idoler är och varför han absolut inte vill kallas för hjälte!
Du är idag 42 år gammal och reser till alla möjliga ställen för att tävla i en sådan tuff och konkurrenskraftig sport som tennis ändå är, vad är det som gör att du orkar fortsätta kämpa i din ålder?
– Jag bryr mig inte så mycket om min ålder då jag tidigare i min karriär tog många pauser och slutade tävlade seriöst i perioder. Jag känner mig så fräsch idag! Jag har fortfarande mål jag strävar efter och jag jobbar hårt för att nå uppfylla dem.
Ur en ekonomisk synvinkel är det förödande att spela på future/challengertouren idag med långa resor och hotellkostnader, dina tips för att inte bli alltför ruinerad av tävlandet?
– Jag gör vad jag kan, jag går t.ex inte över min budget som jag har satt upp samtidigt som jag heller inte tävlar lika mycket som de flesta gör på future/challengernivå.
Hur länge tror du att du kommer att spela tennis på en professionell nivå?
– Jag går till banan varje dag med målsättningen att förbättra mitt spel och när jag själv inser att jag inte kan göra det längre, då kommer jag att läcka racketen på hyllan.
Vad gör du när du inte spelar tennis?
– Då är jag hemma och gör ärenden, tar hand om huset, kopplar av och lyssnar på hårdrock.
Vi ser dig ofta spela dubbel tillsammans med Paolo Lorenzi – en av challengertourens största legender genom tiderna och en nära vän till dig. Berätta hur det är att stå på samma bana som Paolo?
– Paolo är en fantastisk spelare och en underbar person! Jag tvingar mig alltid till mitt yttersta när jag både tränar och spelar match med honom och han hjälpte mig väldigt mycket när jag bestämde mig för att satsa igen på tennis under 2011!
Vad skulle du säga är dina styrkor samt svagheter som tennisspelare?
– Jag försöker hela tiden förbättra mig själv och alla mina beståndsdelar i spelet. Serven, min forehand och mitt fotarbete på banan tycker jag har förbättrats avsevärt genom åren!
Hur förbereder du dig bäst inför en match?
– Inför turneringarna gör jag allt i min makt för att vara så förberedd som möjligt för uppgiften! När jag väl är ute på banan och ska spela match tänker jag enbart på att ge allt och om det inte räcker till så accepterar jag det och försöker igen i nästa match.
Vilka spelare på touren ser du upp till?
– Roger Federer är en personlig favorit för hans klass och majestätiska rörelseschema på tennisbanan. Jag kommer dock från en annan era och spelarna som ligger mig varmast om hjärtat är Ivan Lendl och Boris Becker! Larry Bird är den jag gillar mest utanför tennisen.
Många, inklusive mig själv, ser dig som en hjälte på touren för din passion och engagemang för sporten – känner du själv så?
– Jag tackar allra ödmjukast men jag är inte någon hjälte. Jag gör bara vad jag gillar och vad jag ville göra när jag var yngre. Hjältar är personer som räddar liv!
Vilka parametrar tar du främst hänsyn till innan du bestämmer vilken turnering du skall spela i?
– Turneringar där jag har störst chans att komma in på min ranking i dubbeln söker jag mig till och om de spelas i Italien – desto bättre!
Den dagen du bestämmer dig för att lägga racketen på hyllan, gud förbjude, kommer du vara kvar inom sporten som tränare t.ex?
– Jag gillar inte att planera projekt kring mitt liv då jag inte tror på metoden. Jag bestämmer mig helt enkelt när det är dags!
