Räck upp handen om era ögonbryn inte lyftes i förvåning när ni nåddes av nyheten att före detta världsfyran Kei Nishikori skulle avstå från årets första Grand Slam och spela två Challengerturneringar istället. Inga händer uppe? Tänkte väl det. Varför skulle en av världens absolut bästa spelare avstå Australian Open till förmån för det som (lite elakt) ibland kallas för ”tennisens bakgård”?
När Richard Gasquet spelade en Challenger i höstas var vi många som trodde att någon större stjärna än så inte skulle spela på den här nivån på väldigt länge, men tji fick vi. Kanske var det dessutom just från fransmannen Nishikori hämtade sin inspiration.
Efter lite begrundan gick det att förstå beslutet ganska lätt, även om varje Grand Slam utan Kei Nishikori är en lite tråkigare Grand Slam. 28-åringen har varit en av tourens mest skadedrabbade spelare senaste åren, och kom även nu från ett längre skadeuppehåll och inte helt säker på om hans kropp skulle hålla under en två veckor lång Grand Slam-turnering. Han är dessutom så pass bra och har varit så pass långt fram i många stora turneringar att han förmodligen känner att om han inte kan hota om titeln är det inte värt att ställa upp. Jämför till exempel med Stan Wawrinka, som erkände inför turneringen att han inte var hel med att han ville försöka spela i Melbourne ändå… och sedan åkte haltandes ut i andra rundan mot Tennys Sandgren.
Så varför inte ta steget ner, spela mot spelare som de allra flesta befinner sig utanför topp 100? Det är bäst av tre och han behöver inte vara på sin absoluta topp för att vinna tennismatcher. Med det sagt är det givetvis ingen söndagspromenad att ta sig genom dessa matcher; det är fortfarande högkvalitativa tennisspelare oavsett vad John McEnroe säger.
Det blev Kei Nishikori också varse om för två veckor sen när han förlorade redan i första omgången mot 212-rankade Dennis Novikov. Den Uniqloprydda japanen fick dock revansch på Novikov i veckan när de ställdes mot varandra igen i första omgången och vann bekvämt 6-3, 6-3. När Nishikori sen tog sig förbi en tuff andrarunda mot 160-rankade tysken Matthias Bachinger var det inget snack. Motståndare efter motståndare avfärdades enkelt och inte ens den formtoppade amerikanen Mackenzie McDonald, som sånär besegrade Grigor Dimitrov i Melbourne, kunde utmana den 27-rankade japanen. Kul med en framgång för japanen, som inte hade vunnit en titel på två år, och är ett föredöme som lyssnar på sig själv och tar steget ner på Challengertouren.
Finalresultat: [1]Kei Nishikori 6-1, 6-4 Mackenzie McDonald
Övrigt
– Åldermannen Stephane Robert visade att han fortfarande kunde spela tennis nere i Burnie, Australien. 37 år och 8 månader gammal är han nu den nästäldsta spelaren någonsin att vinna en Challengertitel. Äldst är Dick Norman, som år 2009 vann en turnering på karriärens höst som 38 år och en månad gammal. I finalen avfärdade fransmannen enkelt den nästan hälften så gamla tysken Daniel Altmaier med 6-1, 6-2.
– Även i veckans tredje Challenger stod en fransman högst på pallen när veckan var över. 21-årige Quentin Halys slog bland andra 78-rankade greken Stefanos Tsitsipas i semifinalen och den ständigt ojämne 152-rankade ryssen Alexey Vatutin i finalen, och kunde således lyfta bucklan efteråt. Fransmannen befinner sig nu på plats 102 på rankingen och är ytterst nära att klämma sig in i topp 100.
Kommande vecka är det turneringar i Budapest, Ungern; San Francisco, Kalifornien och Launceston, Australien. I Budapest kliver Elias Ymer in som fjärdeseedad och får tampas med bland andra Vasek Pospisil, Marton Fucsovics och Felix Auger-Aliassime.
