Dag 2 och 3 är avslutade och den stora snackisen efter omgångarna är givetvis Fernando Verdascos seger över Rafael Nadal. Det smällde rejält från Verdascos racket som demonstrerade en tokoffensiv matchen igenom. Det spelades dock fler matcher under omgångarna och vi ska givetvis gå igenom de mest intressanta!
Dag 2
Groth – Mannarino 7-6 (6), 6-4, 3-6, 6-3
Storservaren Sam Groth stormtrivs på Hisense Arena där han spelade alla sina matcher i Australien Open förra året (2 vinster, 1 förlust) och ännu en vinst kunde skrivas ner efter en fullgod insats mot Mannarino. Fransmannen slarvade dock rejält och skulle verkligen haft första set då han hade en 6-3 ledning i tiebreak men förlorade sedan fem raka poäng, det har man inte råd med mot en mammutservare som Groth. Mannarino gick snabbt upp till 3-0 i andra set men rasade sedan samman igen, okaraktäristiskt minst sagt och Groth kunde efter det rida på vågen och utnyttja det enorma publikstödet.
Millman – Schwartzman 3-6, 5-7, 7-6 (2), 5-0.
Lilleman Schwartzman hade 2-0 i set samt 4-2 i tredje set, slappnade sedan av och Millman tog det tredje i ett tiebreak. Millman kunde därefter snabbt gå upp till en 3-0 ledning efter att argentinaren krampade rejält och efter att ha bett om en extra medical timeout gick siffrorna upp till 5-0. Schwartzman blev liggandes kvar på banan och kunde inte fortsätta. Båren hämtades in samtidigt som han skrek av smärta. Otäcka scener men Schwartzman hade fram tills tredje set spelat nästintill prickfritt och var som en ren vägg i den extrema hettan. All heder till Millman dock som fortsatte att kämpa och som gick fram till sin liggande motståndare efter matchen och sa förlåt – en mycket god man denna Millman.
Raonic – Pouille 6-1, 6-4, 6-4
Fantastisk insats från kanadensaren som inte är långt ifrån att verkligen utmana om Grand Slams. I mitt tycke enbart en tidsfråga och trots att Raonic på pappret har en väldigt tuff lottning, formen har aldrig varit bättre och det ska bli intressant att se vad han kan hitta på. Väldigt offensiv just nu Raonic, vilket han inte alls var för ett par år sedan när han jobbade med Galo Blanco, Elias Ymers tränare förra säsongen. Pouille kunde inte hitta någon som helst rytm i spelet och Raonic höll sina egna servegem utan problem och stack fram nosen när tillfällen gavs i Pouilles servegem. Ställs mot Robredo i andra omgången, en uppgift han bör klara av utan problem.
Chardy – Gulbis 7-5, 2-6, 6-7 (5), 6-3, 13-11
Ernest Gulbis har länge letat efter sin form från 2014 och har egentligen sedan dess bara levererat bottennapp efter bottennapp. Tack vare ett par fullgoda insatser under slutpampen av förra årets säsong tog han sig in igen på topp-100 och var därmed direktkvalificerad till årets Australian Open. Gulbis räddade hela 5 matchbollar innan Chardy kunde bryta till 13-11 i femte set, letten var vid det tillfället helt slut och kunde knappt röra sig på banan. Förståeligt visserligen då de spelade 4 timmar och 45 minuter i stekhet värme men Chardy, han hade orkat två timmar till utan problem. Blir 2016 ett år då allt vänder till det goda för Gulbis eller blir det ännu en misärartad sådan? Återstår att se.
Muller – Fognini 7-6 (6), 7-6 (7), 6-7 (5), 7-6 (1)
Fyra raka tiebreaks och Muller tog tre av dem, ett ganska väntat scenario där luxemburgaren höll sig kall matchen igenom samtidigt som Fognini höll på och clownade sig i vanlig ordning. När ska karln växa upp? Kommer förmodligen aldrig hända. Endast ett break under matchen och Muller spelade så moget som bara han spelar, klassisk serve & volley och försöka komma fram så mycket som möjligt när bollen väl är i spel. Fognini måste ha vetat om inför matchen att Muller är svårbreakad men italienaren ville verkligen visa alla hur frustrerande det var att inte få det vitala breaket. Förhållandena passar Muller som handen i handsken och John Millman i tredje omgången är en match som han kommer vara storfavorit i.
Fabio #Fognini drama is the best drama in tennis 😂😆👍😆🙈 pic.twitter.com/6xY9843KwE
— ☀️ (@VolleyMePlease) January 19, 2016
Ram – Anderson 7-6 (4), 6-7 (4), 6-3, 3-0
Chockartade siffror då Ram är en medelmåtta på hardcourt och gör enbart resultat när det vankas gräs nuförtiden men det hela har givetvis sin förklaring. Anderson spelade skadad och hade knät inlindad i diverse tejper, rörelsen på banan var inte den bästa och trots att han är över två meter lång och har serven som sin främsta styrka rör han sig väldigt bra för att vara så stor. Ram gjorde överlag en stabil insats men fick segern serverad på ett silverfat.
Murray – Zverev 6-1, 6-2, 6-3
Fem gem blev det för Zverev som var totalt chanslös. Han har en bit kvar till den stora scenen, Zverev och lite oroväckande att han är så slö som han är. Tysk/ryssen har dock alla slag i artilleriet och är endast 18 år gammal – det tåls att betonas. Hans tid kommer men vi kan efter matchen mot Murray konstatera att det kommer dröja ett bra tag innan han matchar de allra största.
Robredo – Jaziri 7-5, 3-6, 4-6, 7-6 (7), 8-6
Omgångens längsta match stod dessa herrar för då det tog 4 timmar och 51 minuter att spela klart. Robredo vidare och är det någon som hanterar långa femsetare är det just spanjoren. Robredo blev den första spelaren genom tiderna att vända tre raka 0-2 underlägen i Franska Öppna 2013 till vinster – en bedrift som inte rekommenderas för den mest vältränade atleten. Spanjoren har dock långt kvar till sin toppform och det syntes på goda vägar mot Jaziri. Trycken i slagen är inte där på samma sätt som tidigare och serven ger inte alltför många gratispoäng. Robredo får helt enkelt motbevisa oss då grussäsongen ligger runt hörnet men först väntar Raonic i tredje rundan, en motståndare han aldrig lyckats besegra på fem tidigare försök och vi förväntar oss inte heller att sviten kommer att brytas på ett bra tag.
Verdasco – Nadal 7-6 (6), 4-6, 3-6, 7-6 (4), 6-2
Omgångens stora chock och en repris på semifinalen från 2009 där Nadal vann på samma bana efter 5 timmar och 14 minuter, en match som man pratar om än idag och som beskrivs som en av de bästa som någonsin spelats på Rod Laver Arena. Verdasco gick dock segrandes ur denna strid efter att ha blåst Nadal av banan fullständigt. Matchen spelades under dagtid och temperaturen visade över 35 grader, vilket i sin tur gjorde att bollen flög extra och det snabba underlaget fick ytterligare en skjuts. Verdasco erkände på presskonferensen efter matchen att han var lite för passiv i femte set under deras legendariska batalj 2009 och vi kan lugnt konstatera att det var det totalt motsatta som Verdasco visade igår (tisdag). Verdasco är en spelare man absolut inte vill möta i första rundan i ett slam och det syntes från matchens första boll att han verkligen trodde på segern. Vore konstigt om så inte var fallet? Nadal är en skugga av sig själv och frågan är om vi någonsin kommer se spanjoren vinna ännu en slam innan karriären är över? Mycket tveksamt om ni frågar mig. Vi kan sammanfatta det med att matchen i sig var fantastiskt underhållande, Nadal gjorde på inget sätt en dålig match utan det var helt enkelt Verdasco som var bättre. Vad sägs om setbollen här nedan från andra set?
How crazy 2nd set point between Nadal & Verdasco! #AusOpen (via @Dimonator) pic.twitter.com/eqhHJE9OZE
— We Are Tennis (@WeAreTennis) January 19, 2016
Sela – Becker 6-1, 6-3, 2-6, 6-2
Israelen Dudi Sela hade ett massivt publikstöd på bana 15 och det tack vare de judiska australiensarna som är bosatta i Melbourne. Dudi, ja han tackade för förtroendet och hade lekstuga med Benjamin Becker. Ställs mot Verdasco i tredje rundan, en betydligt tuffare match men det judiska fansen har meddelat Tennisportalen att de kommer att finnas på plats och bidra till en fotbollsliknande stämning!
Dudi sela has a hellova cheer squad!!! 😂😂 I feel sorry for Becker!! pic.twitter.com/VMnxV1Dejk
— Amy… (@xMissxAmyx) January 19, 2016
Hewitt – Duckworth 7-6 (5), 6-2, 6-4
Kunde ha blivit Hewitts sista match någonsin i karriären men ”Ankan” avhyvlades tämligen enkelt. Duckworth sa innan matchen att han skulle be om ursäkt till Lleyton om han skulle stå som vinnare efter matchens slut och vi undrar verkligen om Duckworth var redo för uppgiften? Tveksamt.
Wawrinka – Tursunov 7-6 (2), 6-3
Endast två set blev det för den ack så skadedrabbade ryssen. Tursunov har spelat sporadiskt sedan 2014 och har som bäst varit rankad på plats 36 (2008). Hur länge orkar han med denna ständiga misär som pågått i ett par nu? Relevant fråga då Tursunov idag är 33 år gammal och han blir inte yngre direkt. Spelade mycket moget i första set ska tilläggas och stod upp förvånansvärt bra mot Wawrinka. Matchens höjdpunkt var dock Wawrinkas outfit som såg oerhört fräsch ut.
Dag 3
Nishikori – Krajicek 6-3, 7-6 (5), 6-3
De tidigare rumskamraterna från Nick Bollettieris akademi i Florida ställdes mot varandra och siffrorna blev ganska väntade. Austin Krajicek har tagit stora kliv i sin tenniskarriär de senaste åren då han gått från att vara en medelmåtta på challengertouren till att vara en stadig ATP-spelare. Serven hade inför 2015 års säsong vässats till rejält och det var då resultaten började komma för amerikanen. Krajicek slarvade lite för mycket i matchens första och tredje set då han slängde in ett par dubbelfel vid viktiga lägen och det har man inte råd med mot en spelare som Nishikori. Garcia-Lopez blir nästa utmaning för Nishikori och det ska han klara av utan större problem.
Goffin – Dzumhur 6-4, 0-6, 6-4, 6-2
En mycket konstig match spelades framför en partisk publik där majoriteten av åskådarna var av bosnisk härkomst. 10 000 bosnier beräknas bo i staden, kan jämföras med de 800,000 greker som lever i Melbourne. En mångkulturell stad med andra ord! Bosnier är likt greker kända för att vara passionerade när det vankas sportevent och Dzumhur hade ett fantastiskt stöd från sina fans och trots att han ledde med 4-0 i tredje set och Goffin knappt kunde röra sig p.g.a kramp slutade setet med 6-4 till belgarens favör. Goffin kunde därefter plötsligt röra sig obehindrat och enkelt ta hem matchens sista set med 6-2. Mycket slarvigt från Dzumhur som inte alls hade några fysiska problem men som uppenbarligen slappnade av när han kände att han var så pass överlägsen sin motståndare. Andra matchen i rad som Dzumhur ställdes mot en krampande motståndare för övrigt då Edmund hade samma besvär i första omgången.
Delbonis – Olivo 7-6 (5), 3-6, 6-7 (3), 7-5, 6-2
Delbonis vann den helargentinska striden efter att ha ryckt upp sig rejält i matchens två sista set, lyckligtvis för honom skall sägas då Delbonis tappade 5-0 (!) i tredje set till 6-7 och vi kommer nog inte få se något liknande under kommande omgångar eller hela året på ATP-touren. Olivo föll med flaggan i topp och den lille argentinaren gjorde sin första sejour i Australien någonsin och det lär han vara hyfsat nöjd med. Många ställde sig frågandes till hur Elias Ymer kunde förlora mot ”Oliven” som under 2015 och 2014 års säsong totalt spelat fyra matcher på hardcourt och ses som en utpräglad grusspecialist men segern över Ymer kan såhär i efterhand inte betraktas som någon större skräll. Förhoppningvis bygger Olivo vidare på detta under året, får sitt riktiga genombrott och etablerar sig på ATP-touren för det har han verkligen visat att han är kapabel till.
Thiem – Almagro 6-3, 6-1, 6-3
Almagro såg stekhet ut i sin vinstmatch mot Benneteau och man lurades lite av de ruggiga siffrorna som visades upp efter matchen, 78 vinnare och 38 ess för Almagro samtidigt som man faktiskt glömde att fransmannen gjorde sin blott andra turnering på över ett år. Käftsmällen kom istället mot Thiem då Almagro var helt chanslös. Serven var inte där och gav de gratispoäng som de brukar göra och då blir det jobbigt. Intressant med Almagro hur han envisas med att spela offensivt när han befinner sig i utsatta lägen defensivt, det ska alltid till en makalös forehand som sitter tre gånger av tio istället för att spela in bollen med säkerhet och börja om. Dustin Brown-syndromet? Almagro har en lång väg att vandra innan han är tillbaka i tennisens finrum igen.
Federer – Dolgopolov 6-3, 7-5, 6-1
Skulle ”The Dog” utnyttja de snabba förhållandena, störa Federers rytm och hota på allvar? Det hoppades man på inför matchen men så blev dock inte fallet. Federer var på tok för bra för att inte störas och gav inte bort många möjligheter till ukrainaren. Federer visade upp magiska siffror från egen serve då han slog 25 ess, vann 88% av förstaservarna samt inte gav iväg en enda breakmöjlighet. Dolgopolov spelade visserligen upp sig i andra set men musten gick ur honom helt när Federer tog hem det med 7-5 efter slarv från ”The Dog” som han gärna vill komma att bli kallad.
Cilic – Ramos-Vinolas 6-4, 6-3, 7-6 (4)
Ramos-Vinolas utskåpade Borna ”Identity” Coric i första omgången och var helt överlägsen matchen igenom. Ramos-Vinolas kunskaper på hardcourt är högst underskattade och likt många spanjorer/sydamerikaner ses han som en spelare som enbart levererar på grus – en av alla gränslösa myter som idag existerar i tennisvärlden. Ramos började matchen på bästa sätt, bröt Cilic i matchens första gem och höll sedan fyra servegem, varav han inte tappade en enda poäng i tre av dem. Ramos blev sedan bruten till 4-4 och där tycktes han tappa sitt självförtroende totalt då han under resterande del av matchen inte gick för sina slag utan istället föste in bollen. Ramos kom igång i matchens sista set men då var det på tok för sent. Tråkigt för Ramos som stått för riktigt bra insatser på hardcourt under förra årets slutskede samt under inledningen av detta år.
Dimitrov – Trungelliti 6-3, 4-6, 6-2, 7-5
Trungelliti vem? Argentinaren är rankad strax utanför 200-strecket och spelar till vardags turneringar på challengertouren. Efter fyra segrar, tre i kvalet och en i huvudturneringen mot slovakiern Jozef Kovalik ställdes Trungelliti mot Dimitrov. En omöjlig uppgift på pappret men han stod upp förvånansvärt bra och pressade Dimitrov matchen igenom, andra set var det argentinaren som styrde istället för det motsatta. Dimitrov höjde sig sedan matchens två sista set och visade varför han är en topp-20 spelare på rankingen och likt Olivo hoppas vi givetvis att Trungelliti inser att gapet till toppspelarna inte är alltför långt borta, vilket han bevisade under gårdagen.
Kyrgios – Cuevas 6-4, 7-5, 7-6 (2)
Mycket stabil insats av Kyrgios som fram tills mitten av andra set mumlade för sig själv och mot sitt team då han tydligen ska ha spelat med en storlek för små shorts, Kyrgios tog en toalettpaus innan andra sets slut, till Cuevas frustration, och bytte sedan shorts. En mycket komplicerad man som ni förstår, Kyrgios men hans tenniskunskaper finns det inget att diskutera om. Vi har en potentiell Grand Slam vinnare i honom och han älskar att stå i centrum, en ren och skär artist med andra ord. Cuevas gjorde inte på något sätt en dålig insats men Kyrgios offensiv blev för tuff att hantera. Berdych väntar nu i kommande omgång och det kommer att smälla ordentligt. En match som absolut inte får missas.
Herbert – Rubin 6-4, 6-4, 6-0
Benoit Paire sa på presskonferensen efter sin förlustmatch mot Rubin hur dålig han tyckte amerikanen var och att det var en katastrof att förlora mot en sådan spelare. Clownaktigt beteende från Paire såklart men kan ha gett värdefulla tips till kamrat Herbert? Troligtvis. Herbert var till skillnad från sin landsman ytterst stabil och hade inga som helst problem med att bärga hem segern. Helfranskt möte väntar i den tredje omgången då Tsonga kommer att stå på andra sidan nätet. Troligtvis för tufft motstånd för Herbert men definitivt en nyttig värdemätare för dubbelspecialisten.
Djokovic – Halys 6-1, 6-2, 7-6 (3)
Det har gått snabbt för Quentin Halys. Fram till sommaren 2015 spelade han enbart futureturneringar och tog hem ett flertal titlar, testade sedan på challengertouren utan att göra några anmärkningsvärda resultat. Halys fick wildcard till huvudturneringen och slog Ivan Dodig i sin första match. Mycket starkt av Halys som ses som Frankrikes framtid inom tennisen. Halys hade förstås ingen susning mot Djokovic men resan från futuretouren till centercourten i Australian Open har gått tämligen fort.
