För första gången på flera år, kanske någonsin, kommer den bäst rankade tennisspelaren i Norden på herrsidan inte från Sverige. Han är 18 år gammal, knackar på dörren till topp-100 och är från Norge. Möt Casper Ruud – mannen som fått hela Norge i gungning.
Äpplet faller inte långt ifrån trädet brukar det heta. Christian Ruud, Caspers far, är landets bästa tennisspelare genom tiderna och nådde så högt som 39 på världsrankingen. 2001 la han ner karriären då Casper var blott tre år gammal med en finalplats i Swedish Open som främsta merit.
Tennisportalen har fått en pratstund med Casper Ruud. Hur ser han på Norges tennisintresse som blommat rejält sedan Caspers framgångar? Pressen på sina axlar? Relationen med Ymer-bröderna? Vi börjar med det sistnämnda.
– Vi hjälper varandra och textar mycket, oss tre emellan. Vi är bra vänner och de (bröderna Ymer) är roliga och det är kul att ha de runt omkring sig.
Han erkänner att han rådfrågade Elias Ymer inför Wimbledon i år då Casper inte ställde upp i kvalet trots att han hade ranking för det. Samma beslut som Elias tog inför fjolårets slam på gräset.
– Det pratade vi mycket om, jag och Elias. Jag gillar gräset men det är inte mitt favoritunderlag och jag ville inte åka dit bara för att spela där en vecka på underlaget. Jag hade inte heller planerat andra tävlingar på underlaget och ser inte meningen med att spela 1-2 veckor på gräset och sedan tillbaka till gruset igen.
Känner ingen press
Norge stannade som tennisnation upp för ett par dagar när Casper spelade kvalet i Australian Open tidigare i år och var endast en match ifrån att kvala in till huvudtävlingen. Känner han själv av den enorma press som läggs på hans axlar?
– Inte riktigt om jag ska vara ärlig. Huruvida du är från Sverige, Norge, eller Danmark spelar nog ingen roll tror jag. Sverige har som bekant länge varit den främsta tennisnationen under så många år tidigare och nu när det går lite sämre, och en spelare från Norge eller Danmark kommer upp, så är det bara kul för nationen i sig. Både svenskar och danskar uppskattar en norsk spelare, tror jag, och så är det nog i hela Norden, så jag känner ingen riktig press. Samtidigt är det prestige att vara bäst rankad i Norden, det kan jag säga.
Hur känner du själv av att tennisintresset i landet ökat lavinartat på sistone?
– Det har inte exploderat men det ökar, helt klart. Norsk media är bra på att följa unga talanger i olika sporter så jag kan ärligt säga att media följer mig väldigt mycket och vi har Martin Ödegaard i Real Madrid som du säkert har hört talas om, han är också en talang och gör bra ifrån sig i en sån stor sport. Jag tror norrmännen gillar när man gör bra ifrån sig internationellt och jag tror nog alla har märkt att sporten växer.
Hur var det att spela i Båstad Challenger för första gången?
– Det var riktigt kul! En fantastisk plats att spela tennis på. Mycket folk, jag såg en hel del norrmän som var här och jag fick bra stöd. Skandinaverna gillar att följa unga talanger och många var på plats för att se hur Ymer-bröderna spelar och Carl Söderlund, och mig kanske. De vill väl också kolla på hur norrmännen gör, säger han och skrattar.
Målet är topp-10 i världen
Casper Ruud hymlar inte om vad han vill med sin tennis och vad målsättningen är.
– Topp-100 är såklart vad alla är ute efter i princip men jag är väldigt nära nu, men kan samtidigt inte tänka för mycket på det. Målet i framtiden är att bli så bra jag kan bli och förhoppningsvis topp-10 i världen, jag är inte rädd för att säga det men jag vet också att det är tufft. Alla inom 400-500 i världen kan spela riktigt bra tennis och det är små marginaler.
Precis innan vi avslutar intervjun nämns jämnåriga och nära vännen Mikael Ymer igen och Casper spinner vidare med komplimanger för sin kamrat.
– Han är en stor talang! Han har varit skadad en del på sistone men han kommer alltid tillbaka och gör alltid rätt saker. Han är väldigt seriös i det han gör och är en skön kille som jag har känt sedan 12-13 års åldern. Det är kul att ha någon som pushat och utmanat en i så många år, trots att vi är väldigt unga. Jag hoppas att vi båda kan fortsätta och att han kan få upp sin ranking så att vi kan spela tillsammans.
Vi kanske får gotta oss i en Ruud-Ymer rivalitet framöver med andra ord?
– Ja, definitivt! Vi har redan spelat ett par matcher mot varandra som varit intressanta och jämna och förhoppningsvis kan vi spela fler i fortsättningen.
