2018 avslutade vi Challengerkollen med att rapportera från Elias Ymers turneringsvinster mot slutet av säsongen. Det är med stor glädje som vi kan fortsätta berätta om svenska framgångar – denna gång i form av att Mikael Ymer börjar året med att vinna sin första Challengertitel.
För den som inte vet är Nya Kaledonien en ögrupp öster om Australien som officiellt tillhör Frankrike. Deras huvudstad heter Noumea och det viktigaste de gör där – i våra ögon – är att de sedan 16 år tillbaka arrangerar en Challengerturnering på ATP-touren. Med spelare som Federico Delbonis, Donald Young och Yuichi Sugita var det ett ganska namnstarkt startfält som ställde upp i 2019 års upplaga. Ett startfält som bestod av 48 spelare detta år, till skillnad från tidigare 32, i och med de nya reglerna på ATP-touren.
Mitt i detta startfält hittade vi alltså också Sverigetvåan Mikael Ymer. 20-åringen har själv vittnat om att 2018 stundtals var tungt men ändå avslutade han året på sin dittills bästa ranking och innanför topp 300. I hårda vindar lyckades han i början av veckan krångla sig förbi de inledande två rundorna mot fransmannen Tristan Lamasine och åttonde seedade serben Nikola Milojevic.
Därefter hittade svensken verkligen rytmen och bollträffen och körde över sina motståndare. Colin Sinclair och den hetlevrade Jurij Rodionov avfärdades med enkelhet och helt plötsligt var Ymer framme i semifinal för tredje gången i karriären. Trots att 80-rankade, och förstaseedade, Delbonis stod på andra sidan nätet var Ymer den klart bättre spelaren och vann enkelt med 6-2, 6-4.
I finalen väntade den bollsnåle amerikanen Noah Rubin, som inte har några stora vapen men vinner matcher genom att vara stabil och smart. Matchen innehöll många långa dueller som Ymer oftast gick segrande ur. Detta tvingade Rubin att spela utanför sin bekvämlighetszon och spela en offensivare tennis än han kanske är bekväm med och trots att han normalt är en lugn filur på tennisbanan blev han nu oerhört frustrerad och slog bland annat bort en boll långt bort från banan.
I sina egna servegem var Ymer säkerheten själv och spelade en effektiv och offensiv tennis. Hans forehand, som förr har varit ojämn, satt som en smäck och dödade poäng efter poäng med den. Sett över hela turneringen hade svensken riktigt fin statistik bakom serven och det bådar gott eftersom det ibland har varit en akilleshäl och hur stark han är i returgemen.
Om denna turnering är något att gå på kan det bli ett riktigt kul 2019 för Mikael Ymer. I skrivande stund är han en av de första reserverna att gå in i kvalet till Australian Open, vilket såklart vore fantastiskt kul att ha en svensk herrspelare där nu när storebror Elias tyvärr har dragit sig ur med skada. Mikael får nu 80 färska poäng och klättrar till 190:e plats på rankingen.
Finalresultat: Mikael Ymer 6-3, 6-3 [3]Noah Rubin
Övrigt
–
Ymer var inte den enda svensken i Noumea, även Andre Göransson befann sig på
plats. Han kvalade in till huvudturneringen i singel men förlorade där mot
333-rankade Tak-Khunn Wang i tre set. Bättre gick det i dubbelturneringen där
han och holländaren Sem Verbeek tog sig hela vägen till final men förlorade där
mot inga mindre än Dustin Brown och Donald Young.
– Ett roligt inslag i Noumea var att de hade en orkester på plats som spelade musik under sidbytena i finalen. En aning obskyrt men högst underhållande.
– I turneringen i Orlando gick 308-rankade Marcos Giron hela vägen och tog även han karriärens första Challengertitel. Amerikanen fullbordade en fin vecka genom att i finalen besegra Darian King med 6-4, 6-4.
– I Playford, Australien, vann en mer rutinerad och meriterad spelare. 34-årige brasilianaren Rogerio Dutra Silva tog sin elfte Challengertitel, men sin första på hardcourt sen 2011. Finalmotståndet stod tysken Mats Moraing för, men kunde inte stå emot Dutra Silva. Resultat: 6-3, 6-2.
