”Nio snabba” är en artikelserie som vi nu lanserar på Tennisportalen där vi ställer nio, relativt kontroversiella, frågor till olika svenskproffs. Först ut är 637-rankade Patrik Rosenholm. Trevlig läsning!
Sämsta tävlingsupplevelse?
– Tävlingarna på de olika hotellanläggningarna i Turkiet är inget jag gillar. Helpension där maten är densamma varje dag och spelarna blir magsjuka regelbundet. Du betalar hotellet till tävlingsledarna som tar ut en extra avgift om du betalar med kort eller med en annan valuta än amerikanska dollar. Strängaren drar oftast två av senorna på längden på samma gång då det går snabbare att stränga så. Resultatet blir väldigt ojämnt men tyvärr finns inget andra alternativ. Det är antingen det eller att ta med egen maskin till Turkiet.
– Träningsbollarna är oftast så dåliga att loggan på bollen inte syns längre och du får vara nöjd om du hittar fyra bollar som studsar någorlunda. Skillnaden att spela match med nya bollar är stor och det gäller att man är med på att det blir snabbare spel och att serven får mer betydelse än vad den har på träningarna. Kort och gott så är tävlingarna där en ”business” för hotellen och tävlingsledarna. De tjänar bra med pengar genom att anordna väldigt många tävlingar varje år men tyvärr så fokuserar de inte på att göra upplevelsen så bra som möjligt för spelarna.
Konstigaste som hänt dig under en match?
– Under en match i en Vintertour för några år sedan mötte jag en spelare som efter en poäng sprang över till nästa sida för att returnera. Han hoppade sedan vilt på stället medan han väntade. Jag gick lugnt för att hämta bollar och torka av svetten på min handduk mellan poängen och min motståndare tröttnade snart på hoppandet och satte sig helt sonika ned på banan för att vänta på mig i mina servegame. En udda upplevelse!
Värsta hotellupplevelse i karriären?
– Ett hotell i Marocko där kackerlackorna sprang över golvet med jämna mellanrum och där garderoben bestod av två brädor uppsatta i ett hål i väggen. Eller kanske hotellet i Bulgarien där möglet och spindelväven låg så tät under sängen att man inte kunde se till andra sidan..
Sämsta domarbeslut du varit med om?
– I SM-finalen i dubbel när jag var 16 år smashade en av motståndarna rakt ut i skynket men domaren dömde in bollen. Anledningen? Min medspelare skymde sikten så domaren kunde inte se när bollen slog in i skynket, och enligt regelboken så kan man då inte döma ut bollen. Diskussionen om huruvida han såg hela banan och om han då såg bollen studsa i banan eller inte avslutades tvärt när domaren hotade med att varna oss om vi inte fortsatte spela.
– Jag har en till! Jag spelade mot ett tunisiskt wildcard i en tävling i Tunisien för ett par år sedan och domaren dömde då ut bollar som jag slog. Bollarna satt alltså en meter innanför linjen. Jag kallade in både supervisorn och tävlingsledaren men fusket fortsatte och det stod snart klart för mig att alla var med på. Hur jag än försökte skulle jag ändå förlora matchen…
Galnaste spelaren du har mött?
– Det måste vara den spelaren som gömde sig bakom en lampstolpe när han skulle returnera en serve och som dragit ned shortsen och stått i bara kalsonger på banan och skrikit att han ska ”bajsa på banan”. Samma spelare har också knäckt åtskilliga racketar under match samt klättrat i staketet på utomhusbanor i någon form av raseriutbrott…
Sämsta motståndet du har stött på?
– Jag och Daniel Appelgren mötte en ca 50-årig Japan som spelade tillsammans med en ung indier i dubbeln i Oslo Future förra året. Paret kom in som alternates i tävlingen då någon blivit sjuk. Båda våra motståndare spelade tennis på motionsnivå och var otroligt glada att få spela en professionell tävling. Tyvärr var de inte särkilt bra och matchen var slut på ungefär 25 minuter. Ska tillägga att japanen bad om ursäkt efter varje boll under hela matchen; vare sig han slog ett bra slag eller missade.
Sämsta bana du har spelat på?
– I Tunisien (matchen med den fuskande domaren ovan) spelade jag på någon form av porös betong där banan utgjordes av block om 2×2 meter med mettallkanter runtom. Det var otroligt svårt att spela om bollen träffade en kant då den kunde studsa lite var som helst…
– I Polen spelade jag på en plastmatta som rullats ut om rullar med en bredd på 2 meter. Kanterna låg lite överallt. Dessutom bestod linjerna av en vit eltejp som man ibland lyckades rycka loss när man sprang. Då avbröts spelet och två killar kom snabbt inspringandes för att klippa bort den biten och istället tejpa en ny linje.
Värsta publikupplevelse?
– I Davis Cup-matchen i Tunisien då flera personer i publiken hostade och harklade sig varje gång vi kastade upp bollen. I viktiga lägen skrek de till och med ”double fault” när vi kastade upp bollen för att slå en andraserve. De buade också när vi spelade bra, försökte ”psyka” oss mellan poängen och skrek två gånger när Isak hade smashupplägg…
Rolig läsning! 🙂 Jag hoppa på mer sånt här.
Hej David! Kul att du uppskattar det, vi lovar mer av detta i fortsättningen!
/Alex