Stefanos Tsitsipas har onekligen varit ”The talk of the town” i Melbourne efter grekens fantastiska svit i Australian Open.
Som om det inte fanns ett stopp på den smått galna Tsitsipas-hysterin, en hysteri som nästan gått till överdrift, kom den. Inte en dag för sent – Tsitsipas souvlakin!
(Denna souvlaki-recension publicerades först den 27:e januari 2019)
Först och främst kan man ju undra huruvida en recension av en alldeles för dyr souvlaki med ett något obskyrt innehåll gör på en sida som denna.
Vi ska ju rapportera om tennis, inte skriva om mat och i synnerhet inte om en rätt som läsarna till den här artikeln med högsta sannolikhet inte kommer att prova för överskådlig framtid.
Man kan kort och gott summera det som att vi befinner oss ute på hal is, trots att undertecknad tror sig kunna det här med grekisk mat och förtäring av diverse souvlakis. Med det sagt – låt oss göra ett försök.
Men först. Låt oss ge er läsare lite kött på benen, eller lamm för den delen, innan vi kastar in oss i recensionen.
Stalactites restaurant klassas som en av Melbournes populäraste grekiska restauranger och har öppet 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.
Restaurangen har drivits av samma familj sedan 1978 och ser sig själva som en institution när det kommer till att servera grekisk mat i den australiensiska storstaden.
Stalactites går att hitta på Lonsdale Street, en gata i centrala Melbourne som kryllas av grekiska affärer, caféer och souvlakihak.
Cyprioten Marcos Baghdatis fick en egen souvlaki på menyn efter att ha nått final i Australian Open 2006 och Baghdatis-souvlakin går likväl att beställa idag, 13 år senare.
Ryktena om en Tsitsipas-souvlaki florerade redan under första veckan efter att Stefanos besegrat Matteo Berrettini i den första omgången, framförda av ett mäktigt publikstöd på läktarna. Ett publikstöd som bara skulle öka med tiden.
Efter semifinalen mot Rafael Nadal, som blev lite av en tennislektion för Tsitsipas, måste ägarna på Stalactites helt enkelt känt: ”Hold my Souvlaki”, för nu blir det åka av igen. För det var precis vad som hände. Åka av.
Dagen efter semifinalen och Rafael Nadals tennislektion på Rod Laver Arena annonserade restaurangen via sina sociala medier om Tsitsipas-souvlakin.
Innehållet i Tsitsipas-souvlakin?
Lammkött, tzatsiki, granatäpple (!), tomat, pommes, smulad fetaost, mynta, basilika och en stänk av chili.
Stefanos Tsitsipas borde veta bättre än att gå in och fördärva (Som Jonas Björkman hade sagt) en så klassisk rätt som souvlaki med innehåll som de facto passar bättre på frukthyllan. Jag menar, granatäpple i en souvlaki? Nog för att Rafael Nadal utskåpade Stefanos Tsitsipas, men inte ens grekens tuffaste förlust i karriären kan rättfärdiga ett sådant hjärnsläpp.
Mynta, chili och basilika är också ”komponenter” som borde stannat kvar på grönsaksavdelningen. Trodde jag.
Hade Stalactites och Tsitsipas tappat det helt? Hade man åkt med i vågen av Tsitsipas-hysterin och istället skapat en rätt inspirerade och motiverade av en stor mängd hybris?
Inte alls. Det här var snarare ett genidrag. Och ett vågat sådant.
Nog för att alltför många grekiska kolgrillsbarer hemma i Sverige mixtrat och fördärvat rätten, det här var banne mig ämnat för att misslyckas.
Men man lyckades.
Souvlakin ser inte mycket ut för världen (bild nedan) men oj, det var förvånansvärt gott. Smaklökarna fick jobba som aldrig förr. Myntan gav en fräsch och syrlig eftersmak man först inte trodde var möjlig. Basilikan gjorde vad den skulle och chilin, den såg till att man levde. Granatäpplet? Pricken över i:et. Fruktansvärt gott.
Bortsett från priset, 17 australiensiska dollar, så finns det inget att att anmärka på.
Vad som på förhand ansågs vara den kanske mest obskyra rätten i mannaminne gick verkligen hem.
Och det hade kunnat sluta med en alldeles egen souvlaki-selfie med uppfinnaren själv. Tsitsipas hade nämligen testat sin alldeles egna paradrätt bara 20 minuter tidigare som han givetvis dokumenterade på sin Instagram.
En Tsitsipa souvlaki-selfie med Tsitsipas själv – det hade varit för bra för att vara sant!
