Nick Kyrgios. Foto: Patrick Bengtsson

Vad är straff? Eller en bättre fråga är kanske snarare: vad är poängen med straff? Är det att straffa den som gjort sig skyldig till regelbrott eller att försäkra sig om att förbrytaren inte gör det igen? Naturligtvis är inte detta nödvändigtvis binärt, det behöver inte enbart vara det ena eller det andra, men det är ändå en fråga värd att ha i beaktande när vi granskar Nick Kyrgios straff för hans regelbrott i Cincinnati för två månader sen.  

Ni kan läsa straffet, som alltså offentliggjordes idag, i sin helhet här (Twitterlänk). Kort sammanfattat innebär straffet att om Kyrgios håller sig i skinnet i sex månader slipper han straff helt och hållet, men om han bryter mot vissa regler igen under denna sexmånadersperiod blri han avstängd i 16 veckor och bötfälld. Att det har tagit såhär lång tid att komma fram till något, till dagarna efter Laver Cup avslutats, är såklart en mindre skandal i sig. ATP har dessutom satt sig själva i en svår situation eftersom Kyrgios är en av de spelare de marknadsför absolut mest, vilket gör att frågor kan ställas om det är mer än bara regelbrottet de tar hänsyn till när de bestämmer sig för vad straffet ska vara. Det är nog en artikel i sig att behandla det i sin helhet, dock. 

Jag tror att jag inte var ensam i min magkänslareaktion att australiensaren kom lätt undan med tanke på han faktiskt betedde sig i Cincinnati och har betett sig under en längre tid. Om poängen med straff är främst att straffa förbrytaren borde straffet således ha varit högre, i synnerhet eftersom 24-åringen slipper straff över huvud taget bara han sköter sig i ett halvår. Tittar man närmre på de regler han måste förhålla sig till under den här perioden går det snabbt att konstatera att det är regler väldigt få spelare bryter ändå. Med andra ord: beter sig Nick Kyrgios som en tennisspelare under ett halvår slipper han straff för sina grova överträdelser. Vad är det för straff egentligen? 

Om man väljer att lägga vikt i det andra perspektivet med vad straff ska vara, det vill säga att det främsta syftet är att motverka framtida regelbrott, är det lätt att komma till en annan slutsats. Hur mycket Kyrgios än gillar att upprepa att han inte ens tycker om tennis är det självklart att han inte vill bli avstängd i tre månader. Här får han med andra ord en period på sig att faktiskt bete sig som en tennisspelare för att undvika en avstängning. Det kan ses som en testperiod; om Kyrgios själv märker att han faktiskt kan fokusera på tennisen först kan det i förlängningen leda till bättre beteende framöver. Han inser att det är något han kan göra och fortsätter med det. Straffet kan med andra ord tolkas som ett försök av ATP att hjälpa 24-åringen, speciellt eftersom det också kräver att han får professionell hjälp under dessa sex månader. 

Det andra perspektivet med vad straff ska vara är nobelt och godhjärtat, men det finns också problem med det. Det allra främsta problemet är att straffen då kan bli helt olika för spelare för samma regelbrott, eftersom man då bedömer på en individbasis, vilket inte känns rättvist någonstans. Ett annat problem är att man frånsäger förbrytaren ansvar – Nick Kyrgios är trots allt en vuxen människa kapabel att ta egna beslut. 

Magkänslan är förmodligen med andra ord rätt: det är ett alldeles för snällt straff, eller “straff” om ni så föredrar. Om det däremot innebär att Kyrgios beter sig under den här perioden och hittar ett bättre sätt att vara på tennisbanan som resultat är det svårt att argumentera för att det inte fanns något värde i det milda straffet. Det är såklart ett ganska stort om och bara för att det finns ett värde i något betyder inte det heller att det är rätt väg att gå. Det är mycket med det här som ger en dålig smak i munnen och vi får som sagt tyvärr konstatera att ATP:s straff är för milt. Skärpning. 

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.