“Grinden” fortsätter! Måndagen och tisdagen ska summeras – i kodord.

Mycket nöje!

Allt har varit frid och fröjd i Wimbledon. Jordgubbarna har smakat mumma, den tillhörande krämen likaså och vädret har varit på topp.

Vad mer? Jo, tennisen. Tennisen har levererat. Vi kanske inte har fått uppleva liknande popcornmatcher rent kvalitetsmässigt som i Franska Öppna senast, men man är inte långt därifrån.

Sällskapet i mediarummet kunde inte ha varit bättre med fina Björn Hellbergs närvaro.

Vart vill jag då komma? Jo, allt har varit frid och fröjd. Tills tisdagen. The Great Escape!

***

Men först. Låt oss koka ner måndagen i några rader. Lindstedt/Ostapenko VS Molteni/Ninomiya och Kevin Chahoud VS Holger Rune. Där låg huvudfokusen.

Barty-Riske, Federer – Berrettini och Djokovic – Humbert fick ursäkta. Här skulle det “grindas” svenskmatcher.

Först ut: Lindy/Penko. Första set, hyfsat tight. Det skulle behövas en stenhård serve på svenskens bakhuvud för att paret skulle vakna till och spela lite mer avslappnat. Nej, analysen är inte en påhittad version från min sida utan vad Lindstedt sa efter segern.

I andra set rann siffrorna iväg och Lindstedt/Ostapenko har i sina två matcher i tävlingen hittills sett ruskigt starka ut. Det första riktiga testet kommer imorgon onsdag i form av Peers/Zhang. Seger där och vi har en svensk i kvartsfinal!

***

Jordgubbar och kräm förtärs också av spelare har vi fått nu bekräftat. Innan vår korta poddinspelning med the man himself, Stefan Olsson, kom Stefan med en mäktig skål kräm. Jordgubbarna? Begravda långt under den fyllande krämen. Måste man gilla!

***

Podden finns nu ute i “etern” för lyssning! Vi gick igenom förutsättningarna inför Wimbledon 2019, som drar igång på torsdag för Stefan, och där han har alla möjligheter att ta tredje raka Wimbledon-titeln!

***

Podden går på högvarv! Ett kortare avsnitt kommer ut i dagarna med André Göransson! Göransson är på plats och sparrar med tidigare College-kamraten Ben Mclachlan.

***

Kevin Chahoud mot världstvåan Holger Rune. Numera världsetta om man ska vara korrekt, vilket han kort och gott blev efter segern mot Chahoud. Det blev tufft, vilket vi mycket väl visste om på förhand.

Kevin, en “grinder” som helst gärna får tillbaka så många bollar i banan som möjligt och som gillar att kontraslå, mot dansken som kunde sätta en helt löjlig fart på bollen, utan särskilt mycket till farthjälp. 6-2, 6-4.

Kevin drog ett högt come on efter att svensken hämtat upp 4-0 till 4-4 i andra set. Ett come on som nog väckte en hel del champagnedrickande turister vid bana 10.

***

Utöver svenskarnas matcher hann man inte se så värst många fler matcher. Korrekt siffra: 0. Tiden gick åt att printa ner rader i artikelform, äta (viktig prioritering) och redigera mitt och Eriks senaste poddavsnitt. Det tog en satans lång tid p.g.a diverse tekniska missöden.

Tiden fanns dock att se Federer VS Berrettini – trodde jag. Schweizaren hade bråttom hem och vann efter en timme och 15 minuter på matchklockan. Fan.

***

Det var inte lite “gummi” man hade när man äntrade området på måndagsmorgonen…

***

Nej, det fick bli en hyfsat tidig kväll. Det blev ett stopp på fina Five Guys med kamrat Joe Craven (följ honom på twitter) och en bacon cheeseburger + en liten pommes. Jag vet inte riktigt varför, men storlekarna är enorma jämfört med vad vi är vana vid hemma i Sverige. Den lilla pommesen var allt annat än liten.

Men. Man ska inte klaga!

Det vattnas i munnen…

***

Vi hoppar raskt in i tisdagen.

Min Wimbledon-resa har varit smärtfri. Om man bortser från, just det, tisdagen.

Och kanske borde jag inte skriva alltför mycket med tanke på att rucklet jag vistas under mina två veckor i Wimbledon av någon oklar anledning känner till Tennisportalen. Kanske var det också jag som vid första bästa möjlighet introducerade ruckel-ägarna för just Tennisportalen. Vem vet.

Varför ruckel? Jo, jag skriver gärna inte så att ägarna i Anders, Ingvar, Robert, Björn, Nicklas, Bosse tar upp diverse tolk-maskin och får fram på vad undertecknad har stått till med.

Om ni inte fattade vad namnen har att göra där, jo, ta då första bokstaven i varje namn och ni har ett ord. Nu fattar ni säkerligen. Låt oss fortsätta.

Juste, ruckel går inte att översätta, det blir bara “ruckel”.

Nej, kom till saken då.

Jo, saken var den att allt var fint ja. Tills det var dags för undertecknad att lämna rucklet under tisdagsmorgonen och ta sig in till det som jag ändå är här för – tennisen.

Men nej. Det ville sig inte. Det yttersta lagret av rucklet gick inte att komma igenom. Varför vet jag inte riktigt. Men här befann man sig i en knivig situation. Det gick inte att ta sig till tennisen. Vad fick man då istället göra? Jo, man fick ta vindruta vägen (vind hör inte hemma här) och köra ett skutt neråt. Det var långtifrån skönt. Väskan fick ta den första smällen. Sedan kom undertecknad. Lyckligtvis klarade man sig från några skavanker, förutom att ens själva värdighet minskade då.

Jag hoppas alla förstod innebörden av ovanstående text. Annars finns jag i DM.

Det är inte alls kul att vara Peter, Anders, Robert, Alex, Nils, Olle, Isak, Dennis, nej.

***

Tisdagens fångst!

***

Jag fick precis ett messi (ta bort bokstaven i). Tydligen gick det inte att öppna det yttersta lagret av rucklet nu.

Det är med andra ord bara en tidsfråga innan man får leta ett nytt ruckel…

***

Ny Wimbledon-historia är skriven!

Vi fick se tävlingens första 12-12 tiebreak någonsin.

John Peers, Henri Kontinen, Rajeev Ram och Joe Salisbury – sträck på er!

***

Imorgon onsdag, då ska det minsann bevakas matcher!

Djokovic – Goffin, Federer – Nishikori, Nadal – Querrey, Pella – Bautista Agut och sist men definitivt inte minst – Lindstedt/Ostapenko – Peers/Zhang. Popcornstånden inne på området får bunkra upp!

***

Om några dagar är kalaset över.

Wimbledon.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.