Det är på sin plats att vi, såhär nära inpå natten till torsdag, kommer med en uppdatering från dagarna Paris.
Allez!
Tanken var att jag varje kväll, i bloggform här på sidan, skulle summera det som hänt tidigare under samma dag från Franska Öppna.
Man kan enkelt konstatera att jag helt enkelt fått kapitulera. Det beror på en rad olika anledningar men kan kokas ner i att jag helt enkelt inte hunnit med plus en liten släng av lathet. Det ska det dock bli ändring på tills jag reser hem igen på söndag kväll. Nu lovar vi blogginlägg varje kväll! Om nu någon vill läsa…
Nej, nu glömmer vi det dåliga, och istället blickar framåt mot det goda.
***
Incheckningen på hotell Appart’City Confort Paris Velizy sent på söndagskvällen gick smidigt. Herren i receptionen var inte övertrevlig, men heller inte dryg eller otrevlig. Nånstans där mittemellan.
Hotellet bokades via Booking.com som enligt sin hemsida har betyget 4 stjärnor. Nu vet jag inte riktigt efter vilka parametrar man kör sitt någorlunda obskyra betygssystem efter, men några 4 stjärnor är det långtifrån. Priset, ca 5000:- för 8 nätter, snabb uträkning på miniräknaren säger 625 kronor per natten, det får ändå ses som ett helt okej pris. Jag var sent ute och hittade ett någorlunda billigt hotell, en 20-minuter lång Über-resa iväg från Roland Garros.
Hotell under Grand Slam-turneringar ska i mitt tycke vara just billiga. Gärna väldigt billiga och helst gärna med gångavstånd till anläggningen. Nu var jag som sagt sent ute så det sistnämnda fick man fetglömma. Man spenderar inte särskilt mycket tid på hotellrummet ändå. Det är att komma hem vid 23, 24 på natten, vakna vid 9 och iväg igen. Då kan man lika gärna skippa Ritz Carlton och allt vad det heter.
***
Senaste hotellrecensionen av Appart’City Confort Paris Velizy på Tripadvisor lyder följande:
”Mest motbjudande hotellrum jag någonsin haft. Noll stjärnor. Helt avskyvärt. Se bilder. Smutsigt badrum (toalett, golv, murar, dusch) , en cigarettlukt, fläckiga mattor överallt. Duschen såg ut som någon nyst över hela väggarna.”
***
Jag har skrivit om det i andra sammanhang tidigare och jag skriver det gärna igen. Man känner sig som ett barn på julafton första dagen man stiger in på anläggningen och i synnerhet inne i mediacentret. Inte kanske särskilt för den doft som florerar bland stenhårt arbetande journalister generellt, men mer för att man kommit in i sin lilla bubbla igen. Titta på matcher, intervjua spelarna, gå på presskonferenser med några av världens absolut största spelare genom tiderna, bevaka våra svenskar – det finns inte mycket som slår det.
***
Sällan har man sett ett så hårt arbetande folk som tennisjournalister. Mina kollegor för veckan sitter verkligen bakom sin skärmar (mer om det nedan) och sliter på i 13, 14 timmar per dygn. Respekt! Majoriteten av journalisterna lämnar inte skrivbordet under dagarna utan sitter kvar och följer matcherna via en specifik skärm som alla har tillgång till vid just sina skrivbord. Ett mycket smidigare och effektivare sätt att bevaka sina spelare på, speciellt om man, säg, är amerikan och har flera spelare från samma nation igång samtidigt. Då slipper man den enorma trängsel på området som råder och kan lugnt och ostört skriva sina artiklar. Det ska dock tilläggas att inget slår att faktiskt se tennis live, på plats, så som den ska bevakas i mitt tycke, men jag har samtidigt full förståelse för de som väljer att sitta bakom sina skärmar i princip dygnet runt.
***
Skärmarna! Tillgång till alla banor har man givetvis. Likaså statistik, ett schema för kommande presskonferenser, transkripts av intervjuer, matcherna i repris där och ännu mer statistik. Bra grejer helt enkelt.
***
Nu undrar ni säkert febrilt vad undertecknad förtär under dagarna. Eller inte. Men det ska jag berätta! Media-restaurangen erbjuder bra grejer såsom kött, fisk eller kyckling varje dag. Varje badge tillåter 11 euro per dag, och resterande kostnader får man pynta upp för själv.
***
Det tåls att upprepas hur mycket fina svenskinsatser gör för tennisintresset i Sverige och för våra besökssiffror i synnerhet. Tre svenskar vidare till den andra omgången i en Grand Slam-turnering! För första gången sedan 2006. Magiskt!
***
Det har varit extremt roligt att få ta del av svenskarnas fina prestationer på plats. Johanna Larsson inledde det hela och Rebecca Peterson samt Mikael Ymer har som bekant gjort samma sak – avancemang till den andra omgången. Ännu roligare än själva matcherna har faktiskt vara att få prata med spelarna, helt ostört som ensam svensk på plats. Det är något jag inte direkt tar för givet och som faktiskt är smått sjukt när man tänker efter. Varför är inte fler kollegor från den svenska presskåren här?
***
Hur många matcher har man hunnit se på plats mellan måndag-onsdag? Inte jättemånga om jag ska vara helt ärlig. Svenskarnas matcher har jag självfallet sett på plats från start till slut, men många fler än så är det inte. Nadal – Hanfmann såg jag första set. Tysken fick en tennislektion så det sjöng om det. Federer har jag inte hunnit se ännu. Kecmanovic – Kudla fastnade jag framför av någon högst oklar anledning. Oj vad skönt han spelar, serben. Det ska det bli ändring på till kommande dagar. Se fler matcher med andra ord.
***
Nu kanske ni undrar febrilt hur det går till när man ska boka upp spelare för intervjuer efter matcherna? Inte? Jag berättar ändå…
Det går till som vid de flesta ATP eller WTA-turneringar för delen. Man skriver på ett papper om vilken spelare man vill prata med efter match, oavsett vinst eller förlust, och spelaren är då skyldig att ställa upp och prata efter önskad tid vid mediacentrets olika intervjurum. Den stora skillnaden gentemot ATP och WTA-tävlingar är just att spelarna är skyldiga att prata oavsett utgång. Annars brukar praxis vara att man endast får prata med spelarna som faktiskt vunnit.
***
Det sägs att världens mäktigaste människor, kändisar, idrottare m.m har förmågan att tysta ner ett helt rum med enbart sin närvaro. När det kommer till Roger Federer stämmer det helt och hållet. Smått surrealistiskt att bevittna på plats. Han är stor, den gode Federer.
***
Att man skulle omnämnas i en någorlunda obskyr serbisk tennisblogg hade man inte direkt förväntat sig inför ankomsten till Paris. Det är dock ett faktum och det är bara att förhålla sig till det.
Jag hade förmånen att träffa på Zoran från Serbien vid ett av alla skrivbord nere i centret. Vi pratade om alltifrån Paok och Partizan Belgrads fina relation till varandra och Bojan Djordjic uppväxt i Stockholm. Inte visste jag då att Zoran samtidigt smattrade på sina tangenter och basunerade ut vår härliga konversationen till allmänheten.
Stort tack till Tomislav Mutavcic på Twitter som uppmärksammade detta. Om nu någon mot förmodan vill läsa och eventuellt översätta texten via Google Translate har vi mästerverket här:
https://www.b92.net/sport/rolandgarros2019/kecman-pariz.php?yyyy=2019&mm=05&dd=28&nav_id=154785
***
Intervjuer från våra svenska spelare finns på Tennisportalen.se och den som stod ut mest var föga förvånande Robert Lindstedt. Han tog verkligen inga fångar och gick till attack mot Franska Öppna med ett par syrliga one-liners. Befriande att vi har spelare som verkligen säger vad de tycker i tider där klyschorna blir allt fler och fler… positivt överraskad var man också av Mikael Ymer som öppnade upp och pratade om sina problem under fjolåret samt om hans mer harmoniska inställning till livet och tennisen idag.
***
Vad händer nu? Jo, en Über hem till det obskyra Appar’t City Confort Paris Velizy och göra om proceduren igen imorgon torsdag. God natt!
***
Stort tack till alla som hör av sig, kommenterar, delar, läser det vi gör. Det betyder enormt mycket. Tack!