Med bara en Challengerturnering veckan innan Wimbledon reflekterar vi över varför spelare ställer upp i en grusturnering när de ska spela på gräs veckan efter, och tar givetvis en titt på hur det gick i Milano.
Milano
Att det finns spelare som känner att de inte har mycket att hämta i Wimbledon – vare sig i huvudturneringen eller i kvalet – är förståeligt, men att det finns spelare som väljer att spela en Challenger på grus veckan innan de ska spela Wimbledon är bra märkligt. De bör givetvis tillbringa veckan med att träna på grus för att åtminstone få lite grästennis under fötterna inför Wimbledon. Det är inte utan att man får känslan att de mest åker till London för prispengarna.
Nåväl. Alltför kritisk ska man väl ändå inte vara med tanke på att prispengarna på Challengernivån inte direkt är skyhöga, och att många av dessa spelare är beroende av regelbundet bra resultat för att kunna fortsätta finansiera sin tennissatsning. Då är prispengarna man får för att ens spela en match i en Grand Slam guld värda.
Det var väl förmodligen i sådana tankar Marco Cecchinato och Thiago Monteiro gick när de anmälde sig för både Challengerturneringen i Milano veckan innan Wimbledon. De gjorde faktiskt båda sina första seniormatcher i karriären på gräs under dagen – Cecchinato fick endast med sig fyra gem mot Kei Nishikori, men Thiago Monteiro drog nytta av sin lite enklare lottning och slog Andrew Whittington i fyra set. Vilket faktiskt innebär att han gör en bättre turnering i Wimbledon än vad han gjorde i Milano, där han åkte ut direkt mot landsmannen Guilherme Clezar.
För det spelades ju faktiskt en turnering förra veckan också; det är inte bara en parentes i Wimbledonförberedelserna oavsett vad denna artikel har förmedlat hittills. I ett någorlunda starkt startfält var det Guido Pella som skulle sopa undan allt annat motstånd i sin väg till titeln. Det enda setet han förlorade var det första i hans andra match mot Pedja Krstin, något han skulle bestraffa med att låta kroaten bara vinna två till gem under resten av matchen. Därefter gick det på räls för den 27-årige argentinaren. I nästa match släppte han bara två gem mot Gianluca Mager, och i semifinalen tog han sig bekvämt förbi den numer 35-årige Tommy Robredo i två raka set.
Finalen mot landsmannen Federico Delbonis blev en dyster affär. Den var het i ungefär 15-20 minuter innan Delbonis tappade konceptet totalt och Pella kunde enkelt vinna första set. Tre gem in i andra set avbröt dessutom Delbonis matchen och en tionde Challengertitel för Guido Pella var ett faktum
Finalresultat: [5]Guido Pella 6-2, 2-1 [3]Federico Delbonis
Denna veckan har vi en grusturn… förlåt, hardcourtturnering i Recanati, Italien, och en grusturnering i Marburg, Tyskland. I Recanti är Luca Vanni och unge lovande fransmannen Quentin Halys toppseedade, och i Marburg är norrmannen Casper Ruud förstaseedad med ovan nämnde Pella som nummer två. En glödhet förstarunda väntar för Pella där han tar sig an den tyske sagomannen Oscar Otte.