Challengerkollen är tillbaka. Denna gång med dubbelt fokus: dels kollar vi in återväxten i fransk herrtennis och så gläds vi åt en australisensare som hittar formen efter långt skadeuppehåll.
Helfransk final i Istanbul
Det pratas ofta om dålig återväxt i fransk herrtennis, vilket inte är särskilt konstigt när man begrundar att 24-årige Lucas Pouille är den enda av 10 fransmän i topp 100 som är under 27. Därutöver har 7 av de resterande 9 dessutom passerat 30. De unga fransmän som har funnits och till exempel fått chansen i Roland Garros med hjälp av wildcard har istället ofta fått rubriker av fel anledningar.
Därför är det glädjande med framgångar för ett par unga fransmän. I ett förvisso inte vrålstarkt startfält i Istanbul under veckan som gått var det till slut 19-årige Corentin Moutet som ställdes mot 21-årige Quentin Halys i finalen, varav båda alltså är fransmän. 175 centimeter korta långa Moutet är en av de som ofta varit i rampljuset av ickesportsliga anledningar, då han har ett hett temperament på banan och tenderar gå ut och in ur matcher.
136-rankade Halys har länge varit lovande utan att riktigt blomma ut och har befunnit sig i spannet mellan 100 och 200 i ett par år. 20-årige fransmannen Ugo Humbert har även han ett bra år och är nu rankad på plats 108, tre bakom Corentin Moutet. Så nog är det förmodligen bara en tidsfråga innan vi har i alla fall någon ung fransman topp 100 igen.
Finalresultat: [4]Corentin Moutet 6-3, 6-4 [2]Quentin Halys
Duckworth kämpar sig tillbaka från skada
Efter James Duckworth förlorade i första rundan av Australian Open i 2017 mot Paolo Lorenzi påbörjade han ett långt skadeuppehåll. En fotoperation och lång rehab innebar att han var borta ända till början av 2018 när han försökte kvala in till Brisbane och Australian Open utan att lyckas. Det har varit en lång väg tillbaka för Duckworth, som var topp 100 för ett par år sedan, och innan förra veckan började var han rankad på plats 418.
Det pratas ofta om hur svart det har varit för Djokovic att ta sig tillbaka från sin skada, och hur tufft Wawrinka och Murray numer har det. Även om det är sant, är det klart tuffare för killar som Duckworth att ta sig tillbaka till huvudtouren. 26-åringen kan knappast räkna med att få några wildcards. Dessutom behöver inte Djokovic, Wawrinka och Murray vara i bra form för att vinna matcher på touren, medan killar som Duckworth nästan behöver vara i toppform för att ta sig tillbaka dit.
Därför är det himla kul att kunna rapportera om att australiensaren inte bara kvalade in till Challengerturneringen i Cary, North Carolina, utan gick dessutom hela vägen och vann. Med motstånd som Bjorn Fratangelo och Reilly Opelka i de två avslutande matcherna vittnar det om att han börjar hitta formen. Hela 129 platser upp på rankingen för Duckworth som nu återfinns på 289:e plats, två platser före en viss Mikael Ymer.
Finalresultat: [Q]James Duckworth 7-6(4), 6-3 [4]Reilly Opelka
Övrigt
– Szczecin, Polen, har en av de bästa och mest välbesökta turneringarna på hela året, även om namnet på staden främst drar tankarna till en halvdan polsk fotbollsmålvakt. 27-årige Guido Andreozzi skulle gå segrande ur denna 26:e upplaga av turneringen efter en finalvinst mot kvalspelaren Alejandro Davidovich Fokina med 6-4, 4-6, 6-3.
– Tre timmar och tjugofyra minuter. Så lång var finalen i Banja Luka, Bosnien och Hercegovina, mellan Alessandro Giannessi och Carlos Berlocq. Matchen blev därmed den längsta Challengerfinalen sen 2015. Segrande gick italienaren Giannessi med 6-7(6), 6-4, 6-4 och klättrade över 100 platser på rankingen till plats 175.
– Blaz Kavcic är en av de mest välrenommerade Challengerspelarna. I Shanghai tog han sin 17:e titel under veckan och har därmed vunnit minst en Challengertitel i tio raka år. Minst sagt välbehövligt för slovenen som har ett riktigt tufft år. Trots denna vinst är han fortfarande utanför topp 200. I finalen besegrades 210-rankade Hiroki Moriya med 6-1, 7-6(1).
