Jag växte upp under en tid när Sverige hade ett antal världskända sportutövare som slog rekord till höger och vänster. Än idag pratas det, med ett stänk av nostalgi och en enorm stolthet, om dessa fantastiska människor som satte Sverige på kartan i internationella sportsammanhang.

Från självklara Tipsextra på samma tid varje lördag efter att tipslappen lämnats in till online betting som kan skötas var som helst och när som helst. Livet förändras i allt snabbare takt, och så även sport. Visst är det bekvämt att kunna följa sin favoritspel från mobilen och livestreama event men jag är nog inte ensam om att ibland sakna den kollektiva stoltheten av gångna tider. 

En svunnen tid

Det är idag otänkbart att skolor och arbetsplatser pausar allt under tiden ett sportevenemang går av stapeln. Lyckliga var vi som istället för att delta i mattelektionen fick samlas i aulan för att se Ingemar Stenmark ta hem ännu en medalj i skidbackarna.

Det kan vara svårt idag att förstå hur detta fostrade en hel generation. Hur hela familjer samlades på kvällarna för att se, och heja fram, våra världskändisar till seger framför Tv:n. 

Vi sörjde kollektivt när beskedet kom att vår fantastiska formel 1 förare Ronnie Peterson omkom i en krasch under en tävling i Monza. Vi firade kollektivt när vår tennisspelande Björn Borg tog hem trofé efter trofé och när våra svenska hockeyhjältar i Tre Kronor tog hem medaljer i VM. 

Det var dagens samtalsämne i skolor och på arbetsplatser landet runt varje gång våra hjältar tävlade. Vi har till exempel haft många duktiga tennisspelare sedan Björn Borg men ingen har kanske nått den folkkära status som han gjorde. Vill du uppdatera dig om svensk tennis, som fortfarande når internationella framgångar, är tennisportalen en utmärkt sida att läsa vidare på.

Historikern och idrottsvetaren John S. Hellström behandlade just denna känsla av kollektiva segrar i sin doktorsavhandling Den svenska sporthjälten. 

Hur mitt intresse för sport växte fram

Att jag själv provade på en hel del sporter, och snabbt förstod att jag aldrig skulle bli någon större stjärna, dämpade inte min entusiasm.

Det var just känslan av denna kollektiva glädje, eller sorg, som hela nationen delade som till stor del formade mitt intresse. Sedan ska vi så klart inte förringa det faktum att vi slapp lektioner i skolan till förmån för att se allas våran Ingemar fara ner för backarna. Det hade varit dumt av mig att förneka. Mitt stora intresse av ishockey hade dock en något annorlunda start.

Piggelin och ishockey

Hockey var en stor sak i min familj, det var Canada Cup och VM som var årets händelser. Skulle Sverige kunna slå den stora röda maskinen som var rysslands nationallag?

Nu var jag lite för ung för att riktigt greppa hysterin runt det ryska laget men att det var just dom alla ville vinna över var kristallklart.

Mitt växande intresse hade inte så lite med att göra att min äldre bror inför varje match köpte hem en hel låda med isglassen Piggelin. Varje gång sveriges Tre Kronor gjorde mål fick vi ta en glass. Ja ni kan ju själv tänka er, vilket barn sitter inte glatt kvar framför Tv:n under dessa premisser. På köpet fick jag med mig en livslång kärlek för ishockey.

Då och nu

Även sättet att se på sport har förändrats. Från att samla familjen framför Tv:n för att se någon av våra svenska hjältar göra sitt bästa på någon av våra två TV kanaler, till att kunna streama i princip vilket sportevenemang som helst. Till TV kanaler som endast visar sport och nya sporter som e-sport.