Vi synar den nyss avslutade grussäsongen och ställer oss frågan vilka lärdomar vi kan dra från den. Vad säger Federers grussäsong och vad kan vi lära oss från Bartys oväntade grusframgångar? Det, och mer därtill, reder vi ut här nedan.
41. Federer är fortfarande världsklass på grus
Vi var många som tvivlade på Roger Federer inför grussäsongen, bland annat hade vi på Tennisportalens redaktion våra frågetecken. Håller 37-åringens kropp för den fysiska påfrestningen grustennis innebär? Hur klarar enhandsbackhanden de höga studsarna? Hur motiverad är han egentligen när chansen är liten att han kommer vinna något?
Frågorna var som sagt många, i synnerhet inför Roland Garros då han förvisso hade spelat hyfsad tennis i Madrid och Rom men de veckorna slutade med att han drog sig ur mitt i turneringen i Rom. De försa fyra rundorna i Paris kunde schweizaren i och för sig inte ha önskat sig en bättre lottning, men alla spelare i Slamturneringar är högst kompetenta spelare och matcherna ska också vinnas – något Federer gjorde utan att tappa ett set (även om det var nära mot norrmannen Casper Ruud).
Det som imponerade mest var däremot hur han besegrade landsmannen Stan Wawrinka. Världstrean tog kommandot direkt i matchen och var klart bättre i första set även om det till slut krävdes ett tie-break för att avgöra det. Wawrinka kom tillbaka på ett imponerande sätt i andra men i tredje och fjärde var det den äldre av de två som var bättre igen. I semifinalen mot Rafael Nadal var det som väntat inget snack, men även där visade Federer prov på fint spel och kunde mycket väl ha vunnit andra set. Jag skulle inte bli förvånad om han är sugen på att lira ett till år på grus.
32. Det lönar sig att omfamna alla underlag
Ash Barty har egentligen aldrig gillat grus utan har föredragit snabbare underlag, på sitt förståeligt då på ytan ser hennes spel ut att vara bäst anpassat för gräs och snabb hardcourt med sin grymma serve och fantastiska slice bland annat. Ett citat som florerat på sociala medier senaste dagarna är att hon bara för ett år sen sa att för varje dag som går på grussäsongen kommer grässäsongen en dag närmre. Ganska talande.
Något hände dock detta år. Efter kvartsfinalvinsten mot Madison Keys i Roland Garros berättade hon att tillsammans med sitt team har de tagit sig an och förberett sig på ett annat sätt för denna grussäsong. ”Embrace” och ”enjoy” var de två verb hon använde sig. Omfamna och uppskatta.
Det är såklart detta till trots en överraskning att hon vinner Roland Garros och det lär vara snabbare underlag som ger henne mest framgång framöver, men vi kan nog ändå slå fast att detta inte hade hänt om hon inte hade omfamnat gruset. Som supporter av sporten är det alltid oerhört glädjande att se att hårt arbete och rätt attityd leder till framgång.
23. Det är aldrig för sent att nå nya höjder
Fabio Fognini började redan förra året med att ta sin tennis lite mer seriöst än tidigare när han blev första italienare på ATP-touren att vinna tre titlar på en säsong. Det var dock ”bara” titlar på 250-nivån och nu 2019 har 32-åringen tagit sin tennis till ytterligare höjder med Masters-titeln i Monte Carlo, där han bland annat defilerade ingen mindre än Rafael Nadal. Sedan dess har Fognini även hållit en jämn hög nivå – även det okaraktäristiskt för italienaren – och vunnit minst två matcher i Madrid, Rom och Roland Garros. Hans förluster i de turneringarna har kommit mot Dominic Thiem, Stefanos Tsitsipas och Alexander Zverev, som alla tre tillhör den absoluta världseliten på grus.
Med fjärderundan från Roland Garros i ryggen gör han nu debut i topp 10 som äldsta debutant någonsin (om man bortser från de som blev topp 10 när rankingen introducerades). Fognini visar, precis som Kevin Anderson och John Isner har gjort de senaste åren, att det aldrig är för sent att utvecklas och ta sin tennis till nästa nivå. Fantastiskt kul att se.
14. En bra grussäsong är ingen garanti för RG-framgång
Två av succéspelarna på ATP-touren den här grussäsongen var chilenaren Christian Garin och italienaren Matteo Berrettini. Garin, nyss fyllda 23 år gammal, började året strax innanför topp 100 efter en succéartad säsongsavslutning på Challengertouren under vilken han vann tre raka titlar på grus. Så nog visste vi att det här var en kapabel spelare, men att det direkt skulle översättas så pass väl till huvudtouren hade nog ingen räknat med. Titel både i Houston och München hann Garin med.
Jämnåriga Berrettini har varit på huvudtouren i drygt ett år nu och vann sin första titel i Gstaad i juli förra året. Även han har haft en stark grussäsong först med titel i Budapest och sen finalförlust i München (mot just Garin) där han, olikt sin finalmotståndare, tvingades spela semifinal och final samma dag på grund av regn dagen innan.
Utöver två starka grussäsonger har Garin och Berrettini även gemensamt att de inte riktigt kom till rätta i Roland Garros. Förvisso hade Garin en tuff lottning där han ställdes mot Wawrinka i andrarundan, men fick bara med sig fem gem i den matchen. Berrettini har än mer anledning att vara besviken då han åkte i raka set mot Casper Ruud i sin andra match, en match där han var favorit på förhand. Vänder vi blickarna mot WTA-touren ser vi världsstjärnan Karolina Pliskova som vann Rom, och sågs med god anledning som en av favoriterna i Paris, men åkte i tredjerundan mot 31-seedade Petra Martic.
