Rebecca Peterson är i skrivande stund rankad 226 på världsrankingen och är näst bästa svenska på damsidan. Hon kvalade in till årets US Open, gick till kvartsfinal i Guangzhous WTA-tävling och spelar tennis på den yttersta världseliten. Därför måste man ställa sig frågan – hur tänkte ni här SVT Sport?
”Doldisen Rebecca Petersons största seger i år” – så löd rubriken efter att Peterson besegrade 49-rankade Alison Riske med klara 6-3, 6-2 i Guangzhou tidigare under veckan.
I samma artikel går det att läsa att Rebecca Peterson är just rankad 226 i världen. Sätter man det i perspektiv till, ursäkta franskan, hur jävla bra det är, ja, då är rubriken inte bara ett hån mot Peterson i allmänhet – utan till tennisen som sport i synnerhet.
Tennisen som idrott har aldrig varit så bra som den är nu och konkurrensen är vad den är – fruktansvärd. En av världens största sporter och kanske den största individuellt sett.
Hur bra är man om man är rankad inom topp-200, i en sport med flera miljoner utövare, i en sport som spelas praktiskt taget överallt? Djävulistiskt bra. Nästintill utomjordiskt bra.
Tennisens mediautrymme i Sverige är absolut inte vad den en gång i tiden har varit och resultaten likaså. Vi är långt borta från nationens glansdagar med Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg, Jonas Björkman med flera.
Man ska aldrig säga aldrig men att vi ska bli den stornation i tennis vi en gång var, nej, det är bara naivt att tro. Konkurrensen har sedan dess ökat avsevärt och fler nationer än nånsin är med och ”bråkar” om titlar på alla möjliga nivåer.
Att då rubricera en topp-200 spelare inom kategorin ”Doldis” – då hamnar vi plötsligt på en fruktansvärt låg nivå.
Bra rutet!
Alla som håller på med tennis på olika sätt – spelare, tränare, klubbledare, förbundsfolk men även bloggare och mediapersoner som både kan och gillar tennis – måste ryta ifrån varje gång liknande saker händer. Det är som ni är inne på – en skymf mot sporten!
Ta alltid debatten. Ifrågasätt stjärnstatus och världsstjärneutryck för innebandy, speedway och ishockeyspelare mfl. Eller som en person fångade det: ”En idrottsutövare som behöver is eller snö för att utföra sin prestation kan inte kalla sig världsstjärna för då är sporten för liten ur ett globalt perspektiv”.
Doldis = relativt okänd. Hon ÄR en doldis i Sverige, tror inte att 1% av svenskarna känner till henne.
Är man från utlandet och är tennisintresserad tror jag att man oftast kanske har koll på dom ungefär 50 bästa. Väldigt få ”nördar” som har koll på fler lirare än topp 200, så även utomlands skulle jag gissa att hon är en doldis.
Tacka mig gärna
Hej! Visst, kan hålla med att hon per definition är en doldis men det blir samtidigt en väldigt låg nivå ur ett rent journalistiskt perspektiv med tanke på att hon ändå är topp-200 i världen. Din tes om att man ungefär har koll på ungefär de 50 bästa, nja, vad grundar du det på? Och nördar som inte har koll på fler lirare än topp-200? Där underskattar du nördarna 😉 /Alex
Joe har, tyvärr, rätt.
Men, varför accepterar tennisfamiljen detta?
Svensk media måste uppfostras och utmanas som Brian är inne på.
Radiosporten skall ha ett mejl och ett inspel varje gång de toppar en sportsändning med en assist i NHL:s inledande 300 omgångar före ett avancemang på tennistourerna eller har bevakning på plats i innebandy-vm där resultatet blir 28-1.
”Tennisförbundet behöver en Rickard Fagerlund” sa en klok man till mig en gång.
Många minns nog hockeyförbundets kontroversielle ledare som älskades av media och betydde enormt mycket för hockeysporten som tog absurt mycket plats när det begav sig.
Man behöver inte agera lika burdust som honom och man behöver resultat för att synas men kontrasten mot tysta och lama tennisförbundet är milsvid.
Vems fel är det att Rebecca inte är mer känd? Ja PR är inte svenska spelares bästa gren. Klubbar fattar ingenting och på förbundet pratas det om kommunikationsplaner och liknande men i reella termer händer väldigt lite.