Förre storspelaren Magnus Norman har gjort sig ett stort tränarnamn på ATP-touren de senaste åren, främst efter sina framgångar med den nuvarande världstrean Stan Wawrinka. Magnus blev utnämnd som ATP-tourens bäste tränare under fjolåret.
Han har även kontakt med svensk och Internationell juniortennis via sitt jobb på akademin Good To Great. Här kommer hans tankar kring ledarskap och svensk tennis.
**Följande intervju är från Pratatennis.se – forumet för tennistränare och publicerades 2014. Vi på Tennisportalen känner dock att intervjun är högst lämplig idag, tre år senare. Stort tack till PrataTennis.se att vi får publicera den här på sidan.
1. Bakgrund och nuvarande
Berätta om din tränarbakgrund, vart du jobbat och var du jobbar nu.
– Jobbar sedan 2011 på Good to Great Tennis Academy. Under 2014 har jag varit ansvarig för Stan Wawrinka, Elias Ymer samt Dayana Yastremska (14 år från Ukraina) inom ramen för akademin.
** Arbetar idag på Good To Great med huvudansvar för Stan Wawrinka.
*Personlig coach för Robin Söderling 2008-2010
*Personlig coach för Thomas Johansson 2007-2008
*IHM utbildning inom marknadsföring 2006-2007
*Catella Fonder, marknadsassistent 2006-2007
*Professionall tenninsspelare 1994-2004. Högsta ranking 2.
2. Tränarfilosofi
Vad ”tror” du på – vilka saker är viktiga för dig i ditt ledarskap?
– Mitt yrke handlar om att få ut det mesta i varje enskild individ. Alla spelare kan inte bli topp-100 i världen men det finns enormt många möjligheter inom tennisen även om man inte skulle bli bland de bästa i världen. För mig är det lika stimulerande att jobba med alla spelare på alla nivåer inom alla åldrar så länge spelaren vill bli bättre.
–Min tränarflosofi och vår filosofi inom Good to Great är att alla individer är unika. Det finns inte en modell för utveckling av spelare utan man måste anpassa träningen efter varje spelare. Det är vår uppgift som tränare att analysera varje spelare och skapa förutsättningar för utvecklingen därefter. Det går inte att tvinga spelarna in i system. Detsamma gäller för tränare och träning. Varje tränare är unik och har sitt sätt att jobba. Detta är väldigt viktigt att ta hänsyn till. Själva övningen är inte så viktig utan det viktigaste är att det finns ett syfte med träningen/övningen och att det finns en miljö runt träningen/spelaren/tränaren som främjar effektiv träning.
3. Svensk tennis
Varför tror du svensk tennis har tappat i den internationella konkurrensen och vad ska vi göra för att ta oss uppåt igen?
– Väldigt komplext svar som kan pratas om i oändlighet men för att välja ut 3 saker så är de 3 viktigaste uppgifterna för SvTF (Svensk tennis) är enligt mig:
A. Jobba med stöd till klubbarna.
– Det är ute i klubbarna som ALLA våra talanger har kommit fram och utvecklats. Alltså är detta i mina ögon den allra viktigaste uppgiften för SvTF, att stötta klubbarna. Jag tycker till skillnad från många INTE att svenska tränare är för dåliga, saknar passion eller kunskap många gånger utan snarare ledning och/eller styrelser. Alltså, de som visar vägen och inriktningen för klubben. Jag har sett exempel på styrelser som ritat upp fina riktlinjer men sen när man tittar på banan så står där 4-5 spelare per bana i såkallade elitgrupper. Är det rättvist mot spelarna, föräldrar och framförallt tränare? HUR skall en tränare kunna jobba med kvalité då? Det är inte rättvist mot tränaren. Jag tycker kompetensen i många styrelser och ledningar kring vad som krävs för att fostra topp-100 spelare är alldeles för dålig. Det är också styrelsen/ledningen som skall se till att klubbens tränarna vidareutbildas. Sedan är det självklart upp till tränaren att hålla sig uppdaterad på vad som händer i omvärlden. Under de 3,5 åren vi kört Good to Great är det två (!) svenska klubbtränare som hört av sig för att vilja besöka akademin för att se hur vi tränar. Betydligt fler har hört av sig från utlandet. Skulle jag få bestämma skulle jag anställa en resurs centralt, vars uppgift skulle vara att lägga 200 dagar om året på att jobba med ledningar/styrelser och tränare i Sverige. Både utanför men framförallt på banan.
B. Satsa mer under 14 år.
– SvTF centralt har idag ett ganska magert program under 14 år. Jag är lite orolig för detta. Det heter att regionerna ska ta hand om spelarna fram till 14 år. Jag undrar bara VEM på regionerna och HUR? Det räcker inte med ett par halvtidstjänster. Jag skulle vilja se att morgondagens spelare som kommer upp och är 14-16 år är grymt skolade men då behövs det krafttag här. Vi ser att flera internationella länder satsar stora resurser på under 10 år och att skapa intresse och en bra grund för unga spelare. Jag är orolig för framtiden. Jag tycker i sig att regionaliseringen är bra men implementeringen kanske inte gått 100? Många juniorer är idag för dåliga atleter och då är det viktigt vad vi gör i unga år. Mitt sätt att se på det är att vi kan inte bara skylla ifrån oss på samhället (även om det vore enklare) utan att det är bättre att försöka göra något åt saken. Hos GTG har vi just nu ett testprojekt som går ut på att våra yngre (och även lite äldre) kör lite mindre tennis men betydligt mer fysträning. Träning som går ut på koordination och rörlighet. Syftet är att skapa bättre atleter. Förebygga skador. Våra yngre tränar betydligt många fler timmar i veckan, men mindre tennis. För att få till detta rent tidsmässigt har vi lyckats förlägga en del av skolundervisning till akademins undervisningsrum. Indikationen är att detta varit väldigt lyckat hittills.
C. Låt ansvarig (klubb) tränare jobba med spelaren.
– Skulle vilja se att det fanns mer resurser för våra duktiga spelare och framförallt deras personliga tränare. Tänk om SVTF centralt kunde stötta duktiga spelare (landslagsspelare) att komma ut mer med sina personliga tränare. Att underlätta klubbarna att skicka sina tränare med de mest lovande spelarna. Att fostra topp 100 spelare är inte att komma till hallen, damma av 2 timmar och sen åka hem. Det är oändligt mycket mer än så men det kan vara svårt för klubbtränarna att hinna med allt och alla.
– En utmanande tanke är att den personliga tränaren får åka med sin spelare på en tävling med ekonomisk stöttning från SvTF centralt, samtidigt som SVTF går in med en resurstränare och täcker upp på klubben. Då utvecklas den personlige tränaren till spelaren, får se sin adept i match samtidigt som resurspersonen från SvTF kunde jobba med övriga klubbtränare, spelare och kanske eventuellt också ledning (är man som klubbtränare inte villig att göra detta så ifrågasätter jag om denna tränaren skall jobba med den typen av spelare). Detta är i mina ögon en mer aptitlig approach snarare än att den personliga tränaren skall få en rapport efter en genomförd landslagsaktivitet (säger inte att det är dåligt men frågan är i vilken utsträckning det hjälper?). SvTF skall ta hand om basen/ryggraden i svensk tennis som är klubbarna. Jag säger inte att vi behöver åka utomlands och att det skall kosta skjortan men det måste till en helhet i arbetet spelare-tränare.
– Exempelvis är vinter-sommartouren en kanonmöjlighet att kunna åka runt och tävla och träna. Vi har våra svenska och nordiska ITF. Vi har våra svenska Futures (en kanonsatsning från SvTF). Vi har ett bra tävlingsprogram hemma i närtrakten! Det är de små sakerna i det dagliga som på sikt gör en enorm skillnad. Och jag hade gärna sett att detta prioriterades från tidig ålder i klubbar, regioner eller akademier men då behövs resurser och styrning från SvTF. SvTF har gjort en kanonsatsning med *Fidde Rosengren som tränare för Davis Cup laget. Det är en helhet. Det är en tränare som vet vad som krävs. Detta hade jag gärna velat se i tidigare åldrar också men jag skulle gärna se att klubbtränarna eller ansvarig tränare som tar ansvar för helheten med stöttning (och självfallet krav på motprestation) ekonomiskt från förbundet. Jag gillar inte att man blir tvingad in i ett system.
*Fidde Rosengren lämnade posten som förbundskapten i slutet av 2016 och jobbar nu med tidigare topp-10 spelaren Jurgen Melzer. Johan Hedsberg är idag Sveriges förbundskapten i tennis.
4. Vilket skulle vara ditt viktigaste tips till en ny tränare som ska inleda sin karriär?
– Du måste ha ett sinne för utveckling. Läs mycket. Vidareutbilda dig genom teoretisk och praktisk utveckling. Se mycket tennis. Åk till Båstad och Stockholm och se på internationall tennis när tillfälle ges. Åk till Kungens Kanna och se de bästa 14-åringarna spela och träna. Försök följa med din spelare på tävlingar både nationellt och internationallt. Ta kontakt med klubbar eller akademier som du tycker är bra och fråga om du kan komma och se på ett par dagar. Var nyfiken! Framåt. Träna spelare med olika bakgrund, olika nivåer och olika åldrar. Jag har lärt mig enormt mycket av att stå med äldre motionärer kring hur jag skall kommunicera.
Tycker en sak angående dagens klubbar, ledare och tränare saknas i resonemanget som annars är mycket klokt och det är fegheten och det dåliga självförtroendet…
Tycker också många tränare är bra men inte vad gäller policys och att stå upp för sin idé. Allt för många viker sig mot spelare/föräldrar som tror de vet bättre tex vad gäller tävlingsupplägg.
Sen är Norman inne på ngt viktigt i stt det är i klubben jobbet sker och då bör klubben åter bli en attraktiv mötesplats som ungarna hänger på – inte minst sommartid. Så är det inte på alla ställen längre då föräldrsr släpper av sina ”elitsatsande” telningar fem i och hämtar fem över.
Jag tror inte chansen är stor att få fram en stjärna om hen vistas i en klubb som junior där det aldrig spelas tennis utan där det bara tränas tennis.