Mirjam Björklund stod för ett imponerande kval i Melbourne under sin Grand Slam-debut.
I denna långläsning med Mirjam får vi ta del av hennes tanker under kvalet, framförallt hur nerverna satte sig både mentalt och fysiskt men också hur mycket hon utvecklades av erfarenheten.
***
Mirjam! Vi pratade senast inför din kvalfinal och jag tänkte börja denna intervju med att höra dina tankar gällande kvalfinalen och alla känslor, intryck du upplevde under matchens gång.
– Det var en helt ny upplevelse med allt vad det innebar. Jag gick in i tävlingen med ett mindset om att att det var en helt ny erfarenhet för mig och att jag skulle göra allt jag kan. Vetskapen fanns där om att jag kunde slå tjejerna på den här nivån och visst, ibland kan det låsa sig när man känner att man vill ta fram allt man har och vad man tränat på och vad som behövs för att slå tjejerna på den här nivån. Jag kände att jag gjorde det extremt bra i den första och andra kvalomgången, men visste också att min motståndare (Volynets) i kvalfinalen var av det tuffare slaget. Jag behövde verkligen spela ut och hitta lösningar. Hon är bra på att kontra, sno ens fart så det blev ännu viktigare att spela smart och ibland kändes det som att bollen kom tillbaka väldigt fort fast hon egentligen inte slår så hårt. Det var nerver, jag var supertaggad och ville verkligen vinna men ibland är det så att det behöver göra lite ont för det istället ska gå bättre nästa gång.
Var det mer nerver i kvalfinalen än i dina två inledande kvalomgångar skulle du säga?
– Jag skulle säga att det var mer nerver mentalt. I den första kvalomgången var det nerver som satte sig mer fysiskt. Jag har spelat hur många tresetare som helst i mitt liv och var inte supertrött men krampade rejält i slutet av den första kvalrundan för att man ville stänga matchen och var nära på att vinna. Det var lite mer nerver mentalt nu i kvalfinalen, man vet vad som står på spel. Det är som sagt nerver men det var också extremt kul och jag är glad att jag tog mig till kvalfinal och gav mig själv chansen till en plats i huvudtävlingen.
Om du får summera – vad tar du med dig från hela din upplevelse i Melbourne?
– Jag är en erfarenhet rikare och känner att jag vet mer nu om vad som krävs och vad man jobbar för varje vecka, varje dag. Man ser nivån på plats, får se hur mycket som egentligen skiljer och man får träna med bra tjejer. Man vänjer sig ganska snabbt på den nivån man är på. I början var det konstigt att gå från junior till senior och sedermera från 15K-tävlingar till 25K-tävlingar. Nu är det mer: ”Okej, det är det här som gäller och vi kanske ska ändra på det här för att bli lite bättre”. Man ser mycket, tar in många intryck och det tar också energi när man också känner att man vill vara som en svamp och suga upp all information om egentligen allting. Jag stannade i Melbourne ett par dagar efter kvalet för att se huvudtävlingen och lärde mig väldigt mycket av att bara se bra tennis live, hur hårt spelarna servar, tempot generellt. Otroligt lärorikt men också nyttigt att se att man inte är alltför långt bort. Ibland kan det låsa sig på så sätt att man tror att man är längre bort än vad man faktiskt är.
Det är inte varje gång ni spelare har möjligheten att var kvar ett par dagar på anläggningen för att dels träna men också ta in allt kanske lite mer som ett ”fan”.
– Desto äldre jag blir, desto mer inser jag hur mycket jag älskar sporten av att bara titta på den. När vi kommer hem från klubben efter att ha tränat hela dagen, tittat på någon match live, och sätter på TV:en för att titta på ännu en match, och att inte tröttna av det, det är rätt mäktigt faktiskt.
Du verkar haft en riktigt skön relation med fansen och den svenska hejaklacken på plats och jag skulle säga att du är den spelare av våra svenskar genom åren i Melbourne som visat mest uppskattning till alla fans på plats. Hur viktigt är det för dig att visa uppskattning tillbaka?
– Det var oerhört, oerhört hjälpsamt att vi hade svenska fans på plats. Man kände sig lite större och det är lätt att känna sig väldigt liten här. Man är inte riktigt van, jag mötte två tjejer som är 31 år gamla och som har sjukt mycket erfarenhet av dessa tävlingar och varit med länge vilket inte jag har. Att då ha stödet bakom sig från den svenska hejarklacken, det hjälpte verkligen supermycket. Man kände sig hemma direkt och ibland fick man också känslan av att man spelade i Båstad! Jag önskar verkligen att det var så på varje tävling jag spelade!
Man undrar genast om det var någon ramsa du var extra svag för?
– Ja, bara för det kommer jag inte ihåg den men varje gång jag slog ett servess drog fansen till med en riktigt skön ramsa!
Foto: Mikael Ekholm 
Foto: Mikael Ekholm
Hur mycket häng har det varit med våra andra svenskar under tävlingens gång eller blir det mer att man bara hälsar och går vidare?
– Det blev inte så mycket häng faktiskt. Jag kanske är lite mer med mitt team då jag hade mamma och Jonas (Björkman) med mig och vi har inte alltid så många veckor tillsammans. Det var samma sak med Denis (Shapovalov) och hans team, man umgås mycket tillsammans och vill lära känna varandra bättre.
Är det någon utländsk spelare på WTA-touren du hänger lite mer med och har en bra relation med?
– Ja, det finns några tjejer från kvalet som jag känner sedan ITF-touren och som man har en bättre relation med. Clara Tauson är alltid trevlig och säger hej vilket är väldigt uppskattat, att hon fortfarande nu när hon är extremt bra och hälsar uppskattar man. Sedan finns det några tjejer som är väldigt sköna och trevliga.
Ingen spelare du blivit starstruck av eller är det något man har växt ifrån?
– Nej, faktiskt inte. Desto mer tid man spenderar på touren så inser man att alla är väldigt mänskliga och det är inte alltid bara som det ser ut. Ibland kan man få mer respekt från någon helt random person och så kan man tappa respekt till en person som man såg upp till mer förut och så är det bara. Alla är mänskliga och man vet inte allting tills man ser det själv.
Med tanke på det vet nu kring WTA-touren, skulle du ändra något i din satsning som junior?
– Jag hade nog tittat lite mer på spelarna i toppenskiktet. Inte bara ATP och WTA utan kanske också juniorerna. Jag tycker att man blir lite som man umgås och att jag anpassar mig till den nivån som jag vid tillfället är på. Det finns nog bara positiva fördelar med att man får en tydligare bild på vad som krävs och att titta på mer tennis och framförallt live är otroligt motiverande!
Hur mycket använder du, Jonas Björkman och mamma (Maria Capistrano Björklund) scoutning inför dina matcher. Kollar man mycket på Youtube innan och försöker hitta mönster/svagheter eller fokuserar man mest kring sitt egna spel?
– Lite olika. Om det inte finns mycket kring ens motståndare struntar man kanske i det och fokuserar på en själv och ser lite i början av matchen vad spelarens svagheter är. Generellt blir det så mycket scoutning som vi kan och man försöker alltid hitta information om det finns något som kan hjälpa en att få en bra start eller se tydliga brister kring.
Vi såg under veckorna att det kablades ut bilder från katakomberna i Melbourne Park där bara ni spelare och coacher har access till. Man såg dig också vid några tillfällen. Bilder som fans via Eurosport har tillgång till. Är det jobbigt, att ständigt vara bevakad av kameror?
– Jag kan tycka det är lite konstigt att man har kameror överallt för jag visste inte om det…
Det blev en oerhörd snackis vill jag minnas för ett par år sedan när dessa kameror introducerades och spelare visade sitt missnöje…
– Jag kan tänka mig det eftersom det inte står någonstans eller ingen säger till en att: ”Här filmas det så ni vet”. Själv hoppas man bara att man inte skämt ut sig helt. Det är nog kul för fansen att se ”behind the scenes” men kan tänka mig att många spelare helst gärna, som syns mycket i bild, tänker att det räcker nu.
Vad väntar framöver här under kommande veckor?
– Jag håller på och väljer lite kring WTA och ITF-tävlingar. Ser lite vart jag kan komma in, om man får spela lite uppåt. Listorna brukar vara lite tuffare i början av året, och jag väntar fortfarande på några listor. Helst vill jag spela ett par WTA-tävlingar och på den nya rankingen kommer jag ligga rankad 188. Vi hoppas på det bästa!
